Edvard Hubendick
Carl Edvard Ludvig Hubendick, född 26 februari 1875 i Skeppsholms församling i Stockholm, död 24 april 1952, var en svensk ingenjör och motorkonstruktör. Han var son till Ludvig Andreas Hubendick.
Hubendick utexaminerades från Bergsskolan 1900 och företog utländska studieresor 1901-1902 och senare. Han var 1900-1901 anställd vid J. V. Svensons motorfabrik och var chefsingenjör där 1912-1916. Under åren 1902-1910 var Hubendick förste ingenjör i ingenjörsfirman Fritz Egnell och 1910-1912 överingenjör vid Morgårdshammars mekaniska verkstads AB samt 1916-1940 professor vid Kungliga Tekniska högskolan i läran om förbränningsmotorer. Hubendick var ledamot av svenska Vetenskapsakademien, Lantbruksakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien.
Hubendick gjorde sig känd som skicklig konstruktör och teoretiker inom motortekniken, och konstruerade bland annat Pentamotorn 1907[1][2]. Han anlitades för ett flertal offentliga utredningar i hithörande frågor. Han utgav bland annat Maskinteknik i nio band, däribland Teknisk termodynamik i dess grunddrag (band 2, 1920) och Kylteknik (band 9, 1921) samt publicerade ett stort antal uppsatser och avhandlingar på förbränningsmotorområdet och i detta närliggande ämnen, bland annat i Nordisk familjebok.
Källor
- Hubendick, 2. Karl (Carl) Edvard Ludvig i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Edvard Hubendick - gasgeneratorn förr och nu - Daedalus, Tekniska Museets årsbok 1941