Elsa Warburg
| Elsa Warburg | |
 | |
| Född | 9 april 1886[1] Stockholm |
|---|---|
| Död | 30 mars 1953[1] (66 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Paleontolog |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Släktingar | Anna Warburg (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Elsa Marianne Warburg, född 9 april 1886 i Stockholm, död 30 mars 1953 i Uppsala[2],[3] var en svensk paleontolog.
Warburg var dotter till köpmannen Siegfried Warburg och Ellen Josephson, samt syster till Anna Warburg.[4] Hon blev filosofie kandidat 1908 och filosofie licentiat 1920. Perioden 1910–1926 tjänstgjorde hon som amanuens vid mineral-geologiska institutionen vid Uppsala universitet. År 1925 utnämndes hon där till filosofie doktor och docent i paleontologi och historisk geologi. Hon uppehöll professuren i detta ämne under ett flertal år.
Warburgs vetenskapliga gärning gällde huvudsakligen trilobiter. Doktorsavhandlingen hade titeln The trilobites of the Leptæna limestone in Dalarne.[5]
Warburg var en av Sveriges första kvinnliga paleontologer och den enda kvinnliga studenten till professor Carl Wiman. Under en period efter dennes död 1944 skötte hon informellt det administrativa arbetet vid Paleontologiska institutitonen.[6]
Hon var korresponderande ledamot av Paleontological Society of America.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Warburg, Elsa Marianne i Vem är det 1945
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 1177448203, läst: 31 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ Warburg, Elsa i Vem är det 1955
- ^ Halldén, Gunilla. ”Anna Beata Warburg”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. https://skbl.se/sv/artikel/AnnaWarburg. Läst 17 juni 2018.
- ^ Warburg, Elsa (1925). Trilobites of the Leptaena limestone in Dalarne. Bulletin of the geological institutions of the University of Uppsala, 0302-2749 ; 17. Uppsala. Libris 1449952
- ^ Kear, Benjamin P.; Streng, Michael; Ebbestad, Jan Ove R. (2013). ”Carl Wiman's legacy: 100 years of Swedish palaeontology”. GFF 135 (1): sid. 1–2. doi:. ISSN 1103-5897.
|