Norra begravningsplatsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norra begravningsplatsen
Norra begravningsplatsen3.JPG
Allé på Norra begravningsplatsen.
plats Solna kommun, Sverige
invigd 9 juni 1827

Koordinater: 59°21′25″N 18°01′26″Ö / 59.35694°N 18.02389°Ö / 59.35694; 18.02389

Norra kapellet byggdes 1909 och arkitekt var Gustaf Lindgren.
Minneslunden invigdes 1978. Skulpturgruppen Musik i grenverk av skulptören Anita Brusewitz-Hansson finns i minneslundens smycknings- och meditationsplats.

Norra begravningsplatsen är en av Sveriges största begravningsplatser, förvaltad av Stockholms kommun, belägen i Solna kommun, cirka 1 km nordväst om Norrtull i Stockholms innerstad. Kyrkogården avgränsas av Uppsalavägen E4 i öster, Solna kyrkväg i söder, Banvaktsvägen, Källvägen och Spetsgatan i väster och Hagavägen i norr. Inom området finns några huvudstråk, såsom Linvävarvägen, Stora Gravkorets väg, Norra Krematoriets väg, Aftonstjärnans väg, Morgonstjärnans väg, Sommarvindsvägen, Vårvindsvägen, Ljuslågevägen, Solglimtsvägens, Solregnsvägen och Klockarbacksvägen.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

I västra delen av begravningsplatsen ligger Lindhagens kulle. Kyrkogården har, utöver förvaltning under Svenska kyrkan, en katolsk och en judisk begravningsplats. Den katolska begravningsplatsen anlades 1847 norr om den äldsta delen av kyrkogården och intill den katolska delen ligger den judiska begravningsplatsen, som anlades 1857. Även på de katolska och judiska begravningsplatserna finns kapell.

Norra begravningsplatsen gränsar i söder till Solna kyrkväg, där Solna kyrka ligger, och till Solna kyrkby, som området kring Solna kyrka kallas. Söder om Solna kyrkväg och begravningsplatsen ligger Karolinska sjukhuset. Begravningsplatsen rymmer cirka 33.000 gravplatser och markytan är cirka 62 hektar. Nivåskillnaderna på området är stora. Det äldsta området är plant. Ett skogsområdet bevarades i den centrala delen av platsen och i områdets västra del ligger den höga bergformationen, Lindhagens kulle. I den norra delen av området är det öppnare, delområdena skiljer sig från varandra med häckar.

Genom begravningsplatsens område går det gångbanor och körbara vägar. Vägarna delar in kvarteren, som ofta går samman i torgliknande platser. Inom området har man planerat många alléer av lindar och andra ädellövträd samt klippta häckar och buskar. Mycket växtlighet omger och skuggar gravarna och minnesvårdarna, som står relativt tätt. Vid ingångarna finns det järnportar med genombrutna gjutjärnsstolpar i gotisk stil. Hela begravningsplatsen omges av ett högt och svartmålat gjutjärnsstaket.

På den högsta punkten ligger minneslunden. Arkitekt Jan Wahlman har formgett minneslunden som invigdes 1978. Som ett anonymt gravskick skapades minneslundar. Minneslundarna har fått en mer central plats som smycknings- och meditationsplats med tiden. Detta ger karaktär åt begravningsplatser och kyrkogårdar. På minneslundens smyckningsplats finns en skulpturgrupp av skulptören Anita Brusewitz-Hansson som heter Musik i grenverk.

Norra begravningsplatsen skapades av arkitekter som Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Gustaf Lindgren och Lars Israel Wahlman som tillsammans utvecklade begravningsplatsen till en av landets mest imponerande och innehållsrika anläggningar. Skulptörerna Carl Eldh och Carl Milles har skapat många skulpturer, reliefer och andra konstnärliga utsmyckningar som finns på begravningsplatsen.[1]

Gravsättning på Norra begravningsplatsen sker genom nedsättning av kistor och urnor vid individuella kistgrav- eller urngravplatser eller genom gravsättning av aska i minneslund eller i askgravlund.

På Norra begravningsplatsen finns två kapell för begravningsceremonier, dessa är Norra kapellet och Stora gravkoret.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Johan Olof Wallins gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun. Texten på vården lyder: "Jordens Oro Wiker, För den frid, som varar: Grafven allt förliker, Himlen allt förklarar."
Gruppbild. Kyrkogårdsnämndens trädgårdsarbetarkår på Norra begravningsplatsen i Stockholm, 1891.

År 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare. Byggnationen av begravningsplatsen påbörjades år 1815. Kyrkogården är till sin huvuddel anlagd som en klassicistisk park med monumentala trädalléer, där gravarna ligger i regelbundna kvarter. Begravningsplatsen invigdes den 9 juni 1827 av pastor primarius, ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin (1779-1839), som också är begravd här. Den kallades ännu på 1910-talet "Nya kyrkogården". Begravningsplatsen utvidgades och anpassades flera gånger efter stadens växande behov, särskilt under 1860- och 1870-talen. Den sydöstra delen är den äldsta och den planerades av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson efter fransk-klassicistiskt inflytande.

Johan Olof Wallins egen grav är på samma plats, som där han själv tolv år tidigare stod och talade vid invigningen av begravningsplatsen. I Johan Olof Wallins tal vid invigningen använde han följande ofta citerade ord: "Veten I på vilket rum I ären? I stån ju på Edra egna gravar!" Ursprungligen omfattade begravningsplatsen kvarteren 1-4 och därefter utökades kvarteren etappvis, såsom ovan nämnts. Även i de äldre områdena tillkommer nya gravar.

Många arkitekter har varit inblandade i utformandet av denna begravningsplats som Gustaf Lindgren, Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz och Lars Israel Wahlman. Tillsammans utvecklade de Norra begravningsplatsen till en av landets mest imponerande och innehållsrika anläggningar. Det finns många skulpturer, reliefer och andra konstnärliga utsmyckningar som är skapade av några av Sveriges mest framstående skulptörer, bland dem Carl Eldh och Carl Milles.

De flesta gravarna har gravvårdar av sten eller gjutjärn och de inramas av stenlister, staket eller häckar. I områdets nordvästra del har kyrkogården en friare parkkaraktär, som är anpassad till terrängen och här finns också en naturlig tallvegetation.

Lindhagens kulle[redigera | redigera wikitext]

Inom begravningsområdets västra del ligger en hög bergsformation, som kallas Lindhagens kulle. Genom penningmagnaterna fick mausolébyggandet en renässans vid 1900-talets början. I detta bergiga terrängparti står det står en serie gravbyggnader i natursten. Byggnaderna är monumentala i den lilla skalan. Flera byggnader är genomarbetade i 1910- och 1920-talets klassicism. Ett exempel på detta är Rettigska familjegraven, familjegrav för kanslirådet Gustaf Hjalmar Rettig (1856-1925), som ritades av arkitekt Gunnar Asplund (1885-1940) under åren 1928-1930. Även Malmströmska familjegraven, familjegrav för direktör Ernst Malmström (1862-1935), som ritades av arkitekt Sigurd Lewerentz (1885-1975) är ett exempel på klassicism.

Lindhagens kulle är en gravplats som är storslagen med gravmonument, gravkammare och mausoleer. Han ligger storheter inom affärsvärld, politik och ämbetsmannavärld begravda. Justitierådet och stadsplaneraren Albert Lindhagen (1823-1887) fick sin gravvård på Lindhagens kulle, då Stockholms stad år 1891 reste hans gravvård. Albert Lindhagen blev mest känd som ordförande för en kommitté som 1866 lade fram ett förslag för reglering av Stockholms malmar. I den planen ingick nya parker, esplanader och kajer. Byggandet av Sveavägen, Narvavägen, Strandvägen och Birger Jarlsgatan genomfördes då. I graven på Norra begravningsplatsen vilar också Albert Lindhagens barn Carl Lindhagen, Anna Lindhagen och Arthur Lindhagen. Carl Lindhagen var socialdemokratisk politiker och borgmästare i Stockholm 1903-1930. Anna Lindhagen var också politiskt verksam och hon var en drivande kraft inom svensk koloniträdgårdsrörelse, då den i början av 1900-talet växte fram. Arthur Lindhagen var hovrättspresident. Sven Lindhagen, en brorson, var sportjournalist och medarbetare i Idrottsbladet åren 1917-1969 och han var också känd för sitt legendariska sportkunnande.

Norra kapellet[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första permanenta likbränningsanstalt byggdes 1909 på Norra begravningsplatsen av Svenska Likbränningsföreningen, med hjälp av frikostiga donationer. Arkitekt var Gustaf Lindgren och stilen var modifierad ungrenässans.[2] Anläggningen är byggd i tre våningar med en hydraulisk hissanordning som sänkte ner kistan från kapellvåningen till bränningsrummet som låg undertill, insprängt i berggrunden. Norra krematoriet, som det tidigare hette, togs i bruk 1909 och ur bruk 1989. Denna byggnad var Stockholms första permanenta krematorium och det är en kupolkrönt byggnad av barockens centralkyrkotyp.

De första eldbegängelserna ägde rum från 1887 i en provisorisk anläggning på kyrkogården. Kapellet används ofta för begravningsceremonier utan kremering. Det byggdes ytterligare ett kapell, Lilla gravkoret, som byggdes 1885. Det var Nordens första krematorium, det så kallade provisoriska krematoriet, men det revs i slutet av 1930-talet.[3] 1909 revs Lilla gravkoret i samband med att ett nytt krematorium togs i bruk. Den nya krematoriebyggnaden innehöll, förutom krematoriet, även ceremonilokaler och det kompletterades åren 1925-1926 med ett kolumbarium. Såsom ovan nämnts togs själva krematoriet ur bruk 1989, efter 80 års verksamhet. Norra kapellet ligger vid Norra Krematoriets väg i begravningsplatsens västra del och kapellet har sittplatser för 160 personer.

Wetterstedtska gravkoret[redigera | redigera wikitext]

Från senare delen av 1800-talet finns en mångfald stora gravvårdar av sten eller av gjutjärn i goticerande stil. Gravvårdarna inramas av stenlister, staket eller häckar. Bolinders Mekaniska Verkstads AB i Stockholm var specialister på gjutjärn och de hade ett stort sortiment att välja ur.[4] Gravvårdarnas utformning och utsmyckning har ändrats genom tiderna, och man kan på Norra begravningsplatsen tydligt urskilja skilda epoker inom svensk gravvårdskonst, speciellt bland de mer påkostade gravarna.[4]

I den äldsta delen av begravningsplatsen uppfördes under första hälften av 1800-talet monumentala gravanordningar som det Wetterstedtska gravkoret i elegant senempire. Wetterstedtska gravkoret är ritat 1835 av Axel Nyström den äldre (1793-1868). Gravkoret har dekor i gjutjärn. Axel Nyström var Stockholms hovarkitekt och stadsarkitekt. Gravkoret uppfördes till minnet av greve Gustaf af Wetterstedts avlidna maka Charlotta Aurora. Detta gravkor används för gravsättning av avlidna släktingar av ätten Wetterstedt. Byggnaden är begravningsplatsens ståtligaste enskilda gravkor. Byggnaden öppnar sig med ett stort portikmotiv i fonden av en allé och gravkoret har ett tunnvalv som täcker rummet med kistorna.

Stora gravkoret[redigera | redigera wikitext]

Stora gravkoret vid Norra begravningsplatsen, ritat 1856 av Carl-Gustaf Blom-Carlsson.

Stora gravkoret ligger vid Stora Gravkorets väg i begravningsplatsens östra del och det kapellet har sittplatser för 60 personer. Vid Stora gravkoret går en stor huvudgång upp. Vid grinden här var från början huvudentrén till begravningsplatsen från Uppsalavägen. Vid grinden finns en rund plats och här finns begravningsplatsens äldsta delar med gravar från 1800-talet och från början av 1900-talet. Stora gravkoret, som ritades av Carl-Gustaf Blom-Carlsson år 1856, har ett stort arkitekturhistoriskt värde. Det byggdes under åren 1856-1861.

Ett stort arkitekturhistoriskt värde har också det romerskt katolska kapellet, som är ritat år 1900 av Isak Gustaf Clason och det Mosaiska kapellet, ritat år 1857 av Fredrik Wilhelm Scholander.[4]

Romersk-katolska församlingens begravningsplats[redigera | redigera wikitext]

Begravningsplatsen i helhet omfattar en enskild del för gravar åt personer med anknytning till katolska kyrkan. År 1847 anlades en särskild begravningsplats för katolska trosbekännare intill den äldsta delen av begravningsplatsen. Den portugisiska regeringen skänkte medel till denna. År 1889 utvidgades området. År 1901 uppfördes ett litet kapell efter ritningar av arkitekten Isak Gustaf Clason. Kapellet byggdes i goticerande stil i grovhuggen granit. Även Nordiska museet ritades av Isak Gustaf Clason.

Judiska församlingens begravningsplats[redigera | redigera wikitext]

Begravningsplatsen i helhet omfattar en enskild del för gravar åt personer med anknytning till judendomen. Judiska församlingen i Stockholm hette under åren 1838-1980 Mosaiska församlingen i Stockholm. Organisationen Judiska församlingen i Stockholm har sitt ursprung till sigillgravören och köpmannen Aaron Isaac, som 1774 kom från Mecklenburg till Stockholm. År 1775 fick han Gustav III:s tillstånd, ett så kallat skyddsbrev, att med sin familj bosätta sig här. Släktingar och vänner anlände snart därpå och därmed var Stockholms judiska församling grundad. Från och med år 1838 benämndes församlingen Mosaiska församlingen i Stockholm, men 1980 återtogs namnet Judiska församlingen i Stockholm. År 1779 beslöt Riksdagen att utvidga religionsfriheten. Reglerna för judarnas offentliga ställning i Sverige fanns i det av Kommerskollegium 1782 utfärdade "judereglementet", som i sina huvuddelar blev gällande till 1838. Många administrativa inskränkningar för de svenska "mosaiska trosbekännarna", som judarna hädanefter officiellt kallades, upphävdes genom en kunglig förordning år 1838. Därefter ökades judarnas rättigheter kontinuerligt. Skyldigheten för mosaiska trosbekännare att tillhöra en mosaisk församling upphävdes slutligen 1952.[5] År 1855 köpte den Mosaiska församlingen av Frösunda gård, som låg inom ett område i stadsdelen Järva i Solna kommun, alldeles norr om den katolska kyrkogården. Tidigare låg ett brännvinsbränneri på platsen, det var Katrinedal, och dess byggnadstegel kom till användning när mosaiska församlingen uppförde det nya gravkapellet. Mosaiska gravkapellet byggdes efter ritningar av Fredrik Wilhelm Scholander och invigdes år 1857. Kapellet byggdes i moriska former med rusticerade fasader i gul puts. Byggnaden har nygotikformer med sakral prägel. Bland kyrkogårdsbyggnaderna har kapellet sin särart med sina moriska former. I samma stil uppfördes samtidigt två portbyggnader.

Kända begravda personer i urval[redigera | redigera wikitext]

Många framstående personligheter har fått sitt sista vilorum på denna begravningsplats, bland andra:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gravvårdsfirman Eugen, Norra begravningsplatsen i Solna.
  2. ^ Nordisk familjebok, Andra upplagan
  3. ^ Gravvårdsfirman Eugen, Gravstenar, Inskriptioner, Norra begravningsplatsen i Solna.
  4. ^ [a b c] Stockholms läns museum, Norra begravningsplatsen, Solna.
  5. ^ Riksarkivet, Judiska församlingen i Stockholm (1776-).
  6. ^ http://hittagraven.stockholm.se/Info.aspx?gpkey=22+2+19B+205&upplnr=2
  7. ^ http://www.karinboye.se/om/artiklar/margot-hanel.shtml

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]