Exercise-induced laryngeal obstruction

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Exercise-induced laryngeal obstruction (EILO) är ett medicinskt tillstånd som innebär att struphuvudet förträngs vid ansträngning. EILO yttrar sig som andnöd och ibland även respiratoriska biljud, så kallade stridor. Dessa symptom går i allmänhet över inom någon eller några minuter. Tillståndet kan till svenska översättas med ansträngningsutlöst förträngning av struphuvudet.[1] Många gånger misstolkas EILO som astma. Individer som har astmaliknande besvär i samband med träning och där behandling inte ger tillräcklig effekt, bör genomgå utredning för EILO.

EILO förekommer hos omkring 5 procent av ungdomar i yngre tonåren.[2]

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

Diagnosen EILO ställs genom CLE-test (Continuous Laryngoscopy during Exercise). Vid ett CLE-test undersöks patienten med fiberskopi av struphuvudet samtidigt som hen utför en maxansträngning, vanligtvis på ergometercykel, löpband eller roddmaskin.[3] Fiberlaryngoskopet förs in via ena näsborren och fixeras till huvudet i en hjälm eller motsvarande. Detta ger undersökaren en kontinuerlig bild av hur struphuvudet ser ut och förändras under testets gång. Struphuvudets öppning graderas från 0–3 på två nivåer, glottiskt (i stämbandsplanet) respektive supraglottiskt (mjukvävnaden vid struphuvudets öppning). Grad 0–1 bedöms som normalt medan grad 2–3 på någon eller båda av nivåerna bedöms som förträngning förenlig med EILO.[4]

I Sverige finns utrustning och kompetens för CLE-test på ett flertal ÖNH-kliniker, bl.a. på sjukhusen i Uppsala, Östersund, Västerås, Hudiksvall, Lund. I Finland finns möjlighet till CLE-test i Helsingfors.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lund, Ingrid (4 april 2017). ”Andningsbesvär vid träning förväxlas ofta med astma”. Dagens Hälsa. https://www.dh.se/andningsbesvar-vid-traning-forvaxlas-ofta-med-astma/. Läst 27 februari 2019. 
  2. ^ Johansson, Henrik; Norlander, Katarina; Berglund, Lars; Janson, Christer; Malinovschi, Andrei; Nordvall, Lennart (2015-1). ”Prevalence of exercise-induced bronchoconstriction and exercise-induced laryngeal obstruction in a general adolescent population”. Thorax 70 (1): sid. 57–63. doi:10.1136/thoraxjnl-2014-205738. ISSN 1468-3296. PMID 25380758. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25380758. Läst 27 februari 2019. 
  3. ^ Nordang, Leif; Norlander, Katarina; Walsted, Emil Schwarz (2018-5). ”Exercise-Induced Laryngeal Obstruction—An Overview” (på engelska). Immunology and Allergy Clinics of North America 38 (2): sid. 271–280. doi:10.1016/j.iac.2018.01.001. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0889856118300018. Läst 27 februari 2019. 
  4. ^ Røksund, Ola Drange; Maat, Robert Christiaan; Heimdal, John Helge; Olofsson, Jan; Skadberg, Britt Torunn; Halvorsen, Thomas (2009-12). ”Exercise induced dyspnea in the young. Larynx as the bottleneck of the airways” (på engelska). Respiratory Medicine 103 (12): sid. 1911–1918. doi:10.1016/j.rmed.2009.05.024. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0954611109001875. Läst 27 februari 2019.