Fördraget i Kanton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fördraget i Kanton (kinesiska: 中瑞廣州條約) var en "freds-, vänskaps- och handelstraktat" mellan kungariket Sverige-Norge och Qingdynastins Kina som den svenske utsände Carl Fredrik Liljevalch och den manchuiske statsmannen Qiying slöt den 20 mars 1847 i Guangzhou. Det var det första handelsfördraget mellan Sverige-Norge och Kina. För att dra nytta av de nya möjligheter för handel med Kina som uppstått efter Opiumkriget sände kung Oscar I Liljevalch till Kina som befullmäktigat ombud och fördraget var baserat på ett kinesiskt-amerikanskt fördrag som slutits tre år tidigare och gav Sverige-Norge samma förmåner som andra västmakter tillskansat sig i "ojämlika fördrag" efter det första opiumkriget mellan Kina och Storbritannien. Fördraget innebar i huvuddrag:

  • att svenskar och norrmän fick rätt att handla i de fem nya fördragshamnarna i Kina (Fuzhou, Guangzhou, Ningbo, Shanghai och Xiamen);
  • att Sverige-Norge fick rätt att sända konsuler till Kina;
  • att endast fasta tullavgifter skulle tas ut i handelsutbytet;
  • att svensk-norska konsuler fick domsrätt över svenska och norska medborgare i Kina (konsularjurisdiktion);
  • att Sverige-Norge skulle åtnjuta alla handelsförmåner som Kina beviljat andra nationer (mestgynnadnationsklausul).

Fördraget utgjorde grunden för det svensk-norska konsulatväsendet i Kina och bekräftades med ett nytt fördrag som Gustaf Oscar Wallenberg slöt med Kina år 1908 för Sveriges räkning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Liljevalch, Carl Fredrik (1848). Chinas handel, industri och statsförfattning jemte underrättelser om chinesernas folkbildning, seder och bruk, samt notiser om Japan, Siam m.fl. orter. Stockholm. Libris 1835384 
  • Mende, Erling von. Die wirtschaftlichen und konsulären Beziehungen Norwegens zu China von der Mitte des 19. Jhs. bis zum 1. Weltkrieg (Avhandling, Köln 1971).