Else Zeuthen

Från Wikipedia

Else Marie Zeuthen, född 10 oktober 1897Frederiksberg, död 27 december 1975 i Rungsted, var en dansk fredsaktivist och politiker för Det Radikale Venstre. Hon var folketingsledamot 1953-1960 samt ordförande av både den danska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (1941-1953) och förbundets internationella organisation (1956-1965). Hon var gift med nationalekonomen Frederik Zeuthen.

Else Zeuthen var dotter till läraren Svend Otto Bengtsson (1871-1956) och Elise Marie Lassen (1873-1956).[1] Hon tog studentexamen från Marie Kruses Skole 1915 och, efter ett studieår i Oxford 1920, blev hon mag. art. i engelska från Köpenhamns universitet 1921.[1] Hon arbetade sedan som manuduktör, samt som assistent på universitetet (1929-1935).[1] Hon var en av grundarna av den filantropiska föreningen Socialvirke 1919 och ordförande av Kvindelig Læseforening (1935-1945).[1] Hon engagerade sig djupt i fredsfrågor och var medlem i den danska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF), en organisation som bildades under första världskriget. Hon var ledamot i förbundets styrelse från 1935 och från 1941 förbundsordförande.[2] Hon var även ledamot i förbundets internationella styrelse (1946-1965), sedermera ordförande (1956-1965).[2] På Zeuthens initiativ blev IKFF representerat och delaktigt i den danska välgörenhetsorganisationen Mellemfolkeligt Samvirkes (MS) arbete från 1944, en organisation som hon själv var med om att grunda.[2] Hon var själv ledamot i MS verkställande utskott.[1]

Politiskt var Zeuthen engagerad i det socialliberala och antimilitaristiska partiet Det Radikale Venstre och var bl.a. ledamot i partistyrelsen (1951-1953).[1] Hon avgick som ordförande för IKFF i samband med att hon blev invald till Folketinget 1953. Hon arbetade här bl.a. för att IKFF:s principer skulle få genomslag i Danmarks utrikespolitik och hon engagerade sig i relationerna och arbetet med FN, bl.a. som ledamot i danska FN-rådet (1946-1956) och som dansk FN-delegat.[1][2] Hon var uttalad motståndare av Danmarks inträde i Nato 1949.[1]

Se även

Referenser

Noter
Litteratur