Endonym

Från Wikipedia

Endonymer är ortnamn som används i det språk som talas på orten som beskrivs med ortnamnet. Till exempel är "Göteborg" den svenska endonymen för Sveriges näst största stad, medan spanskans "Gotemburgo" kan kategoriseras som en exonym, eftersom spanskan inte är officiellt språk i Sverige.

En och samma ort kan ha flera olika endonymer. Exempelvis är både "Helsingfors" och "Helsinki" (svenska och finska), "Norge" och "Noreg" (bokmål och nynorska), eller "San Sebastián" och "Donostia" (spanska och baskiska) endonymer. För till exempel landsnamnet "Schweiz" (som kommer från tyskan) kan också de franska, italienska och rätoromanska formerna, Suisse, Svizzera och Svizra, räknas som endonymer, eftersom samtliga fyra språk är officiella i landet.

San Sebastián/Donostia och Åbo/Turku är exempel på endonymer som skiljer sig från varandra mycket medan Helsingfors och Helsinki är relaterade till varandra språkligt.

Det finns mellanting mellan exonymer och endonymer, namn som förut var endonymer, som använts av ett språk som trängts undan från ett område. Sådana kan vara politiskt känsliga och antyda krav på territorier. Exempelvis finns en stor mängd tyska namn på orter i Polen och Tjeckien.

Bruket av endonymer eller exonymer kan skifta mellan olika institutioner. Elfenbenskusten har till exempel yrkat för att det officiella franska namnet, Côte d'Ivoire, ska användas i alla internationella sammanhang. I FN har denna begäran gått igenom, så även i engelska och spanska FN-dokument talar man om "Côte d'Ivoire" istället för att använda de engelska och spanska exonymerna, "Ivory Coast" eller "Costa de Marfil". I svenskan har man dock behållit exonymen, vilket bl.a. kan ses i Utrikes namnbok.

I Nationalencyklopedin används ofta endonymer, till exempel "Canada" och "Cuba", medan TT-språket och SAOL snarare förordar exonymer; "Kanada" och "Kuba".

Begreppet endonym myntades av slavisten Otto Kronsteiner på 1970-talet (Rostvik1987).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rostvik, Allan (1987). Exonymer i moderna svenska skolatlaser. I: Nionde nordiska namnforskarkongressen, Lund 4–8 augusti 1985. Lund: Dialekt- och ortnamnsarkivet, s. 281–291.
  • SAOL, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (2006) 13 uppl. Stockholm: Norstedt.