Eva Bartok
| Eva Bartok | |
 Eva Bartok 1959. | |
| Född | 18 juni 1927[1] Kecskemét, Ungern |
|---|---|
| Död | 1 augusti 1998[1][2] (71 år) London |
| Medborgare i | Storbritannien och Ungern |
| Sysselsättning | Filmskådespelerska |
| Make | Alexander Paal (g. 1948–) Curd Jürgens (g. 1955–1957) |
| Redigera Wikidata | |
Éva Márta Szőke Ivanovics, mer känd under artistnamnet Eva Bartok, född 18 juni 1927 i Kecskemét, Kungariket Ungern, död 1 augusti 1998 i London, England, var en ungersk-brittisk skådespelare.
Hon filmdebuterade 1947 och medverkade i över 40 filmer fram till 1966. Filmerna var amerikanska, brittiska, tyska och italienska produktioner, men debutfilmen var ungersk. Hon är mest känd för sina framträdanden i Blod och svarta spetsar, Röde piraten, Operation Amsterdam och Sovrum i Rom.[3][4]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bartok hade en judisk far och en katolsk mor.[5][3] Som barn medverkade hon i skoluppsättningar från sex års ålder och senare i välgörenhetsevenemang samt för sårade soldater under andra världskriget.
Efter krigsutbrottet stannade hennes far i Budapest. Bartok och hennes mor flyttade till Kecskemét, söder om staden, där hennes mor hade släktingar. Hennes far brukade besöka dem på söndagar, men försvann senare spårlöst under nazitiden. För att undvika förföljelse, som dotter till en judisk far, tvingades Bartok vid 15 års ålder att söka skydd genom att gifta sig med Géza Kovács, en ungersk officer med nazistiska kopplingar.[3] Kovács försvann efter kommunisternas ockupation av Ungern. Bartok lyckades få deras äktenskap ogiltigförklarat på grund av att hon var minderårig när det ingicks.[3]
Efter andra världskrigets avlade hon examensprov vid Drama Centre i Budapest och fick sedan ett treårigt kontrakt vid teatern Belvárosi Szinház, År 1947 debuterade hon framför kameran i den ungerska filmen Prophet of the Fields, som förbjöds av den kommunistiska censuren. Hon kände sig hotad och förföljd av den nya kommunistregimen i Ungern och bad om hjälp från den Hollywoodbaserade ungerska producenten Alexander Paal, som hade varit vän med hennes far. Paal arrangerade ett "passäktenskap" och tog henne till London. Bartok lyckades senare smuggla ut sin mor från Ungern, via Österrike och Tyskland, som senare kunde bosätta sig i Frankrike. Genom Paals kontakter fick Bartok medverka i den brittisk-italienska internationella samproduktionen av dramafilmen En berättelse om fem städer (som släpptes som En berättelse om fem kvinnor i USA). Den filmades 1948, men på grund av ekonomiska svårigheter släpptes den inte förrän 1951.
Eftersom hennes efternamn skulle ha varit ett hinder för västerländska publiker ändrade hon sitt professionella namn till "Bartok", efter den välkände ungerska kompositören Béla Bartók . Efter att ha upplöst äktenskapet med Paal introducerades Bartok för sin landsman Alexander Korda, som ordnade så att hon fick kontrakt med London Films.[5] För att få roller väckte hon uppmärksamhet genom att gå på teaterpremiärer i eleganta kläder som hon själv skapade med enkla medel. Hon uppmärksammades och kontrakterades av en italiensk scenproducent och gjorde 1951 succé i en varietéföreställning på Teatro Manzoni i Milano som även gavs i Florens, Venedig, Genua och slutligen i Rom på Teatro Quirino.
År 1951 släpptes slutligen A Tale of Five Cities i Storbritannien som bland annat sågs av skådespelaren och producenten Burt Lancaster. Han blev imponerad och gav omgående Bartok en roll i äventyrsfilmen The Crimson Pirate (Röde Piraten). Framgångarna med denna film banade väg för många andra filmroller. 1953 gjorde Bartok sin första tyska film, Rummelplatz der Liebe, som 1958 släpptes i Usa som Circus of Love. Hon spelade där mot skådespelaren Curd Jürgens vilket följdes av samarbeten i fler filmer.
I slutet av 1950-talet behandlades Bartok för äggstockscancer och kom under denna tid att introduceras i Subuds filosofi. När hennes karriär avtog i mitten av 1960-talet kom hon att engagera sig mer i denna rörelse och studerade under tre år Subuds principer nära Jakarta, Indonesien, och undervisade senare i en skola i Honolulu.[5] Under den sista delen av sitt liv bodde hon på ett mindre hotell i London. Hon dog den 1 augusti 1998 vid St Charle´s Hospital i London.[3]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Bartok var från 1944 gift med den ungerska officeren Géza Kovács, men äktenskapet ogiltigförklarades efter andra världskriget på grund av att Bartok var minderårig. Hennes andre make var producenten Alexander Paal som hade hjälpt henne att fly från Ungern 1948. De skilde sig 1951. Hon fick brittiskt medborgarskap genom sitt tredje äktenskap med den engelske teaterreklamagenten William "Bill" Wordsworth år 1952. Kort efter att de gifte sig flyttade Bartok till Rom för att göra film varpå Wordsworth anklagade henne för att ha övergivit honom. Skilsmässan slutfördes 1955.[6]
Bartok träffade den brittiske aristokraten David Mountbatten, tredje markisen av Milford Haven, vid en middag i London 1952.[7][5] De inledde ett uppmärksammat förhållande som varade i flera år. Romaine, markisinnan av Milford Haven, citerade Bartok i sin skilsmässoansökan.[8]
Hennes förhållande med Mountbatten tog slut efter att Bartok inledde ett förhållande med den tyske skådespelaren Curd Jürgens när de spelade i en film tillsammans i Tyskland. Mitt i stort medieintresse gifte hon sig med Jürgens den 13 augusti 1955 i Schliersee, Tyskland.[9] De skilde sig den 6 november 1956. Kort efter att hennes äktenskap med Jürgens hade tagit slut födde Bartok en dotter, Deana, i London den 7 oktober 1957.[10]
Tre decennier senare hävdade Bartok att Deanas biologiska far faktiskt var Frank Sinatra, till följd av en mycket kort affär med honom 1956, efter att Sinatras äktenskap med Ava Gardner hade tagit slut. Bartok träffade Sinatra första gången på en fest när hon var i Hollywood 1955, när hon medverkade i filmen Ten Thousand Bedrooms, tillsammans med Dean Martin. Sinatra erkände aldrig att han var fadern.
År 1980 gifte sig Bartok med sin femte make, den amerikanske producenten Dag Molin, och bodde med honom i Los Angeles fram till deras skilsmässa 1983.
Filmografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- 1952 – Röde piraten (The Crimson Pirate)
- 1954 – Laddade timmar (Front Page Story)
- 1955 – Du stal min dotter (Dunja)
- 1957 – Sovrum i Rom (Ten Thousand Bedrooms)
- 1959 – Operation Amsterdam
- 1961 – Es muss nicht immer Kaviar sein, svensk premiär 1966 som Dubbelagenten
- 1964 – 6 donne per l'assassino, svensk premiär 1972 som Blod och svarta spetsar
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w68h0gt1, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 71013, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”Obituary: Eva Bartok” (på engelska). The Independent. 3 augusti 1998. https://www.the-independent.com/arts-entertainment/obituary-eva-bartok-1169493.html. Läst 30 september 2025.
- ^ ”Continuing the EVA BARTOK story”. Sunday Mail: s. 23. 29 november 1953. http://nla.gov.au/nla.news-article100178762. Läst 7 oktober 2025.
- ^ [a b c d] ”Eva Bartok, 72, Actress in Films of 50's and 60's”. The New York Times. 5 augusti 1998. https://www.nytimes.com/1998/08/05/arts/eva-bartok-72-actress-in-films-of-50-s-and-60-s.html.
- ^ ”Eva Bartok Divorced (Published 1955)” (på engelska). The New York Times. 8 mars 1955. Arkiverad från originalet den 27 december 2024. http://web.archive.org/web/20241227142557/https://www.nytimes.com/1955/03/08/archives/eva-bartok-divorced.html. Läst 7 oktober 2025.
- ^ ”Eva Bartok”. Variety. 17 augusti 1998. https://variety.com/1998/scene/people-news/eva-bartok-1117882434/.
- ^ ”David, 3rd Marquess of Milford Haven”. https://www.lordmountbattenofburma.com/copy-of-master-6.
- ^ ”Eva Bartok Wed to Actor”. The New York Times. 14 augusti 1955. https://www.nytimes.com/1955/08/14/archives/eva-bartok-wed-to-actor.html.
- ^ ”The Star Who Came to Jakarta | The Jakarta Post”. www.thejakartapost.com. Arkiverad från originalet den 6 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120206224525/https://www.thejakartapost.com/news/2010/10/23/the-star-who-came-jakarta.html. Läst 7 oktober 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Eva Bartok på Internet Movie Database (engelska)
- Eva Bartok på Svensk Filmdatabas
|