Börje Nyberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Börje Nyberg
Född Nils Börje Emanuel Nyberg
26 mars 1920
Stockholm, Sverige
Död 2 maj 2005 (85 år)
Stockholm, Sverige
IMDb SFDb

Nils Börje Emanuel Nyberg född 26 mars 1920 i Stockholm, död 2 maj 2005 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nyberg kom 1943 in på Statens scenskola i Göteborg. I samband med freden 1945 reste Nyberg tillsammans med en teatergrupp som de första artisterna från Sverige till Oslo för gästspel genom det nybildade Unga konstnärers Internationella foayer där han satt i styrelsen tillsammans med bland andra Åke Falck. Säsongen 19461947 engagerades Nyberg vid Åbo Svenska teater. Här inledde han också sin karriär som regissör. Under några år var han teaterchef för Wasa Svenska teater. Sedan följde engagemang som skådespelare och regissör vid Helsingborgs stadsteater.

1950-talet återkom han till Stockholm igen där han både spelade och regisserade på privatteatrar som Oscars, Vasan och Intiman. Han var även anställd vid Stockholms Stadsteater under många år på 1970-talet.

Som regissör arbetade han ofta med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Det blev flera framgångar på Nöjeskatten och långfilmer som bland andra Svenska Floyd, En nolla för mycket och Wild West Story. Nyberg satte upp flera varietéshower på Börsen och regisserade Hagges revyLisebergsteatern i Göteborg under flera säsonger.

Som skådespelare medverkade han i flera av Gösta Bernhards komedier och revyer på ABC-teatern och på Lisebergsteatern. På film och TV medverkade Nyberg som skådespelare i produktioner som Här har du ditt liv, Badjävlar, Gräsänklingar med flera.

Han var också verksam som manusförfattare och skrev dessutom en bok om vännen Carl-Gustaf Lindstedt. 1992 satte han upp en musikalversion av folklustspelet Bröderna Östermans huskorsFolkan med bland andra Ewa Roos, Tjadden Hällström och Hasse Burman i huvudrollerna. Året därpå skrev han en uppföljare: Bröderna Östermans glada änka, som hade premiär på Göta Lejon i Stockholm 1994.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1942 Svart granit
Sekel Nordenstrand
Manne Grünberger Folkan[1]
1950 Förste svartabörshajen Dafne
James Bridie
Ernst Eklund Vasateatern[2]
Jean Pierre Ungkarlsmamman
Marc-Gilbert Sauvajan och Fred Jackson
Martha Lundholm Vasateatern[3]
1952 Trettondagsafton
William Shakespeare
Sandro Malmquist Skansens friluftsteater[4]
1953 Saken är Oscar
P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter
Georg Funkquist Oscarsteatern[5]
1960 Ross Barnett Äktenskapskarusellen
Leslie Stevens
Gustaf Molander Blancheteatern[6]
1964 Bratt Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock och Willie Gilbert
Folke Abenius Oscarsteatern[7]
1968 Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner
Robert Anderson
Per Gerhard Lilla teatern[8]
1970 Jonathan Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[9]
1992 Bröderna Östermans huskors
Oscar Wennersten
Folkan[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dramatikerstudion börjar igen”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 oktober 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-10-11/276/13. Läst 27 mars 2016. 
  2. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 14 september 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-09-14/248/9. Läst 4 maj 2016. 
  3. ^ ”Ungkarlsmamman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14166&pos=456. Läst 4 maj 2016. 
  4. ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016. 
  5. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 maj 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-21/135/13. Läst 11 juli 2015. 
  6. ^ ”Råttfällan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18883&pos=163. Läst 24 april 2016. 
  7. ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015. 
  8. ^ Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015. 
  9. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  10. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 16. 16 december 1992. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-12-16/342/24. Läst 12 juni 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]