Hoppa till innehållet

Edmund Ironside, 1:e baron Ironside

Från Wikipedia
Edmund Ironside, 1:e baron Ironside
Född6 maj 1880[1][2][3]
Edinburgh
Död22 september 1959[1][3] (79 år)
London
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidStaff College, Camberley
Royal Military Academy Woolwich
Tonbridge School
SysselsättningPolitiker[4], författare, dagboksskrivare, militär
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset (–)
Storbritanniens arméstabschef (1939–1940)
MakaMariot Ysobel Cheyne
(g. 1915–)[5]
BarnElspeth Mariot Ironside (f. 1917)[6]
Edmund Ironside, 2nd Baron Ironside (f. 1924)[6]
FöräldrarWilliam Ironside[6]
Emma Maria Richards[6]
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Storbritanniska Johanniterorden
Croix de Guerre
Companion av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
Riddare med storkors av Bathorden
Distinguished Service Order
Croix de Guerre 1939–1945
Officer av Hederslegionen
Redigera Wikidata

William Edmund Ironside, 1:e baron Ironside, född 6 maj 1880 i Edinburgh, död 22 september 1959 i London, var en brittisk fältmarskalk, som var Storbritanniens arméstabschef 1939-1940.

Ironside deltog redan i Andra boerkriget 1899-1902 som underrättelseofficer. Ironside blev major 1914 och tjänstgjorde under första världskriget som generalstabsofficer fram till mars 1918, då han blev brigadchef vid Somme. Han blev 1918 brigadgeneral, 1919 generalmajor och 1931 generallöjtnant. Ironside utnämndes i november 1918 till chef för de allierades stridskrafter i Archangelsk och blev 1920 chef för de brittiska stridskrafterna i Norra Persien. Ironsides grad av inblandning i statskuppen i Persien 1921 är omdiskuterad. 1922-26 var han chef för krigshögskolan i Camberley, 1926-28 divisionschef i Aldershot, 1928-31 militärbefälhavare i Meerut, Indien och blev 1931 kommendant i Towern, London.[7]

Ironside skrev även Tannenberg (1925) om slaget vid Tannenberg.[7]

När Lord Gort 1939 utsågs till chef för den brittiska expeditionsstyrkan efterträdde Ironside honom som chef för brittiska imperiets generalstab (CIGS). Redan på våren 1940 avgick han och efterträddes av John Greer Dill samt blev istället chef för hemmaarmén.

Ironside avled på Queen Alexandra Military Hospital i London den 22 september 1959.

  1. ^ [a b] SNAC, Edmund Ironside, 1st Baron Ironside, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Field Marshal William Edmund Ironside, 1st Baron Ironside, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, William Edmund Ironside, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 25 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
John Vereker, lord Gort
Chief of the Imperial General Staff
1939–1940
Efterträdare:
John Dill