Hoppa till innehållet

Enteral nutrition

Från Wikipedia

Enteral nutrition innebär att näring tillförs via mag- och tarmkanalen,[1] antingen genom normalt ätande eller genom sondmatning.[2] Termen syftar dock vanligen till sondmatning i olika former.[3][4][5] Enteral nutrition är i de flesta fall att föredra framför parenteral nutrition (näringstillförsel via blodbanan) då det stimulerar tarmslemhinnan, minskar risk för infektion i tarmen, bevarar och/eller återställer tarmens peristaltik (muskelrörlighet), förhindrar atrofi (förtvining) av tarmen, stimulerar tarmfloran (tarmens hälsosamma bakterier)[3] samt minskar dödligheten.[5] I vissa fall kan dock enteral nutrition vara riskfyllt (kontraindicerat), såsom vid tarmvred (ileus; totalt stopp i tarmen), medicinskt trauma, akut blödning i mag- och tarmkanalen eller cirkulationssvikt. Även etiska eller praktiska skäl - som kan finnas t.ex. vid vård i livets slutskede - kan göra att parenteral nutrition är att föredra framför enteral.[3]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Bjuresäter, K., Cornelius, M. & Persenius, M. (2016) Nutrition. Ur Kumlien, C. (red.) & Rystedt, J. (red.) Omvårdnad & Kirurgi (s. 123-132). Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-08886-0