Ett dockhem

För andra betydelser, se Ett dockhem (olika betydelser).

Ett dockhem (norskspråkig originaltitel: Et Dukkehjem), är en teaterpjäs av den norske författaren Henrik Ibsen i tre akter (1879). Pjäsen spelades första gången den 21 december 1879 i Köpenhamn.

Handling

Huvudpersonen heter Nora. Hon är gift med advokat Torvald Helmer och de lever utåt sett i ett perfekt hem. I själva verket lever de i finputsad fasad – en livslögn. Dramat handlar om äktenskapet, och framför allt kvinnans roll i detta. Ett dockhem slutar med att Nora lämnar hemmet för att kunna bli en människa, och inte bara den docka hon tidigare varit. Många upprördes av slutskedet. Anledningen är att Nora lämnar både sin make och även sina barn, och det var något som inte ansågs stämma överens med den kvinnliga naturen.

Romanfigurerna

Helmer, advokat
Nora, hans hustru
Parets tre barn
Doktor Rank
Fru Linde
Sakföraren Krogstad
Anne-Marie, barnjungfru hos Helmers
Husjungfrun
Ett stadsbud

Mottagande

Dramat väckte debatt över hela Norden då det förespråkade kvinnlig frigörelse. Den blev en viktig pjäs för de radikala 1880-talsförfattare som kritiserade äktenskapet, sexualnormerna och kvinnans låga samhällsställning. Pjäsen fick också många efterföljare, som gick i dialog med Ibsen. Däribland märks till exempel Alfhild Agrells pjäs Räddad (1882), som bygger vidare på Ibsens drama genom en mer pessimistisk syn på kvinnans möjligheter till utveckling och frigörelse. August Strindberg skrev ett mycket kritiskt svar på Ett dockhem, i form av en novell med samma namn som ingår i novellsamlingen Giftas.

Adaptioner

Ett dockhem har filmatiserats många gånger. Dock är Ett dockhem från 1956 en filmatisering av August Strindbergs satiriska novell från samlingen Giftas.