Ellen G. White

Ellen White

Ellen Gould White, född 26 november 1827 i Gorham, Maine, död 16 juli 1915 i St. Helena, Kalifornien, har varit och är enligt Adventistsamfundets officiella auktoritet profetissa och religiös ledare. Hon var med och grundade Sjundedagsadventisterna. Hon har skrivit flera böcker som är översatta till en mängd språk. Hon påstås vara den mest översatta kvinnan i litteraturhistorien efter Agatha Christie och den mest översatta amerikanska författarinnan.

Roll bland sjundedagsadventisterna

Ellen White fick stor betydelse för en liten grupp kristna som hade trott på baptistpredikanten William Millers uträkningar om att Jesus skulle komma tillbaka i oktober 1844. I den förvirring och sorg som uppstod då Jesus inte kom tillbaka för att rena jorden i eld (se den stora besvikelsen) , fanns en liten skara som fortsatte att studera Bibeln vidare för att ta reda på varför inte Jesus kom tillbaka som man hade trott. Ellen White var endast 17 år när hon under ett bönemöte, likt andra unga kvinnor inom den metodistiska rörelsen vid denna tid, föll i trans och upplevde att hon fick en syn från Gud. Den lilla skara av troende omkring henne kom snart att uppskatta hennes syner och drömmar, för de bekräftade på många sätt de bibelstudier man hade och utmanade till att studera vissa frågor djupare i Bibeln. Bland dessa frågor fanns sabbaten, människans tillstånd i döden, människans ansvar och uppgift att förvalta skapelsen inklusive kroppen och hälsan med en sund vegetarisk livsföring, vikten av utbildning och fostran att tänka och välja självständigt. Många exempel finns också på hur Ellen Whites andliga insikter räddade den utsatta lilla gruppen adventister från att hamna i fanatism.

Sjundedagsadventisterna var i sin början (sent 1840-tal) en karismatiskt präglad rörelse och de menar att andens gåvor hade stor betydelse. Genom Ellen Whites erfarenhet och inflytande bland adventisterna fick just den profetiska andegåvan en framträdande roll, och som består ännu idag. Ellen White ses bland adventisterna som ett uttryck för profetians andegåva som förekom i den första kristna församlingen, även bland kvinnorna. Profetians gåva i Nya testamentet spelar en annan roll än i Gamla testamentet. Gamla testamentets profeter fick i uppdrag att återge Guds vilja och skriva ner sina upplevelser med Gud, vilket kom att utgöra stora delar av Gamla testamentets kanon. I Nya testamentet är det apostlarna som övertar Gamla testamentets profetroll att vittna om Gud, om Jesu liv och undervisning och skriva ner detta för kommande generationer. Nya testamentets profeter å sin sida får som uppdrag att bygga upp församlingen, och de ska göra det i enlighet med apostlarnas undervisning (se 1 Kor. 14:37-38). På så vis är även Ellen Whites gärning underställd Bibelns ord och ska prövas och tolkas i ljuset av Bibeln. Det var också hennes egen uppfattning och uppmaning till människor som missbrukade hennes skrifter.

Ellen White menade att hennes gärning och hennes skrifter kunde representera ett litet ljus som leder fram till det stora ljuset, Bibeln. I ekumeniska samtal med det lutherska världsförbundet under 1990-talet har adventisterna förklarat att Ellen White roll och betydelse bland sjundedagsadventisterna är jämförbar med Martin Luthers roll inom de lutherska trossamfunden. Dock är Ellen Whites skrifter troligen mer lästa bland adventisterna än Luthers är bland lutheraner idag.

Kritik

Ellen White kritiserades hårt redan tidigt under sin gärning. Hon anklagades redan under sin livstid för att plagiera och inte vara öppen med vilka källor hon använde och om hur hennes skrifter, böcker och artiklar, kom till. Hon anklagades också för att inte själv leva upp till de förväntningar i livsstil som man menar att hon ställer i många av sina skrifter, särskilt i fråga om kost och hälsa.

Källhänvisningar

I sitt författande tog hon en del från andra samtida författare utan att ge hänvisningar. Man förklarar det med att det inte på den tiden var brukligt att ge hänvisningar. Ett annat motargument har varit att hänvisa till att bibelns profeter använde sig av texter från andra håll i Bibeln.

Syner

Kritiker menar också att ett antal av Whites påstådda syner eller "profetior" aldrig fallit in. T ex påstås det att Ellen profeterat att Jesus skulle återkomma inom en kort tid, samt att England skulle gå i krig mot USA, vilket aldrig föll in. Det förstnämnda påståendet härrör troligtvis från boken "Testimonies for the Church", vol.1 s.131, där Ellen White beskriver en syn hon fått under en konferens. Hon ser en ängel som talar till henne. Citat från stycket som åsyftas:

"I was shown the company present at the conference. Said the angel, 'Some food for worms, some subjects of the seven last plagues, some will be alive and remain upon the earth to be translated at the coming of Jesus.' "

Enligt denna "profetia" skulle alltså några av de närvarande vid konferensen fortfarande vara i livet vid Jesu återkomst. Försvarare av Ellen White menar dock att "profetian" i exemplet ovan inte är märkligare eller mer "fel" än den som Jona fick i Bibelns Gamla Testamente (Jona 3:3, 4), där Gud inför Jona lovar att förgöra staden Nineve inom 40 dagar. Men sedan folket i staden omvänt sig låter Gud staden ändå vara. Synsättet anses även få stöd i Jeremias bok i Gamla Testamentet (se Jer 18:7-10).

Den sistnämnda "profetian" anses av många, bl a föreståndarna för Ellen White Estate, inte vara annat än en grammatisk misstolkning av Ellen Whites skrift. Stycket som åsyftas är detta:

"England is studying whether it is best to take advantage of the present weak condition of our nation, and venture to make war upon her. She is weighing the matter, and trying to sound other nations. She fears, if she should commence war abroad, that she would be weak at home, and that other nations would take advantage of her weakness. Other nations are making quiet yet active preparations for war, and are hoping that England will make war with our nation, for then they would improve the opportunity to be revenged on her for the advantage she has taken of them in the past, and the injustice done them. A portion of the Queen's subjects are waiting a favorable opportunity to break their yoke; but if England thinks it will pay, she will not hesitate a moment to improve her opportunities to exercise her power, and humble our nation. When England does declare war, all nations will have an interest of their own to serve, and there will be general war, general confusion" (Testimonies for the Church, vol. 1, p. 259).

Föreståndarna för Ellen G. White Estate säger (fri översättning, se källa för originaltext): "Notera karaktären i följande uttalanden: "She fears, if she should commence war abroad, that she would be weak at home." "But if England thinks it will pay." Sedan följer meningen: "When England does declare war..." Det är tydligt att Mrs. White här använder "when" som ett synonym till "if", vilket är gott engelskt språkbruk. Faktum är att om man inte tolkar ordet "when" på det sättet i detta sammanhang, så har vi en ovanlig situation--en serie problematiska "if" följt av ett påstående att England kommer att förklara krig. Således skulle Mrs. Whites sista mening göra hennes föregående meningar poänglösa.

Vidare påstås att Adventistsamfundet rättat till olika "fel" som Ellen White skulle ha yttrat. Många hävdar dock att någon verklig grund till ett sådant påstående saknas.

Bibliografi i urval

• Den stora striden
• Kristi Liknelser (1902)
• Såningsmannen
• Vägen till Kristus
• Vägen till mognad
• Vändpunkten

Referenser

• Sjundedagsadventister

Externa länkar

• Ellen G. Whites böcker
• The Ellen G. White Estate Inc.

Kritik mot Ellen G. White:

• om Ellen G. White 1
• om Ellen G. White 2
• om Ellen G. White 3
• om Ellen G. White 4

Försvar av Ellen G. White:

• [1]
• [2]
• [3]