Emil Björkegren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emil Björkegren

Emil Richard Björkegren, född 11 juli 1867 i Ödeshögs församling, Östergötlands län, död 10 maj 1937, var en svensk ingenjör.

Björkegren blev elev vid Tekniska elementarskolan i Borås 1883, där han avlade examen 1886. Han var anställd som ingenjör vid Thomson-Houston International Electrical Company i Boston 1887–92 och vid Union-Elektricitäts-Gesellschaft i Berlin 1892–1900 samt som överingenjör vid Grosse Berliner Strassenbahn 1900–06 och verkställande direktör vid Stockholms Nya Spårvägs AB 1906–09 (på grund av sin tidigare verksamhet i den tyska huvudstaden kallades han i Stockholm "Berlinergren"[1]). Han var därefter civilingenjör i Bremen 1909–11, blev chef för elektricitetsverket och spårvägarna i Elbing, Västpreussen, 1911 och var svensk vicekonsul där 1916–22.[2][3]

Han var gift med Elise Regine Christine Wolff (1872–1949) från Tyskland och hade en dotter Ingrid Lotten Mary Lotz (1896–1972).[4][5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thomas Lange (red.): Stockholm på spåret. Från hästspårväg till snabbspårväg (1998), ISBN 91-630-7110-X, sid. 125.
  2. ^ Svenska Generalkonsuler, Konsuler och Vicekonsuler i Sveriges statskalender 1921
  3. ^ Svenska konsulat i utlandet i Sveriges statskalender 1925
  4. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  5. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (DVD-rom) (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8