Evy Nordström
| Evy Nordström | |||
| Personlig information | |||
|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Evy Solveig Nordström | ||
| Födelsedatum | 3 februari 1945 | ||
| Födelseort | Skinnskatteberg, Sverige | ||
| Juniorklubbar | |||
| 1957–1964 |  IK Bolton | ||
| Seniorklubbar* | |||
| År 1964–1970 1970–1977 1977–1981 |
| ||
| Landslag** | |||
| År 1963–1967 1963–1972 1964-1967 |
| ||
| Klubbar som tränare | |||
| ?–1970 1970–1977 1977–1981 1981–1986 | IK Bolton (ungdomstränare) Stockholmspolisens IF (ungdomstränare) IFK Örebro Stockholmspolisens IF Huddinge HK Eslövs IK IK Lågan | ||
| Landslag som tränare | |||
| 1971-? 1978–? | Sverige U Sverige (assisterande) | ||
| Meriter | |||
 Två SM-guld ute med IK Bolton 1966-1967 SM-guld ute med Stockholmspolisen 1971 Fem SM-guld inne med IK Bolton 1963 och 1965-1968 Fyra SM-guld med Stockholmspolisen 1973–1977 Fyra SM-guld med Stockholmspolisen 1981–1985 som tränare | |||
| * Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna. ** Antal landskamper och mål är korrekta per den 15 oktober 2021[1][2]. | |||
Evy Solveig Nordström, född 3 februari 1945 i Skinnskatteberg, är en svensk tidigare handbollsspelare, handbollsledare, idrottslärare och högskoleadjunkt.
Nordström spelade 52 landskamper[a] för Sveriges damlandslag i handboll åren 1963–1972 och är Stor tjej. Hon tog ett flertal SM-guld som både spelare och tränare.
Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]
Evy Nordström började spela handboll i unga år. Hon vann Sankt Eriks cupen 1957 12 år gammal med IK Bolton och representerade sedan toppklubben IK Bolton i Stockholm till 1970. Med den klubben tog hon fem SM titlar. Med fem titlar i IK Bolton och 4 titlar i Stockholmspolisen och ytterligare titlar utomhus och 4 tränartitlar är hon troligen den person som tagit flest SM-titlar i damhandboll.
1970 började Nordström spela för Stockholmspolisen. Flera andra spelare följde med i flytten till klubben bland andra Ann-Britt Carlsson som senare blev ankare i damlandslaget under 1980-talet.[3][4] Evy Nordström spelade kvar i Stockholmspolisen till 1977. Hon flyttade då till Örebro där hon var spelande tränare i IFK Örebro samtidigt som hon arbetade på högskolan.[5][6]
Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]
För det svenska U-landslaget debuterade Nordström den 2 november 1963 i Oslo mot Norge. Hon spelade sedan 8 landskamper och gjorde 8 mål i ungdomslandslaget. 1967 spelade hon U22-VM i Nederländerna. Det var första ungdoms-VM som arrangerades och Sverige tog sig till semifinal[7] som förlorades med 5-13 mot Tjeckoslovakien. Resultatet är fel i Svensk handbolls landslagsstatistik som har resultatet som en svensk vinst med 13-5 med bara fem svenska målgörare.[8]
Hon spelade första A-landskampen den 7 december 1963 i Oslo mot Norge. Sista landskampen spelade Nordström i Mariager i Danmark och hon stod för 4 mål. Under hennes tid i landslaget hade Sverige ett landslag av mindre god kvalité. Av de 52 innelandskamperna hon spelade vann Sverige bara 8, 2 slutade oavgjorda och 42 landskamper förlorades. Under 1960-talet satsades mycket lite resurser på damlandslaget vilket källorna till denna artikel skildrar.
Evy Nordström spelade också 6 utomhuslandskamper. Fyra landskamper vid nordiska mästerskapen 1964 utomhus på Island[9] och sedan 2 landskamper mot Polen i 4 och 6 augusti 1967. Det var Sveriges sista spelade utelandskamper.[10]
Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]
Nordström inledde sin tränarkarriär redan i IK Bolton som flicklagstränare, och var ungdomstränare under sina spelarår i Stockholmspolisen.[5]
Under 1970-talet var Nordström förbundskapten för Sveriges juniorlandslag och senare från 1978 var hon assisterande förbundskapten till Gunnar Stockhammar och sedan till Rolf Nilsson. 1981 återvände hon till Stockholm från Örebro och blev tränare i Stockholmspolisen efter Rolf Nilsson. Hon stannade på tränarposten i fem år till 1986. Hon hade sedan uppdrag i Huddinge HK innan hon 1990 flyttade till Skåne. Hon var i Skåne tränare i fyra år för Eslövs IK och sedan i två år för IK Lågan.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Nordström, Evy; Sandgren, Ulf (2004). Framtidens handbollspelare: en bok om barnhandboll. Stockholm: SISU idrottsböcker. Libris 9835621. ISBN 9185138401
- Nordström, Evy; Sandgren, Ulf (2007). Framtidens handbollspelare: en bok om barnhandboll (2. uppl.). Stockholm: SISU idrottsböcker. Libris 11617503. ISBN 9789185433780
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Enligt Handbollsboken spelade Nordström 58 landskamper. Skillnaden beror på att hon spelat sex landskamper utomhus som inte tagits med i den nyare statistiken, framtagen av Svensk handboll.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ "Statistik – Svenska Handbollslandslaget"
- ^ handbollboken 1972-1973
- ^ Anette Andersson (11 april 2018). ”Damhandbollens historia: Det fjärde kapitlet – Första halvan av sjuttiotalet”. Handbollskanalen. https://handbollskanalen.se/nostalgi/damhandbollens-historia-det-fjarde-kapitlet-forsta-halvan-av-sjuttiotalet/. Läst 8 oktober 2021.
- ^ Johan Flinck (1 december 2019). ”'Vi stickade våra egna landslagströjor' - Möt pionjären som banade vägen för Gulldén & Co”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/LAQedp/vi-stickade-vara-egna-landslagstrojor. Läst 8 oktober 2021.
- ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210307032434/https://riksidrottensvanner.se/medlemmar-2/rv-profilen/evy-nordstrom/. Läst 16 februari 2021.
- ^ ”Evy Nordström (författarpresentation)”. Sisu idrottsböcker. https://www.sisuidrottsbocker.se/writer/evy-nordstrom/. Läst 8 oktober 2021.
- ^ Annette Andersson (7 januari 2018). ”Damhandbollens historia: Det tredje kapitlet – Sextiotalet”. Handbollskanalen. https://handbollskanalen.se/nostalgi/damhandbollens-historia-det-tredje-kapitlet-sextiotalet/. Läst 8 oktober 2921.
- ^ Claes Sturm, red (1968). Handbollboken 1967-1968. sid. 122. Läst 7 oktober 2021
- ^ Handbollboken 1964-1965. 1965. Läst 20 oktober 2021
- ^ CA Strömberg med flera, red (1968). Årets idrott 1968. sid. 368. Libris 3758451. Läst 20 oktober 2021