Europeiskt mästerskap för kuskar

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Europeiskt mästerskap för kuskar
SportTravsport
LänderOlika europeiska länder inför varje arrangemang
År1969–
Geografisk omfattningEuropa
Historia
Regerande mästareFrankrike Franck Nivard (2018)
Hästsportsportalen

Europeiskt mästerskap för kuskar, på engelska European Driving Championship, ibland kallat Kusk-EM, är ett mästerskap inom travsport där tolv kuskar från olika europeiska länder deltar. Varje mästerskap arrangeras av olika länder, och travloppen körs sedan på en eller flera travbanor i landet. Mästerskapet har körts sedan 1969[1], och vartannat år sedan 1992, för att inte krocka med World Driving Championship. Svensken Jim Frick segrade i mästerskapet 1987, och är den ende svensk som lyckats med den bedriften.[2][3]

Upplägg och genomförande[redigera | redigera wikitext]

Tolv kuskar från nationer som är medlemmar i Europeiska travunionen, tävlar i flertalet travlopp under ett mästerskap.

Hästarna som körs delas in i två grupper, A och B. Grupp A består av hästar som anses vara bättre, och grupp B består av hästar av lägre kaliber. Varje kusk kommer att köra lika många hästar från båda grupperna.

Poängräkning[redigera | redigera wikitext]

Poängen för mästerskapet delas ut efter målgång i varje lopp. Den kusk som sedan fått flest poäng i mästerskapet vinner.

Plac. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Poäng 19 14 11 9 8 7 6 5 4 3 2 1

Segrare[redigera | redigera wikitext]

Källa:[4]

År Värdland Segrare Nationalitet Tvåa Trea Svensk representant Ref.
2022 Belgien Belgien Alessandro Gocciadoro Italien Italien Malta Rodney Gatt Frankrike David Bekaert Ulf Ohlsson (7:a) [5]
2020 Belgien Belgien Inställt på grund av den rådande coronaviruspandemin. [6]
2018 Sverige Sverige
Norge Norge 		Franck Nivard Frankrike Frankrike Nederländerna Rick Ebbinge Norge Eirik Höitomt Ulf Ohlsson (11:a) [7]
2016 Tyskland Tyskland Mika Forss Finland Finland Sverige Björn Goop Nederländerna Rick Ebbinge Björn Goop (2:a) [8]
2014 Sverige Sverige Knud Mönster Danmark Danmark Frankrike Tony le Beller Sverige Björn Goop Björn Goop (3:a) [9]
2012 Tyskland Tyskland Enrico Bellei Italien Italien Sverige Björn Goop Österrike Gerhard Mayer Björn Goop (2:a) [10]
2010 Italien Italien Enrico Bellei Italien Italien Tyskland Michael Nimczyk Sverige Björn Goop Björn Goop (3:a) [11]
2008 Sverige Sverige
Danmark Danmark 		Roland Hülskath Tyskland Tyskland Danmark Birger Jörgensen Norge Eirik Höitomt Björn Goop (4:a) [12]
2006 Tyskland Tyskland Christophe Martens Belgien Belgien Nederländerna Hugo Langeweg Estland Vejko Tamjarv Björn Goop [13][14]
2004 Juan Antonio Riera-Rossello Spanien Spanien
2002 Tyskland Tyskland
Österrike Österrike 		Hugo Langeweg[n 1] Nederländerna Nederländerna Erik Adielsson [15]
2000 Manfred Swiener Tyskland Tyskland
1998 Jorma Kontio Finland Finland
1996 Gunnar Eggen Norge Norge
1995 Juan Antonio Riera-Rossello Spanien Spanien
1994 Jean-Claude Hallais Frankrike Frankrike
1992 Hugo Langeweg Nederländerna Nederländerna
1991 Gérad Vergaerde Belgien Belgien
1990 Pietro Gubellini Italien Italien
1989 Birger Jörgensen Danmark Danmark
1988 Heinz Wewering Västtyskland Västtyskland
1987 Jim Frick Sverige Sverige
1986 Ulf Thoresen Norge Norge
1985 Jorma Kontio Finland Finland Norge Gunnar Eggen
1984 Heinz Wewering Västtyskland Västtyskland
1982 Pekka Korpi Finland Finland
1981 Österrike Österrike Pekka Korpi Finland Finland Norge Gunnar Eggen Västtyskland Rolf Dautzenberg
1980 Pekka Korpi Finland Finland
1979 Heinz Wewering Västtyskland Västtyskland
1978 Heinz Wewering Västtyskland Västtyskland
1977 Jan Wagenaar Nederländerna Nederländerna
1976 Rolf Dautzenberg Västtyskland Västtyskland
1975 Horst Bandemer Västtyskland Västtyskland
1974 Adolf Ubleis Österrike Österrike
1973 Ulf Thoresen Norge Norge
1972 Gilbert Martens Belgien Belgien
1971 Adolf Ubleis Österrike Österrike Norge Karsten Buer
1970 Eddy Freundt Västtyskland Västtyskland
1969 Tyskland Tyskland Karsten Buer Norge Norge

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”European Championships for Drivers and Apprentices”. www.uet-trot.eu. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612213526/https://www.uet-trot.eu/en/races/european-championships-for-drivers-and-apprentices. Läst 12 juni 2020. 
  2. ^ ”European Driving Championship”. www.qhurth.com. http://www.qhurth.com/trav/statistik/wc_ec.htm. Läst 12 juni 2020. 
  3. ^ ”European Driving Championship”. www.qhurth.com. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612213525/http://www.qhurth.com/trav/wc_ec.htm. Läst 12 juni 2020. 
  4. ^ ”European Driving Championship – winners”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190831095950/https://www.uet-trot.eu/images/pdf-uet/en/champ_drivers_apprentis/drivers.pdf. Läst 12 juni 2020. 
  5. ^ ”EM-guld till ”gul kusk””. Travronden. 11 september 2022. https://www.travronden.se/referat/guld-till-gocciadoro-i-kusk-em-ulf-ohlsson-sjua. Läst 12 september 2022. 
  6. ^ ”European Championships for Drivers and Apprentices”. www.uet-trot.eu. Arkiverad från originalet den 12 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200612213526/https://www.uet-trot.eu/en/races/european-championships-for-drivers-and-apprentices. Läst 7 augusti 2021. 
  7. ^ ”Franske stjärnan tog hem Kusk-EM 2018”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/trav/franske-stjarnan-tog-hem-kusk-em-2018/. Läst 13 juni 2020. 
  8. ^ ”Silver till Goop – i årets kusk-EM”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/qnewWE. Läst 13 juni 2020. 
  9. ^ ”Knud Mönster tog hem EM för kuskar 2014 | SverigeTravet”. Arkiverad från originalet den 13 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200613082457/https://www.sverigetravet.se/travnyheter/knud-monster-tog-hem-em-for-kuskar-2014. Läst 13 juni 2020. 
  10. ^ ”Björn Goop fick silver i Kusk-EM - Enrico Bellei vann”. Travnet. 16 september 2012. https://travnet.se/bjorn-goop-fick-silver-kusk-em-enrico-bellei-vann/. Läst 13 juni 2020. 
  11. ^ ”Goop trea i kusk-EM”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/0E96mA. Läst 13 juni 2020. 
  12. ^ Redaktionen. ”EM-guld till Tyskland”. Guiden. http://www.guiden.se/artiklar/nyheter/20080729/em-guld-till-tyskland/. Läst 13 juni 2020. 
  13. ^ ”Goop gräver guld i Berlin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/6n3E78. Läst 13 juni 2020. 
  14. ^ ”Association News: The Malta Racing Club - The Malta Independent”. www.independent.com.mt. https://www.independent.com.mt/articles/2006-08-24/others/association-news-the-malta-racing-club-95801/. Läst 13 juni 2020. 
  15. ^ Atterholm, Gunnar (2007). Jägersro 100 år : 1907-2007. Jägersro Trav och Galopp. sid. 212. ISBN 9789163305405 

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erik Adielsson segrade i mästerskapet, men blev i efterhand av med segern, då det visat sig att en av hästarna han kört var behandlad med otillåten medicinering.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Europeiskt_mästerskap_för_kuskar&oldid=54139013”