Flygoförmögna fåglar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pingviner är välkända exempel på flygoförmögna fåglar.

Flygoförmögna fåglar är fåglar som genom evolution har förlorat förmågan att flyga.[1] Det finns över 60 idag levande vilda fågelarter som inte kan flyga[2] däribland välkända arter som strutsar, nanduer, emuer, kivier och pingviner. Utöver dessa finns en mängd arter som evolutionärt håller på att förlora sin flygförmåga och är mer eller mindre kapabla att flyga. Den minsta idag levande flygoförmögna fågeln är atlantrallen, som mäter 12.5 cm och väger cirka 34.5 gram. De största flygoförmögna fåglarna är också världens största fåglar, nämligen strutsarna som mäter ungefär 2,7 meter och väger uppemot 155 kg. De minsta kända arterna, som långnäbbad klippsmyg är utrotade.

Flygoförmåga har utvecklats oberoende av varandra inom många olika artgrupper. Tidiga, idag utdöda familjer med stora rovfåglar som Phorusrhacidae, utvecklades till kraftfulla landlevande rovdjur.[3][4] Hos de paleognata fåglarna, däribland strutsarna, försvann flygförmågan precis efter krita–tertiär-gränsen för 66 miljoner år sedan då alla icke flygförmögna dinosaurier och större ryggradsdjur dog ut.[5] Andra grupper av mindre arter, som rallar, på isolerade platser som öar där predationstrycket var litet, utvecklades till landlevande fåglar långt senare.

Ett hot för många flygoförmögna arter som utvecklats på isolerade platser är introducerade arter av predatorer, som råttor, grisar och liknande.

Många domesticerade fåglar har förlorat sin förmåga att flyga längre sträckor, däribland höns och ankor, medan deras vilda ursprungsarter kan flyga. Ett fåtal tamfåglar har helt förlorat flygförmågan genom hård selektiv avel.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger delvis på en översättning av engelskspråkiga wikipedias text Flightless bird, läst 2019-02-09
  1. ^ ”New Zealand Ecology – Moa”. TerraNature. http://www.terranature.org/moa.htm. Läst 27 augusti 2007. 
  2. ^ ”The Bird Site: Flightless Birds”. The Bird Site: Flightless Birds. Arkiverad från originalet den 2007-07-13. https://web.archive.org/web/20070713081647/http://www.nhm.org/birds/guide/pg019a.html. Läst 27 augusti 2007. 
  3. ^ Harshman, J.; Braun, E. L.; Braun, M. J.; Huddleston, C. J.; Bowie, R. C.; Chojnowski, J. L.; Hackett, S. J.; Han, K. L.; et al. (2 September 2008). ”Phylogenomic evidence for multiple losses of flight in ratite birds”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 105 (36): sid. 13462–13467. doi:10.1073/pnas.0803242105. PMID 18765814. PMC: 2533212. http://www.pnas.org/content/105/36/13462.full. 
  4. ^ Holmes, Bob (2008-06-26). ”Bird evolutionary tree given a shake by DNA study”. New Scientist. https://www.newscientist.com/article/dn14212-bird-evolutionary-tree-given-a-shake-by-dna-study/. 
  5. ^ Smith, J. V.; Braun, E. L.; Kimball, R. T. (2013). ”Ratite nonmonophyly: Independent evidence from 40 novel Loci”. Systematic Biology 62 (1): sid. 35–49. doi:10.1093/sysbio/sys067. PMID 22831877.