Island

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Island (olika betydelser).
Island
Ísland
Flagga Statsvapen
ValspråkMeð lögum skal land byggja ("Med lag skall land byggas")
Nationalsång: Lofsöngur
Huvudstad Reykjavik
Största stad Reykjavik (cirka 120 000 inv.)
Officiellt språk isländska
Statsskick republik
 -  President Ólafur Ragnar Grímsson
 -  Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson
Självständighet från Danmark 
 -  Deklarerad 17 juni 1944 
 -  Erkänd 17 juni 1944 
Yta
 -  Totalt 103 125 km2 (105:e)
 -  Vatten (%) 2,7 %
Befolkning
 -   års uppskattning 320 060 (2012 4 1) (175:e)
 -  Befolkningstäthet 3,2/km2 (187:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $10 499 milj (89:e)
 -  Per capita $43 576 (2004) 
HDI (2012) 0,906[1] (13:e)
Valuta króna (ISK)
Tidszon UTC
Nationalitetsmärke IS
Landskod IS, ISL
Landsnummer 354

Island (isländska: Ísland)[2] är en republik som omfattar ön med samma namn samt tillhörande mindre öar. Island ligger i norra Atlanten mellan Grönland och Brittiska öarna, precis söder om norra polcirkeln. Trots detta läge har landet ett mildare vinterklimat än norra Sverige eftersom milda vattenströmmar förs förbi ön av nordatlantiska driften, dock kan somrarna vara ganska kyliga och ha mycket nederbörd.

Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati. Det isländska parlamentet har sina rötter i det ting som hölls år 930 i Tingvalla. Island hade 2006 världens högsta levnadsstandard med ett Human Development Index på 0,968, men har sjunkit i rankningen sedan finanskrisen 2008 och hamnade 2011 först på plats 14.[3][4] 2012 hamnade landet på trettonde plats med 0,906.[5]

Med cirka 3 invånare/km² är Island det mest glesbefolkade landet i Europa.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islands historia

Island upptäcktes möjligen redan på 700-talet av iriska eremiter, paper, vilka hade tillfälliga bosättningar där. Inga bevis finns för detta och det kan vara en uppdiktad historia. Paperna var dock borta när, i mitten av 800-talet, en färing som hette Naddodd och en svensk vid namn Gardar Svavarsson, son till Svavar den svenske som ägde gods på Själland, på nytt upptäckte Island. Gardar uppges ha varit den som först nådde den isländska ostkusten. Han seglade runt ön och övervintrade där. Sommaren därefter, vid ankomsten till Norge, prisade han ön: "härefter blev landet kallat Gardarsholm, och det var på den tiden skogbevuxet mellan fjäll och strand".[6] Vikingen Floke Vilgerdarson från Rogaland sägs vara den som namngav Island och den som först odlade upp ett stycke mark, dock utan framgång. Efter honom kom två norska fosterbröder vid namn Ingolf Arnarson och Hjörleif till ön. De var ifrån Fjaler i Sunnfjord och lämnade Norge omkring år 870 med två skepp fullastade med folk, husgeråd och boskap. Vid åsynen av Island vräkte Ingolf sina högsätesstolpar överbord för att låta gudarna anvisa lämpligt boställe. Dessa hittades efter tre år vid platsen där han byggde sin gård, som gavs namnet Reykjavik, Rökviken, efter sina heta, rykande källor. Då var Hjörleif redan död, ihjälslagen av sina trälar. Ingolf var den första som bosatte sig på Island på allvar.

Ön koloniserades därefter i snabb takt av norska invandrare, främst stormän som emigrerade från Norge, när kung Harald Hårfager enade Norge och gjorde sig till ensam härskare genom det stora sjöslaget vid Hafrsfjord år 872. Norge och Island bildade 1262 en union.

Genom bildandet av Kalmarunionen 1397 kom Norge liksom Island under danskt styre, vilket för Islands del fortsatte fram till 1904, då ett självstyre inleddes. År 1918 fick Island självständighet, fortfarande i union med Danmark, såsom konungariket Island (Konungsríkið Ísland). Detta innebar bland annat att Danmark skötte Islands utrikespolitik medan Island hade självstyre i det mesta och hade gemensam konung (personalunion) med Danmark. Under andra världskriget blev Danmark ockuperat av Tyskland, men Island blev i stället ockuperat av Storbritannien. Den 17 juni 1944 löpte Islands unionsavtal med Danmark ut. Efter en folkomröstning utropade sig landet som republik.

Från 1952 och framåt har landet utökat sin fiskegräns från 3 till nuvarande 200 nautiska mil. År 1958, (12 nautiska mil), 1972 (50 nautiska mil) och 19751976 (200 nautiska mil). Detta ledde till konflikter med Storbritannien, vilka kulminerade med de så kallade torskkrigen.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islands geografi
Karta över Island (en detaljerad karta återfinns här)
Vattenfallet Dynjandi i regionen Västfjordarna på nordvästra Island
Solnedgång på Island
Satellitfoto över Island

Island är en öbildning genom vulkanism och detta präglar landets geologiska karaktär. Den södra delen av kusten, från sydöstra spetsen Horn eystra till Ölfusás utlopp, bildar en tämligen reguljär båge, eftersom här har bildats en sandslätt av avlagringarna från floderna från Vatnajökull. Här finns bland annat få mera framspringande uddar och utan andra inskärningar än de ofta vid flodmynningarna bildade strandsjöarna (lón), som skils från havet av smala sand- och grusrev.

På västra kusten är fjordbildningen däremot stor; här ligger de två stora bukterna Faxaflói och Breiðafjörður. De ligger mellan de tre halvöarna Reykjanes, Snæfellsnes och den stora triangelformiga halvön i nordväst, kallad Västlandet (på isländska Vestfirðir, alltså västfjordarna), vars västpunkt är Bjargtangar. Den sistnämnda halvön består av en mängd vikar, varav den största är Jökulsfjörður.

Från norra kusten går fjordarna Húnaflói, Skagafjörður och Eyjafjörður inåt land liksom de öppna vikarna Skjálfandi, Axarfjörður och Þistilfjörður, varemellan halvön Melrakkaslétta med Islands nordligaste udde Hraunhafnartangi skjuter fram. Þistilfjörður begränsas i öster av den smala halvön Langanes, som bildar Islands nordostliga, långt utlöpande näs (se även Islands ytterpunkter).

Östra kustens fjordar är många, men mindre än vid den västra kusten. Med undantag av sydkusten, som till största delen är jämn och sandig, är Islands stränder i allmänhet branta, med en mängd höga brådstupande uddar och långa, vågräta och i terrasser uppstigande fjällmurar. Naturen på Island anses vara mycket vacker och lockar många turister. Det finns även vulkaner på Island och en av de kända är Hekla med en höjd över havet på 1 491m.

Flera jämförelsevis små öar samt en mängd holmar och skär omger kusterna. Bland öarna finner man Västmannaöarna vid sydkusten (isländska Vestmannaeyjar), varav endast en ö, Heimaey, är bebodd. Vidare finns Viðey i Faxaflói, de många öarna i Breiðafjörður (bland dem Flatey), Drangey och Málmey i Skagafjörður, Hrísey i Eyjafjörður samt, utanför Skjálfandi, norr om polcirkeln, Grímsey.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Islands klimat påverkas i stor utsträckning av de havsströmmar som omger ön. Havets temperatur omkring landet påverkas av en gren av Golfströmmen, Irmingerströmmen från sydväst, som värmer upp vattnet. Den längs Grönland löpande polarströmmen tillför ön däremot stundom stora ismassor, som kan ligga kvar på norra kusten långt fram på sommaren. Ostkusten berörs av en annan, nordostlig polarström. De olika strömmarna i förening med ebb och flod åstadkommer våldsamma strömvirvlar (rastir, plural av röst) utanför de mera framspringande uddarna, som jämte isdriften och fruktansvärda stormar kan göra seglatsen kring Island farlig.

Klimatet varierar mellan olika delar av Island, generellt är sydkusten varmare, blötare och blåsigare än den nordliga delen av landet. Det centrala höglandet är den kallaste delen av Island. Lågliggande inlandsområden i norr är de torraste regionerna. Snöfall på vintern är vanligare i norr än i söder.

Islands värmerekord är 30,5 °C, och uppmättes den 22 juni 1939 i Teigarhorn på sydöstkusten. Islands köldrekord är –38 °C och uppmättes den 22 januari 1918 i Grímsstaðir och Möðrudalur på nordöstra Island. Värmerekordet för Reykjavik är 26,2 °C, och uppmättes den 30 juli 2008. Köldrekordet för Reykjavik är –24,5 °C, och uppmättes den 21 januari 1918.

Biologisk mångfald[redigera | redigera wikitext]

Det finns omkring 1 300 kända insektsarter på Island, vilket är en ganska låg siffra jämfört med andra länder (över en miljon arter har upptäckts världen över). När det gäller däggdjur är emellertid artfattigdomen påfallande. De flesta ordningar saknas mer eller mindre helt, som insektsätare, fladdermöss, hardjur, svin och hjortdjur (utom ren som inplanterades 1771–1787). Det enda inhemska däggdjuret som fanns när människorna kom var fjällräven, som vid den senaste istiden invandrat till Island över det frusna havet. Vid sällsynta tillfällen har fladdermöss färdats till ön på grund av vindarna, men de är inte kapabla att fortplanta sig där. Bland övriga däggdjur märks minken, som är inplanterad. Isbjörnar, drivande med isflak, har tillfälligt iakttagits utanför kusten.[7] Även gnagarna är dåligt representerade, med brun råtta, mindre skogsmus och husmus som enda representanter. Sälar och valar är däremot vanliga; totalt har Island 17 olika valarter[8]. Det finns inga inhemska eller frilevande groddjur eller kräldjur på Island.[9]

Tamdjuren på Island inkluderar islandsfåret, kycklingar, getter, boskap, islandshästar och isländsk fårhund. Island har väldigt mycket får och det finns fler får än människor.

Många olika fiskarter lever i de havsvatten som omgärdar Island, fiskeindustrin är en stor del av Islands ekonomi och omfattar nästan hälften av landets export.

Lunnefåglar är vanligt förekommande och Island har ett rikt fågelliv med åtminstone 300 arter.[8] Förutom lunnefåglar bygger även labbar och kryckjar bo på havsklipporna.

När ön först befolkades blev den snudd på skövlad. I boken Íslendingabók från sent 1100-tal beskrevs skogen som "nedhuggen från berg till kust". Den permanenta bosättningen av människor störde det isolerade ekosystemet bestående av tunn, vulkanisk jord och begränsade artrikedomen. Skogarna var under århundraden kraftigt exploaterade för att kunna producera timmer och ved. Avverkningar, klimatförändringar under lilla istiden och överbetning på grund av fåren skapade erosion och en förlust av viktig matjord. Idag har många gårdar övergetts och tre fjärdedelar av Islands hundratusen kvadratkilometer stora landyta har påverkats av markerosion, av dessa är 18000 kvadratmeter så pass skadade att de anses vara obrukbara. Endast ett fåtal björkar existerar nu i skyddade områden. Plantering av ny skog har ökat numren av träd, men det går inte att jämföra med de ursprungliga skogarna.

Religion[redigera | redigera wikitext]

76,2% av befolkningen tillhör Isländska kyrkan, den evangelisk-lutherska statskyrkan[10]. Dessutom tillhör omkring 5% av befolkningen fristående lutherska församlingar i Reykjavik och Hafnarfjörður.

2,5% tillhör det isländska stiftet av den romersk-katolska kyrkan Ungefär 3% av befolkningen tillhör något av ett tjugotal andra kristna trossamfund, som pingströrelsen, trosrörelsen, Frälsningsarmén eller Plymouthbröderna. Jehovas vittnen och Mormonkyrkan finns också i Island.

Mindre än 1% av islänningarna tillhör en icke-kristen rörelse. Den största av dessa är de asatroende i Íslenska Ásatrúarfélagið, som fått status som registrerat trossamfund med vigsel- och begravningsrätt, men det finns till exempel även Bahá'í-troende i landet. [11]

Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islands grundlag

Island är en republik enligt författningen av år 1944: Stjórnarskrá lýðveldisins Íslands, ungefär på svenska "republiken Islands regeringsform".[12] I praxis har parlamentarism utvecklats, även om det inte framgår av författningens bokstav.

Presidenten och regeringen[redigera | redigera wikitext]

Presidenten (isländska: forseti), som är landets statschef, väljs enligt författningens § 3 och § 5 genom direkta allmänna val vart fjärde år i juni eller juli genom majoritetsval. I detta val blir den vald som får de flesta rösterna, så kallad relativ majoritet (alltså är inte absolut majoritet nödvändig som i till exempel Frankrikes presidentval) (§ 3 och § 5). Valbara är isländska medborgare över 35 år som har minst 1500 andra röstberättigade (myndiga) islänningar bakom sig som kandidat (§ 5). Det händer att en sittande president blir omvald eftersom inga motkandidater har kunnat eller velat ställa upp före ett visst datum, varvid presidentval inte behöver hållas det året (§ 5). Sittande presidenter brukar dessutom väljas om med mer eller mindre stor majoritet och det finns heller ingen begränsning av antalet gånger en president kan väljas om som i till exempel USA, Frankrike och Finland.

Bessastaðir, presidentens officiella bostad

Presidentens mandatperiod börjar sedan den 1 augusti och slutar den 31 juli fyra år därefter (§ 6). Avgår eller dör presidenten innan mandatperioden är slut, skall enligt författningens § 7 en ny president utses, vars mandatperiod tar slut 31 juli det fjärde året efter detta val. Innan presidenten är utsedd tillsätts enligt § 8 ett interimsråd med tre personer: 1. Alltingets talman, 2. statsministern och 3. Högsta domstolens ordförande. Rådet utövar presidentens befogenheter till dess presidenten tillträder. Talmannen leder och är ordförande i detta råd. Detsamma gäller om presidenten är förhindrad, sjuk eller dylikt. På tillträdesdagen avlägger presidenten ed eller försäkran på att hålla författningen (§ 10). Presidenten skall enligt § 12 bo "i Reykjavik eller dess närhet" í Reykjavík eða nágrenni, och presidentens officiella residens är Bessastaðir, en anrik och stor gård som ligger strax utanför Reykjavik.

Presidenten har formellt sett relativt starka maktbefogenheter. Han/hon stadfäster den lagstiftande församlingen Alltingets lagförslag, vilka senast två veckor efter beslutet i alltinget skall läggas fram för presidenten (§ 26 och § 2). Däremot har presidenten inte vetorätt, men kan när han/hon inte samtycker till ett lagförslag besluta om folkomröstning om förslaget (§ 26), vilket inte i praktiken har skett så ofta. Presidenten utser och avskedar formellt också regeringen och bestämmer om ministrarnas antal (§ 15), sammankallar alltinget och öppnar årligen det lagtima alltinget (§ 22), ajournerar (högst en gång årligen) samt upplöser alltinget och utlyser nyval (§ 23 och § 24). Vidare utnämner presidenten vissa i lag omnämnda ämbetsmän och sändebud (§ 20) och beslutar i en del andra viktiga regeringsärenden, till exempel när det gäller överenskommelser med andra stater med flera i utrikespolitiken, vilka skall godkännas av alltinget om överenskommelserna berör viktiga nationella intressen (§ 21), benådning, dispenser med mera.

I praktiken har presidenten, delvis på grund av medvetna författningsregler som inskränker dennes makt, mest representativa funktioner, och flera isländska statschefer har varit verksamma inom kulturområdet före ämbetsmannautövningen, till exempel var president Vigdís Finnbogadóttir tidigare teaterchef. Inskränkningar av presidentens makt är att statsministern och ministrarna bereder och kontrasignerar presidentens beslut, att alltingets lagar endast kan avvisas genom folkomröstning, liksom i viss mån också att presidenten kan avsättas genom en folkomröstning, beslutad av en kvalificerad majoritet i alltinget.

Alltinget[redigera | redigera wikitext]

Det isländska parlamentet Alltinget (Alþing eller Alþingi) har sina rötter i det vikingatida tinget som bildades år 930 och hölls i Tingvalla (Þingvellir). Tinget har 63 ledamöter som väljs genom allmänna proportionella val vart fjärde år (§ 31) och presidenten kan utlysa nyval dessförinnan (se ovan). Valet sker för närvarande, sedan 2003, i sex (tidigare åtta) valkretsar (se Islands valkretsar) och uddatalsmetoden tillämpas vid fördelningen av platserna. Minst åtta platser ska vara utjämningsmandat (§ 31). Rösträttsåldern är 18 år (§ 33).

Partipolitik[redigera | redigera wikitext]

Under efterkrigstiden har liberalkonservativa Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) dominerat den isländska politiken. Övriga partier är bland annat socialdemokratiska Samfylkingin (Enhetsfronten), liberala Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), socialistiska Vinstrihreyfingin - grænt framboð (Vänsterpartiet - de gröna) och socialliberala Frjálslyndi flokkurinn (Liberala partiet).

Relationen med Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

Island är, jämte främst Norge och Schweiz, ett av få västeuropeiska länder som inte ingår i EU. Politikerna har varit skeptiska mot medlemskap, i synnerhet eftersom de har velat behålla en självständig fiskepolitik. Istället har Island ingått i frihandelsorganisationen EFTA och senare även i den inre marknaden, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

I samband med finanskrisen som påbörjades under andra halvan av 2008 ändrades inställningen till ett isländskt EU-medlemskap markant, både hos folket och politikerna. Den isländska kronan förlorade kraftigt i värde, vilket ökade stödet för att införa euron på ön. Finanskrisen medförde också att den dåvarande regeringen, ledd av Självständighetspartiet, tvingades att avgå. Efter ett nyval i april 2009 tillträdde en ny regering, ledd av Enhetsfronten och Vänsterpartiet – de gröna under statsminister Jóhanna Sigurðardóttir. Sigurðardóttir hade under valrörelsen lovat att leda Island in i EU och införa euron så snart som möjligt. Regeringen lade fram ett förslag om att ansöka om EU-medlemskap. Detta godkändes efter en fem dagar lång debatt av det isländska parlamentet, alltinget, med röstsiffrorna 33 för, 28 emot och 2 nedlagda röster. Islands regering ansökte om EU-medlemskap den 17 juli 2009.[13]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Island är indelat i 98 kommuner, 23 sýslur (län) och 8 regioner. För närvarande finns sedan 2003 sex olika valkretsar.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islands ekonomi

.

Eyjafjallajökull på södra Island

Islands ekonomi är till stor del beroende av fiskeindustrin, som står för sextio procent av landets export och runt tio procent av dess bruttonationalprodukt och sysselsätter sju procent av den arbetsföra befolkningen. Landet saknar, med undantag av kalk (som används bland annat i tillverkningen av cement), helt naturresurser som i sig är exporterbara i form av material, vilket innebär att ekonomin i landet är mycket känslig för förändringar i tillgång och efterfrågan på fisk.

Dock har landet på senare år allt mer minskat sitt beroende av fiskeindustrin (i början av 1990-talet stod fiskindustrin för över 80 % av landets export) till förmån för energikrävande industrier som aluminiumsmältverk. Detta till stor del tack vare landets tillgång på billig energi i form av geotermisk energi och vattenkraft. Uppförandet av stora smältverk och tillhörande vattenkraftverk, och den miljöpåverkan som följer med dem, har dock varit kontroversiellt i landet under de senaste åren.

Regeringsmakten har tidigare ställt sig negativ till medlemskap i Europeiska unionen, eftersom man befarade att detta skulle leda till att kontrollen av fisket då skulle gå förlorad.

Under de senaste decennierna har utveckling även skett inom den isländska bioteknikindustrin, liksom inom den finansiella sektorn. Även turismen på ön ökar, i och med det stigande intresset för ekoturism och sportfiske i Islands älvar.

Island befinner sig just nu[när?] i den värsta ekonomiska krisen en västerländsk demokrati någonsin råkat ut för. Alla stora banker i Island har tagits över av staten i spåren av finanskrisen 2008. Den isländska kronan har försvagats kraftigt, och handelsunderskottet mot omvärlden är tvåsiffrigt i procent av BNP.[källa behövs] En av de kollapsade bankerna, Landsbanki, förlorade 36 miljarder kronor tillhörande brittiska och nederländska sparare. Storbritannien och Nederländerna kompenserade då sina landsmän, och skulden ligger nu mellan ländernas statskassor. Islands lilla befolkning gör att statens kostnader för finanssektorn uppgår till stora belopp per enskild invånare. I fallet med Landsbanki motsvarar skulden 108 000 kronor per islänning.[källa behövs] Den 10 april 2011 röstade islänningarna nej till att betala skulden med skattemedel.

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Isländska kustbevakningsfartyg

Island har ingen egen försvarsmakt, men man har soldater. Landets strategiskt viktiga läge gav det dock en nyckelposition under det kalla kriget. Island var ett av de länder som var med och bildade Nato 1949. Rättigheten att ha en militärbas förlagd på Island var då den viktigaste förhandlingsfrågan. Den löstes genom ett bilateralt avtal mellan Island och USA 1951, där USA mot rättigheten till en militärbas i Keflavík lovade att bekosta militärbasen, bygga en internationell flygplats i anslutning därtill och samtidigt ansvara för Islands militära säkerhet. Försvarsavtalet har förnyats vart femte år och kan inte sägas upp unilateralt.[14]

Den 8 september 2006 lades United States Naval Air Station Keflavik (NASKEF) ned och anläggningarna började överföras till de isländska myndigheternas kontroll. I oktober 2006 drog USA tillbaka all militär personal från Island, men Islands försvar i krigstid är fortfarande ett Nato-åtagande. I april 2007 undertecknade Island och Norge ett avtal som innebär att Norge ska sörja för övervakning och försvar av Islands luftrum.[15]

USA:s tillbakadragande har lett till att Island i allt högre grad bygger upp egna försvarsresurser. Island har sedan 1920-talet en kustbevakning (Landhelgisgæslan) och den kompletteras sedan 1987 med en luftbevakning (Íslenska Loftvarnarkerfið). Det finns också en välbeväpnad och välutbildad nationell insatsstyrka inom polisen (Sérsveit Ríkislögreglustjóra) vanligen kallad Víkingasveitin, som också har deltagit i internationella operationer i Kosovo och Afghanistan.

Island deltar även med beväpnad och uniformerad personal i internationella fredsbevarande och fredsupprättande operationer genom den isländska fredsstyrkan (Íslenska Friðargæslan). Styrkan utbildas och utrustas av den norska armén och personalen rekryteras bland poliser, kustbevakare och civila specialister. Den högsta tjänstegraden är överste. Styrkan har verkat i Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Makedonien, Afghanistan och Sri Lanka. Personalen är enligt folkrätten och Nato att betrakta som soldater, men kallas inte så i Island. Oppositionen har anklagat regeringen för att i smyg skapa en isländsk armé.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Island har ett förhållandevis väl utbyggt vägnät, särskilt med tanke på den låga folktätheten, och det innebär att man kan åka till alla delar av landet. Den viktigaste vägen är väg nr 1, ringvägen längs kusten runt ön, cirka 130 mil lång.

Det finns officiellt sett inga motorvägar på Island. Landet har helt enkelt inte infört regeln om motorvägar i sin lagstiftning. Det finns dock några sträckor med fyra eller sex filer, med mittremsa och korsningsfrihet, som ser ut som motorvägar. De ligger i och i närheten av Reykjavik. Det finns till och med en fullständig motorvägskorsning, av fyrklövertyp.

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Island har aldrig haft någon reguljär järnväg, dock har det funnits planer på att bygga en mellan Reykjavik och Keflavik. Lok har endast använts två gånger på Island. Dels under byggandet av Reykjaviks hamn, då ångloket Minør användes (loket finns idag utställt i hamnen) och dels när det nya kraftverket Kárahnjúkavirkjun på Islands östkust byggdes.[16]

Båttrafik[redigera | redigera wikitext]

Passagerartrafiken har ganska liten betydelse beroende på väl fungerande vägar. Det finns bilfärjor till vissa öar, och så finns det en färjelinje från Seyðisfjörður på östkusten till Färöarna, Shetlandsöarna, Norge och Danmark (se även Smyril Line). Däremot har godstransporterna stor betydelse, särskilt för export och import.

Flygtrafik[redigera | redigera wikitext]

Flygtrafiken har stor betydelse. För utrikes passagerartrafik är det nästan det enda sättet att resa. Keflavík International Airport cirka 50 kilometer väster om Reykjavik är flygplatsen för det. Islands största flygbolag är Icelandair som trafikerar både Europa och USA. Även inrikesflyget har stor betydelse.

Telekommunikation[redigera | redigera wikitext]

Island har ett väl fungerande telenät. Mobiltelenätet har dock begränsad täckning på landsbygden.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

En annan del av kulturarvet är namnsystemet i vilket förnamnen har störst vikt. En isländsk telefonkatalog är följaktligen sorterad efter förnamn. Efternamnen är vanligen patronymikon eller metronymikon och växlar därmed mellan olika generationer i samma familj. Makar kan enligt detta system inte bära samma efternamn. Släktnamn förekommer dock, men sparsamt.

Av de företag som har ett inflytande på kulturen kan nämnas CCP som bland annat gör spelet EVE online och CAOZ som gör animerad film.

Islands största dagstidning är Morgonbladet (Morgunblaðið), som är nära knuten till Självständighetspartiet. Andra dagstidningar är Fréttablaðið, Blaðið och DV.

Majoritetsspråk är isländska.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Isländsk musik är relaterad till nordisk folkmusik och inkluderar bland annat livfulla folk- och pop-traditioner, den medeltida musikgruppen Voces Thules, de alternativa indierock-banden The Sugarcubes och Of Monsters And Men, jazzfusion-bandet Mezzoforte, sångerskorna Björk och Emilíana Torrini sam postrock-bandet Sigur Rós. Islands nationalsång är Lofsöngur, skriven av Matthías Jochumsson, med musik av Sveinbjörn Sveinbjörnsson.

Traditionell isländsk musik är starkt religiös. Hymner, både religiösa och sekulära, är en särskilt välutvecklad form av musik på grund av knappheten av musikinstrument under stora delar av Islands historia. Isländsk musik moderniserades på 1800-talet då piporgeln togs till ön, följt av tramporgeln. Andra vitala traditioner i isländsk musik är alittererande och rimmande ballader kallade rímur: episka berättelser som oftast framförs a cappella. Den mest kände rímur-poeten under 1800-talet var Sigurður Breiðfjörð och i modern tid anses Steindór Andersen vara den viktigaste rímur-sångaren; han har vid flera tillfällen arbetat med Sigur Rós.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Islands mest kända litterära verk de isländska sagorna, nationalepos utspelade under tiden då Island befolkades. De mest kända sagorna av dessa är Njals saga, om en episk blodsfejd, och Grænlendinga saga samt Eiríks saga, som beskriver upptäckandet och bosättningen av Grönland och Vinland (nutida Newfoundland).

En översättning av Bibeln publicerades på 1500-talet. Viktiga verk från 1500-talet till 1900-talet inkluderar mestadels heliga skrifter; mest känd är Passíusálmar av Hallgrímur Pétursson som består av 50 poetiska texter som utforskar Kristus sista dagar i livet. Rimmande epik blev populärt på 1800-talet när utvecklingen av nya litterära grepp och former framkallades av den inflytelserike och nationalromantiske författaren Jónas Hallgrímsson. Island har i modern tid frambringat många stora författare, av vilka den mest välkände utan tvekan är Halldór Laxness som mottog nobelpriset i litteratur 1955. Steinn Steinarr var en inflytelserik modern poet under 1900-talet som fortfarande är populär. En annan känd författare från Island är kriminalförfattaren Arnaldur Indriðason som blev utsedd till Nordens bästa kriminalförfattare 2007.

Mat[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Isländska köket

Det isländska köket präglas starkt av Islands geografiska läge. Fisk är den överlägset viktigaste delen, följt av får, lammkött och den isländska yoghurten skyr.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 14 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 1 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 7 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2012 13 av 186

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?mode=window. Läst 2013-04-04. 
  2. ^ Landet kallas ibland felaktigt ([1][2]) för Republiken Island, och ibland för dess motsvarighet "Lýðveldið Ísland" på isländska, men det officiella namnet är likt Kanadas enbart landets namn. Ett exempel på det förra är namnet på Islands grundlag, som på isländska heter "Stjórnarskrá lýðveldisins Íslands" och ordagrant betyder "Grundlagen för republiken Island", notera "republiken" med inledande liten bokstav. Islands president har den officiella titeln "Forseti Íslands", vilket inte inkluderar ordet "republik", något som är vanligt i andra republiker.
  3. ^ Human Development Statistical Update
  4. ^ http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2011_EN_Table1.pdf
  5. ^ Human Development Report 2013
  6. ^ Landnámabók, del 1, kapitel 3.
  7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 236-237. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ [a b] ”Island”. Nifin, Nordens institut i Finland. http://www.nifin.helsinki.fi/se/island.html. Läst 2009-05-22. 
  9. ^ Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på da). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. sid. 9. ISBN 87-12-02982-3 
  10. ^ ”Populations by religious organizations 1998-2012”. Reykjavík, Iceland: Statistics Iceland. http://www.statice.is/?PageID=1180&src=/temp_en/Dialog/varval.asp?ma=MAN10001%26ti=Populations+by+religious+organizations+1998%2D2012+++++++%26path=../Database/mannfjoldi/Trufelog/%26lang=1%26units=Number. 
  11. ^ ”Populations by religious organizations 1990-2007” (på en). Islands statistiska institut. http://www.statice.is/?PageID=1180&src=/temp_en/Dialog/varval.asp?ma=MAN10001%26ti=Populations+by+religious+organizations+1990%2D2007++%26path=../Database/mannfjoldi/Trufelog/%26lang=1%26units=Number. Läst 2009-05-23. 
  12. ^ Se den isländska grundlagen på adresserna http://www.althingi.is/lagas/nuna/1944033.html (isländska) och http://www.government.is/constitution/ (på engelska, på den engelska versionen av den isländska regeringens webbplats).
  13. ^ ”Islands ansökan om EU-medlemskap” (på engelska). Islands regering. 2009-07-17. Arkiverad från originalet den 2009-07-23. http://wayback.vefsafn.is/wayback/20090723073300/www.ruv.is/servlet/file/umsokn.pdf?ITEM_ENT_ID=290325&COLLSPEC_ENT_ID=32. Läst 2009-07-17. 
  14. ^ http://www.yale.edu/lawweb/avalon/diplomacy/iceland/ice001.htm
  15. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ic.html#Military, uppdaterad 2008-12-18
  16. ^ http://www.simplonpc.co.uk/QE2_2005_Iceland-Norway2.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Sök efter mer information om Island på Wikipedias systerprojekt: