Vedartade växter

Kastanjeträdet är en vedartad växt.

En ek är en vedväxt.

Vedartade växter eller vedväxter är växter som har en förvedad stam. Denna består av ved (trä) invändigt och bark utvändigt. Dit hör exempelvis träd, buskar och lianer. Däremot ingår inte de flesta örter, vilka är oförvedade. Ett annat namn för en vedväxt är lignos.

Även dvärgbuskar (som ljung och blåbär) och lianer räknas till vedväxterna. Vanligen ingår också halvbuskar, som hallon, i de vedartade växterna. Hos halvbuskar är enbart de nedre delarna av växten förvedade. Ett annat namn för vedartade växter är lignoser.

Karaktär

En vedartad växt bildar lignin i sina stjälkar eller stammar. Den vissnar oftast inte efter tillväxtperioden. Bladen hos en vedartad växt kan vara fleråriga, som barren på en gran, eller falla av årligen. Däremot kännetecknas vedväxter av att de har fleråriga delar ovan jord.

Veden är en hård och kraftigt stödjande form av xylem. I regel talar man om primärt respektive sekundärt xylem (med primär respektive sekundär tillväxt), där det sistnämnda bara förekommer hos vedväxter. Den primära tillväxten sker via apikala meristem, den sekundära dito via kambier. Det är den sekundära tillväxten som gör att att ett träd blir tjockare, något som syns i vedens årsringar.

Veden kan genom sin fasthet bära upp större växter, som buskar och träd.

Växtsätt

Indelning

En indelning av vedväxter är mellan följande fem typer:

• Träd – där det finns en huvudstam (exempel: ek, gran)
• Buske – från basen förgrenade och med likvärdiga stammar (exempel: ros/nypon, spirea)
  • Dvärgbuske (ris) – en mindre buske (exempel: blåbär, ljung)
• Lian – vedartad klätterväxt (exempel: kaprifol)
• Halvbuske (chamaefyt) – nedre växtdelarna är förvedade (exempel: hallon)

Egenskaper och biotoper

Dessa typer har även andra typiska egenskaper och spridning. Träd växer ofta i grupp, vilket kan beskrivas som dunge eller lund (om den är liten), alternativt skog (om den är större). I en skog kan träden växa sig högre, eftersom de ger vindskydd till varandra. Dessutom strävar träden för att bli högre än grannarna, i konkurrens om soljuset som ger näring via fotosyntesen. Vissa "vidkroniga" träd, som ekar, behöver dock större utrymme runtomkring och växer sig ofta stora även utanför skogen.

Buskar är mer lågväxande och breder ut sig med en mängd rikt förgrenade stammar. Tillsammans bildar buskar buskage.

Ett mellanting mellan skog och buskage är sly – täta bestånd av yngre och slankare träd. Detta förekommer bland annat på mark där växtligheten får växa fritt, exempelvis på ett kalhygge utan plantering och gallring. En annan sådan miljö är beteshagar eller slåtterängar som man slutat hävda. När ungskogen nått fem meters höjd har den i regel övergått från sly till skog.

Lianer växer genom att ta stöd av andra växter eller konstruktioner. I en djungel klättrar lianer ofta uppför trädstammar och trädgrenar. Lianer är vanliga i Central- och Sydamerika, något mindre vanliga i de tropiska delarna av Afrika och Asien. I Sverige finns besksöta, murgröna och vildkaprifol.

Se även

• Trä
• Xylem