Hoppa till innehållet

Erik Rhen

Från Wikipedia

Erik Rhen, född 25 mars 1704 i Piteå socken, död 1 november 1765 i Piteå socken, var en svensk präst.

Erik Rhen var son till komministern Samuel Rhen i Piteå landsförsamling och Anna Hortelius. Efter skolgång vid Piteå trivialskola 1712–1721 var det tänkt att han skulle fortsätta vid Härnösands gymnasium, men eftersom staden Härnösand var nedbränd av ryssarna fick han gå i Strängnäs gymnasium, där han var elev 1724–1728 och sista året verkade som informator. Han blev student vid Uppsala universitet i februari 1728 och fastän ej ännu prästvigd fick han en tjänst som nådårspredikant 1729. Därefter följde informatorsplatser bland annat i Torneå men han blev slutligen kallad till huspredikant av friherre Fredrik Magnus Cronberg och prästvigdes 1735. Han var även huspredikant hos greve Johan Carl Strömfelt och vikarierade som kollega vid Stockholms storskola 1738. År 1739 blev han drottning Ulrika Eleonoras slottspredikant och skolmästare på Drottningholm samt officerade vid Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas biläger 1744. Därefter blev han kyrkoherde i Älvkarleby församling med tillträde 1745. Vid kyrkoherdevalet i Piteå fick han kunglig fullmakt på pastoratet och tillträdde 1763. Tiden i hembygden blev dock kort då han avled 1765.

Erik Rhen gifte sig 1740 med Elisabeth Catharina Gedda, som 1768 gifte om sig med kyrkoherden Axel Örnberg i Burträsk. En dotter till makarna Rhen gifte sig med Jonas Hollsten.

Källor[redigera | redigera wikitext]