Ellen von Platen
| Ellen von Platen | |
 | |
| Född | 9 november 1869[1][2][3] Hedvig Eleonora församling[3], Sverige |
|---|---|
| Död | 2 juli 1955[1][2][3] (85 år) Engelbrekts församling[3], Sverige |
| Begravd | Solna kyrkogård[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare[4] |
| Redigera Wikidata | |
Ellen Louise von Platen, född 9 november 1869 i Stockholm, död där 2 juli 1955, var en svensk författare, kvinnorättskämpe och socialpolitiker.[5][6]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
von Platen föddes 1869 i Stockholm. Hon var dotter till friherre Ludvig von Platen (1824–1904) och hans hustru Hélène Erskine. Hon gick i skola i Stockholm och i Schweiz och började under tidigt 1890-tal att intressera sig för sociala frågor. [7] Hon var bland annat biträdande sekreterare i Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (FVO) 1893 till 1895 och föredragande sekreterare mellan 1897 och 1901. Mellan 1895 och 1897 var hon i London för att ta del av och lära sig av hur den sociala hjälpverksamheten var anordnad i stadens fattiga kvarter. Där började hon även intressera sig för kvinnorörelsen.[8] För FVO besökte hon även USA, Indien, Kina och Japan.[7]
Mellan 1898 och 1914 representerade hon FVO i Svenska Kvinnors Nationalförbund, och som svensk representant deltog hon vid Internationella Kvinnoförbundets kongresser, bland annat 1911 i London och 1914 i Rom. 1910 var hon ombud vid Allmänna valmansförbundet.[9] Under andra hälften av 1910-talet vistades hon i Ostpreussen, Österrike, Ungern, Turkiet och Bulgarien, där hon besökte sjukhus och fångläger. 1915 tog hon initiativ till Schwedenfond für Ostpreussenhilfe, Svenska fonden för Ostpreussenhjälp.[9] Hon skildrade sina upplevelser i boken Härjat och bärgat. Efter första världskrigets slut bistod hon behövande i Wien och Berlin samt besökte Ruhrområdet under Franska ockupationen 1923.[8]
1931–1933 var hon vice ordförande i Svenska Kvinnors Nationalförbund.[8] 1939 gav hon ut sina memoarer, Ensam genom livet. 1916 blev hon medlem av Nya Idun och 1934 mottog hon Serafimerorden.[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] FemBios databas, läs online, läst: 5 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] FinnGraven.se, Ellen Louise Platen von, läs online, läst: 5 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, von Platen, Ellen Louise.[källa från Wikidata]
- ^ Nordic Authors, Projekt Runeberg, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Frauendatenbank fembio.org” (på tyska). www.fembio.org. https://www.fembio.org/biographie.php/frau/frauendatenbank?fem_id=32117. Läst 27 juni 2020.
- ^ ”Nordic Authors”. runeberg.org. https://runeberg.org/authors/plateell.html. Läst 27 juni 2020.
- ^ [a b] ”Platen, Ellen von (1869 - 1955) - KulturNav”. kulturnav.org. https://kulturnav.org/bb3650b9-0552-45a1-9033-97e89fa048d9. Läst 27 juni 2020.
- ^ [a b c] ”ELLEN VON PLATEN” (på engelska). svenskavonplaten.se. Arkiverad från originalet den 29 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200629082811/https://svenskavonplaten.se/om-sl%C3%A4kten/ellen-von-platen-37890981. Läst 27 juni 2020.
- ^ [a b c] ”658 (Vem är Vem? / Stockholmsdelen 1945)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0674.html. Läst 27 juni 2020.
|