Efterled
Efterled eller slutled är det andra ledet av ett sammansatt ord.[1][2][3] I en sammansättning som ”lyxrestaurang” är lyx- ’förled’ och -restaurang ’efterled’. Oavsett hur många ordled som ingår i en sammansättning kan man i regel dela upp det sammansatta ordet i förled och efterled. I en längre sammansättning som 'lyxrestaurangsmåltid' är efterledet -måltid självt en sammansättning, som i sin tur har efterledet -tid. Man kan i princip ha hur många sammansättningsled som helst i större sammansättningar, men det är något som helst bör undvikas, eftersom det blir otympligt.[4]
I svenska ortnamn är sammansättningar vanliga och vissa efterled förekommer mycket ofta, till exempel -by, -berg, -bo, -köping, -lösa, -mora, -stad och -åker.
Ett mycket vanligt böjningsproblem är frågan om det ska vara ett foge-s mellan för- och efterled. En viktig regel är att i dubbla sammansättningar, där förledet självt är ett sammansatt ord, läggs oftast -s till mellan förledet och efterledet. Exempel: vägkarta men landsvägskarta, båtresa men ångbåtsresa.[5]
När efterledet är huvudled talar man om determinativa sammansättningar. Då är förledet en bestämning till efterledet. Ibland förekommer kopulativa sammansättningar. Inget led är då överordnat. Så är fallet exempelvis i ordet 'blåsvart'.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ulf Teleman, Staffan Hellberg, Erik Andersson (1999). Svenska Akademiens grammatik 1 Inledning Register. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 165. ISBN 91-7227-126-4
- ^ Svenska Akademiens ordbok: efterled
- ^ Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. 2005. sid. 59. ISBN 91-7227-381-X
- ^ Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 41-42. ISBN 91-7227-381-X
- ^ Wessén, Elias Svensk språkhistoria, del II Ordbildningslära, 1965, s. 82
- ^ Nationalencyklopedin, band 14 1994, s. 471 (i artikeln Ordbildning)