Eugen Onegin

Eugen Onegin eller Jevgenij Onegin (Евгений Онегин) är en versroman i åtta kapitel skriven av Aleksandr Pusjkin och publicerad 1823–1831. Eugen Onegin är också namnet på en opera av Pjotr Tjajkovskij.

Huvudpersonen Eugen Onegin tecknad av Pusjkin själv.

Handling

Eugen Onegin, en uttråkad dandy, lever i sus och dus i St Petersburg. När hans farbror dör ärver han dennes lantegendom och flyttar från storstaden. På landet blir han vän med poeten Vladimir Lenskij och kommer genom honom i kontakt med Tatjana Larina, som blir kär i Onegin. Denne avvisar henne dock i ett av verket mest kända passager. Istället flirtar Onegin obetänksamt med Tatjanas syster Olga, Lenskijs fästmö, vilket får den impulsive unge poeten att utmana Onegin på duell. Motvilligt accepterar Onegin utmaningen och dödar morgonen därpå sin vän. Strax därefter lämnar han sin lantegendom och ger sig ut på en resa genom Ryssland (resan skildras i ett endast delvis bevarat nionde kapitel). Tatjana å sin sida sänds av sin familj till Moskva för att giftas bort. När de två långt senare åter möts i St Petersburg har Tatjana – nu gift societetsdam – förändrats till den grad att Onegin först knappt känner igen henne. Denna gång är det han som faller för henne, men när han bekänner sin kärlek avvisar hon honom liksom han en gång avvisade henne.

Insprängt i handlingen finns också ett stort antal utvikningar, där Pusjkin driver med fenomen i det ryska samhället, kommenterar sin egen diktkonst och till och med placerar en stiliserad version av sig själv som en av Onegins vänner.

• 
• 
• 

Versmått

Eugen Onegin består nästan helt och hållet av 389 strofer som alla följer en strikt jambisk tetrameter, ibland känd som Onegin-strofen. Liksom sonetten har varje strof 14 jambiska rader, men rimmönstret är alltid detsamma: AbAbCCddEffEgg, där versalerna betecknar ett kvinnligt rim och gemenerna ett manligt. Betoningarna ligger alltid på de jämna stavelserna – andra, fjärde, sjätte, åttonde. Raderna med kvinnliga rim har nio stavelser, de med manliga har åtta.

Översättningar till svenska

Det finns åtminstone två fullständiga rimmade översättningar till svenska: Alfred Jensens från 1889 (en omarbetad översättning utkom 1918) och Kjell Johanssons från 1999. Vidare finns ett pågående översättningsprojekt av Ulrik Franke (www.onegin.se, 2010–) där kapitel ett-tre (135 strofer) är färdiga. Strof I:35, där Onegin återvänder hem efter en natt av festande varpå dagen gryr över St Petersburg, kan illustrera likheter och skillnader översättningarna emellan:

Jensen (1889) Men var är hjälten? Hem att sofva, från balen trött och matt han far, då nyss vid trummans hvirflar dofva den stolta staden vaknat har. På torget intet mjölkbud felar; isvoschtschiken sin krake selar, och pigan springer halfklädd ned att köpa té och hemta ved. I fönstren hökarns burkar blänka; ur sotig skorstenspipas topp den ljusblå röken stiger opp, och bagarmästarn, tysk kantänka, i nattrock svept, med stämmas hvass hörs skrika jämt sitt: »Was-ist das?»

Jensen (1918) Var är Onegin nu, den sällen? Han äntligt söker upp sin säng, då Petersburg med dova skrällen av trumslag väcks till spring och fläng. Brevbäraren är redan vaken; till Börsen åkarn kör med kraken, och mjölkmadammen med sitt krus på skaren gnor från hus till hus. I fönstren hökarns burkar blänka; från sotig skorsten över kök står pelarlikt en gråblå rök, och bagarn, punktlig tysk kantänka, med pappersmössa över lugg, re’n öppnat har butikens glugg.

Johansson (1999) Onegin sömnig hemåt ilar från balen till sin säng så varm, och Petersburg, som aldrig vilar, har redan väckts av trummans larm. Nu vaknar handlarn, postiljonen, nu kusken rullar till stationen, och mjölkmadamen travar runt i nysnön, som har fallit tunt. Nu dagens trevna ljud höjt tonen och fönstren öppnas. Skorstensrök står tät och blå från stadens kök, och bagarn – tysk i precisionen – i pappershatt och bagarstass har slagit upp sin wasisdas.

Franke (2010) Onegin då? Hans ögon domnar, han går från bal till sängs direkt. Men Petersburg, som aldrig somnar, av trumslag har just blivit väckt. Så handlar’n vaknar, månglar’n stegar och kusken mot stationen segar. Med ämbar Ochta-flickan går, snön knarrar uti hennes spår. Nu slamrar morgonattiraljer, nu öppnas luckor; från var härd en rökstod blå gör himmelsfärd och bagar’n, tysk som ser detaljer, han mössklädd vädrar ugnsluft het med Kämpferfenster – vad är det?