Frälsejord

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Frälsejord avsåg jord som var befriad från grundskatt. Tekniskt sett är även kyrkojord därmed ett slags frälsejord, men i praktiken har begreppet frälsejord främst använts om adelns jordar. Istället för grundskatten kunde adelsståndet besluta om "bevillningar" till statskassan, som beräknades efter jordinnehavet.

Skattebefriade jordar kunde under medeltiden antingen tillhöra det andliga frälset (kyrkan, eventuellt ett kloster) eller det världsliga frälset (ridderskapet och adeln). Vid reformationen återfördes stora delar av den jord som på olika sätt donerats till kyrkan till de adelsmän som ursprungligen ägt dem.[källa behövs] Genom ett stort inflytande över processen hamnade en stor del av jorden i händerna på Gustav Vasa själv under beteckningen Arv och eget.

Kyrkojorden som blev kvar var huvudsakligen till för att avlöna präster – och så småningom universitetslärare.

Ur böndernas perspektiv blev dock jorden inte skattebefriad: Tiondet måste fortfarande betalas och med tiden tillkom nya skatter, som mantalsskatterna.

I gengäld för skattebefrielsen ansvarade frälsehemman för rusttjänst, från 1600-talet genom att sätta upp kavalleri på sina frälsegods, med indelningsverket i slutet av 1600-talet även infanterisoldater. Endast frälsejorden inom "rå och rör" från säterierna undantogs.

Se även[redigera | redigera wikitext]