Ellen Bergman (sångpedagog)
| Ellen Bergman | |
 ur tidningen Dagny, 1912. | |
| Född | 5 januari 1842[1] Strängnäs, Södermanland, Sverige |
|---|---|
| Död | 12 maj 1921[1] (79 år) Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Musiker |
| Släktingar | Alfhild von Bahr (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Eleonora (Ellen) Magdalena Bergman, född 5 januari 1842 i Strängnäs, död 5 december 1921 i Engelbrekts församling, Stockholm, var en svensk sångpedagog och kvinnosaksförespråkare.
Musikalisk karriär[redigera | redigera wikitext]
Bergman var dotter till prosten Axel Bergman och Mathilda Scholander[3][4] samt syster till Alfhild von Bahr och vidare moster till Gertrud af Klintberg. Hon studerade cello, orgel, harmonilära och solosång vid Stockholms musikkonservatorium 1864–1869 och avlade organistexamen 1867 samt examen vid Musikaliska Akademien 1870.[5] Hon var lärare i sång vid Högre lärarinneseminariet och Statens normalskola för flickor 1868–1898, lärare i elementarsång vid konservatoriet[6] 1870 och i solosång 1873–1899 samt biträdande föreståndare och lärare i solo- och körsång vid Isis Conservatory i Point Loma i USA 1900–1906.[7][4] Vid musikkonservatoriet var hon särskilt uppmärksammad för sin undervisning i skolsångsmetodik.[8] Hon invaldes som ledamot nr 455 av Kungliga Musikaliska Akademien den 28 september 1876 och belönades med Illis quorum 1899.[9]
Bland hennes sångelever fanns bland andra Sven Scholander[10], Selma Ek[11] och Dagmar Möller[12].
Ellen Bergman och Svenska Federationen[redigera | redigera wikitext]
_by_George_Frederic_Watts.jpg)
August Strindberg kallade i ett brev 1884 Bergman för "den djefla maran Ellen Bergman".[13] Orsaken var Bergmans kvinnoemancipatoriska åsikter. Bergman var under första hälften av 1880-talet medlem i den svenska avdelningen av Federationen, en internationell organisation som kämpade mot regleringen av prostitutionen. Historikern Yvonne Svanström menar att Bergman var en mycket radikal kvinna för sin tid.[13] Federationen var en underavdelning till "British, Continental and General Federation" som slogs samman med den av Josephine Butler 1868 grundade "Ladies' National Association". Ellen Bergman var aktiv skribent och talare under Federationens första år, men lämnade den 1885. I Fredrika Bremer-tidningen Dagny nr 2 1912, beskrevs hon som "en varm kvinnosaksvän".[14]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, Bergman, Eleonora Magdalena, läst: 21 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Bergman, Eleonora Magdalena, läs online, läst: 19 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ https://www.skbl.se/sv/artikel/EllenBergman0
- ^ [a b] Arosenius Louise, Hedberg Walborg, red (1914). Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden: biografisk uppslagsbok. Stockholm: Bonnier. Libris 1635797
- ^ Svenska kvinnor föregångare, nyskapare / Carin Österberg et al. (ed.). Lund. 1990. Libris 8895688
- ^ Lundin, Claës (1890). ”I den musikaliska verlden”. Nya Stockholm. https://runeberg.org/nyasthlm/0317.html. Läst 29 januari 2011.
- ^ ”MIRROR OF THE MOVEMENT. America. Point Loma” (på engelska). Universal Brotherhood Path. Vol. XV, 5. 1 augusti 1900. sid. 296. https://odysseetheater.org/ftp/theosophie/Universal_Brotherhood_Path/ubp-15-5-1900-aug.pdf. Läst 29 januari 2011.
- ^ Tegen, Martin (1955). Musiklivet i Stockholm 1890-1910: Musical life in Stockholm 1890-1910. Monografier / utgivna av Stockholms kommunalförvaltning, 0346-6035 ; 17. Stockholm. sid. 108. Libris 567884
- ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- ^ Lindgren, A. (1916). ”Sven Scholander”. Nordisk familjebok/Uggleupplagan. 24.. https://runeberg.org/nfcd/0603.html. Läst 29 januari 2011.
- ^ Lindgren, A. (1907). ”Selma Ek”. Nordisk familjebok/Uggleupplagan. 7.. https://runeberg.org/nfbg/0056.html. Läst 29 januari 2011.
- ^ Lindberg, Elsa (10 mars 1900). ”I Musikaliska Akademien. Pennteckningar för Idun av Elsa Lindberg.”. Tidningen Idun. Idun. http://g722.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1900/pdf/1900_10.pdf. Läst 29 januari 2011.
- ^ [a b] Svanström, Yvonne (2007). Jansdotter Anna, Svanström Yvonne. red. ”Ellen Bergman och svenska Federationen: kvinnoemancipation och sedlighet i Sverige 1880-1900”. Sedligt, renligt, lagligt : prostitution i Norden 1880-1940 (Göteborg: Makadam): sid. 71–105. ISBN 978-91-7061-040-0 (inb.). Libris 10628213
- ^ Holmgren, Ann Margret (11 januari 1912). ”Ellen Bergman 70 år”. Dagny. Fredrika Bremer-förbundet. http://www.ub.gu.se/kvinndata/digtid/03/1912/dagny1912_2.pdf. Läst 31 januari 2011.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Heckscher, Ebba (1 november 1921). ”Ellen Bergman”. Tidningen Hertha. Fredrika Bremer-förbundet. sid. 131. http://www.ub.gu.se/kvinndata/digtid/06/1921/hertha1921_9.pdf. Läst 30 januari 2011.
- ”Ellen Bergman”. www.kvinnofronten.nu. http://www.kvinnofronten.nu/Formodrar/ellenbergman.htm. Läst 14 november 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Bergman, Ellen i Libris
- Fria noter av Ellen Bergman hos Musik- och teaterbiblioteket
|