Esko Kilpiö

Från Wikipedia
Version från den 23 januari 2015 kl. 09.06 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (+mall förtydliga)
Esko Kilpiö
Född9 oktober 1936
Helsingfors, Finland
DödJanuari 2004
Stockholm
IMDb SFDb

Esko Kilpiö, född 9 oktober 1936 i Helsingfors, Finland, död i januari 2004 i Stockholm[1], var en finsk-svensk skådespelare.[2]

Biografi

Kilpiö var son till finmekanikern Heikki Kilpiö och dennes hustru Doris, född Michelsson. Under Finska vinterkriget sändes sonen till Sverige i syfte att rädda honom undan bombningarna av Helsingfors. I Sverige kom Kilpiö till familjen Hejenstedt i Dala-Järna, där han kom att bo under krigsåren. Efter kriget flyttade modern till Sverige och familjen kunde därmed återförenas. De bosatte sig först i Uppsala och därefter i Österåker[förtydliga] och Katrineholm.[1]

I vuxen ålder utbildade sig Kilpiö till reklamtecknare och kom under några år att vara verksam inom yrket. Efterhand skolade han om sig till skådespelare och var verksam på Riksteatern och Stockholms Stadsteater på 1960-talet. Han spelade även politisk teater på Arena teaterbåten och kom i skiftet mellan 1960- och 1970-tal till Östgötateatern i vars ensemble han kom att ingå till sent 1990-tal. Han agerade i såväl klassisk som modern dramatik och engagerade sig också i föreningsteater och medverkade i radioteatern. Han var facklig aktiv inom Teaterförbundet och var under flertalet år fackordförande på Östgötateatern.[1]

Utöver teatern var Kilpiö verksam som film- och TV-skådespelare. Han debuterade 1968 i Börje Nybergs och Joseph W. Sarnos erotiska film Kvinnolek. 1969 medverkade han i kortfilmen Samhället är ditt! och under 1980-talet i TV-serierna Lykkeland och Träpatronerna. 1991 hade han en mindre roll i Lars Molins Tre kärlekar och medverkade 1997 respektive 1999 i TV-serierna Rederiet och Anna Holt – polis. 1997 spelade han också den alkoholiserade fadern i kortfilmen Daydreams.[2][3]

Filmografi

Referenser

Externa länkar

Esko KilpiöInternet Movie Database (engelska)