Fenylefrin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Strukturformel för fenylefrin.

Metaoxedrin, eller fenylefrin, är ett blodtrycksstegrande medel, ett adrenergikum, som stimulerar alfareceptorerna. Ämnet används som avsvällande medel i bland annat näsdroppar och ögondroppar. Den kemiska beteckningen är C9H13NO2 och molmassan är 167,2 gram/mol.[1]

Tvivel om effektivitet[redigera | redigera wikitext]

Farmakologerna Leslie Hendeles och Randy Hatton vid University of Florida föreslog år 2006 att oral fenylefrin inte är effektivt som slemlösare vid den rekommenderade 10-mg dosen, och påstod vidare att studierna använda för att få läkemedelsgodkänning i USA år 1976 var otillräckliga för att visa effektivitet vid 10-mg doser och säkerhet vid högre doser.[2] Andra farmakologer har uttryckt tvivel över fenylefrins effektivitet som nasal slemlösare[3], och andra läkare tvivlar på om fenylefrin är en effektiv ersättare för pseudoefedrin.[4][5] En meta-analys av de samma forskarna konkluderade med att det inte finns tillräckliga bevis för fenylefrins effektivitet,[6] en meta-analys företagen kort tid efteråt av forskare anställda av tillverkaren Glaxo Smith Kline fann däremot att den vanliga 10 mg dosen var betydligt mer effektiv än placebo.[7] Utöver detta publicerades två studier på fenylefrins effektivitet mot allergisymptom i 2009, där allergiker blev utsatta för pollen i en kontrollerad inomhusmiljö. Ingen av dessa studier kunde påvisa någon skillnad mellan fenylefrin och placebo.[8][9] Pseudoefedrin[8] och loratadine-montelukast-terapi[9] visade sig bägge vara betydligt mer effektiva än både fenylefrin och placebo.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Phenylephrine - Compound Summary PubChem
  2. ^ Heldeles, L. and Hatton, R. (2006). ”Oral phenylephrine: An ineffective replacement for pseudoephedrine?”. Journal of Allergy and Clinical Immunology 118 (1): sid. 279–280. doi:10.1016/j.jaci.2006.03.002. PMID 16815167. 
  3. ^ University of Florida (19 juli 2006). ”UF researchers question effectiveness of decongestant”. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131003021027/http://news.ufl.edu/2006/07/19/decongensant/. Läst 15 mars 2008. 
  4. ^ Eccles R (1 maj 2006). ”Phenylephrine an ineffective replacement for pseudoephedrine in response to the methamphetamine problem in the USA”. BMJ. http://www.bmj.com/cgi/eletters/332/7538/382-b. 
    Rapid Response to
    Tanne JH (February 2006). ”Methamphetamine epidemic hits middle America”. BMJ 332 (7538): sid. 382. doi:10.1136/bmj.332.7538.382-b. PMID 16484253. 
  5. ^ Eccles, R. (2007). ”Substitution of phenylephrine for pseudoephedrine as a nasal decongeststant. An illogical way to control methamphetamine abuse”. British Journal of Clinical Pharmacology 63 (1): sid. 10–14. doi:10.1111/j.1365-2125.2006.02833.x. PMID 17116124.  (January 2007)
  6. ^ Hatton, R.C. et al. (2007). ”Efficacy and Safety of Oral Phenylephrine: A Systematic Review and Meta-Analysis” (abstract). Annals of Pharmacotherapy 41 (3): sid. 381–390. doi:10.1345/aph.1H679. PMID 17264159. Arkiverad från originalet den 2007-02-27. https://web.archive.org/web/20070227143703/http://www.theannals.com/cgi/content/abstract/aph.1H679v1.  Arkiverad 27 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.(published online Jan 2007)
  7. ^ Kollar, Christine; Schneider, Heinz; Waksman, Joel; Krusinska, Eva (2007-6). ”Meta-analysis of the efficacy of a single dose of phenylephrine 10 mg compared with placebo in adults with acute nasal congestion due to the common cold”. Clinical Therapeutics 29 (6): sid. 1057–1070. doi:10.1016/j.clinthera.2007.05.021. ISSN 0149-2918. PMID 17692721. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17692721. 
  8. ^ [a b] Horak, Friedrich; Zieglmayer, Petra; Zieglmayer, René; Lemell, Patrick; Yao, Ruji; Staudinger, Heribert (2009-2). ”A placebo-controlled study of the nasal decongestant effect of phenylephrine and pseudoephedrine in the Vienna Challenge Chamber”. Annals of Allergy, Asthma & Immunology: Official Publication of the American College of Allergy, Asthma, & Immunology 102 (2): sid. 116–120. doi:10.1016/S1081-1206(10)60240-2. ISSN 1081-1206. PMID 19230461. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19230461. 
  9. ^ [a b] Day, James H.; Briscoe, Maureen P.; Ratz, Jodan D.; Danzig, Melvyn; Yao, Ruji (2009-4). ”Efficacy of loratadine-montelukast on nasal congestion in patients with seasonal allergic rhinitis in an environmental exposure unit”. Annals of Allergy, Asthma & Immunology: Official Publication of the American College of Allergy, Asthma, & Immunology 102 (4): sid. 328–338. doi:10.1016/S1081-1206(10)60339-0. ISSN 1081-1206. PMID 19441605. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19441605.