Finnur Magnússon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finnur Magnússon.

Finnur Magnússon (dansk namnform Finn Magnusen), född 27 augusti 1781, död 24 december 1847, var en isländsk fornforskare och mytolog.

Finnur Magnússon avbröt som 25-åring sin då påbörjade juridiska bana i Reykjavik och ägnade sig därefter åt studier i fornnordisk litteratur och mytologi vid universitetet i Köpenhamn. Han blev här 1815 titulärprofessor och anställdes 1823 vid Gehejmearkivet, där han 1829 blev gehejmearkivarie. Han var repsresentant för Island i Östiftens ständerförsamling och blev 1839 etatsråd. Finnur Magnússons vetenskapliga verksamhet gällde framförallt mytologin. I sitt största verk, Eddalæren og dens oprindelse (4 band, 1824-26), en för sin tid storartad systematisk framställning av fornnordisk mytologi, visade sig Finnur Magnússon starkt påverkad av den samtida naturmytologin, som tolkade mytens och sagans hjältar som personifierade naturmakter. I nära anslutning till detta verk stod Lexicon Mythologium (1828), ett lexikon i tre band baserat på Árni Magnússons exemplar av den äldre eddan. Hans tolkning av den blekingska Runamo-inskriften blev redan under hans samtid föremål för stark kritik. Bestående värde fick däremt den av Finnur Magnússon utgivna urkundssamlingen Grønlands historiske mindesmærker (3 band, 1838-45), vari allt känt arkivaliskt material angående Grönlands historia fram till år 1500 samlades och utgavs.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]