Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim
FörfattareErik Axel Karlfeldt
Originalspråksvenska
OmslagsbildAlbert Engström
LandSverige
FörlagWahlström & Widstrand
Utgivningsår1901

Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim är en diktsamling av Erik Axel Karlfeldt, utgiven på Wahlström & Widstrands förlag 1901.

I Karlfeldts tredje diktsamling återkommer Karlfeldts alter ego ungkarlen Fridolin, en blandning av odalbonde och kulturmänniska. Dikterna i samlingen har en litterär prägel med ett språk inspirerat av Karl XII:s Bibel och Bondepraktikan. Bland poeter som Karlfeldt lät sig inspireras av finns 1600-talsskalder som Wivallius, Stiernhielm och Lasse Lucidor och i dikterna finns också en rytm som hämtats från Bellmans visor.[1] Omslaget gjordes av Albert Engström.[2]

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Nu öppnar nattglim sin krona
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtrande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
  • Inledningsdikt
Fridolins lustgård
  • Lustgården
  • De tysta sångerna
  • I Juda städer
  • Höstens vår
  • Göjevisa
  • Den drömmande systern
  • Mikrokosmos
  • Fridolins dårskap
  • I kungalunden
  • Nya skott
  • Visa i enskogen
  • Nu öppnar nattglim sin krona
  • Längtan heter min arvedel
  • Dina ögon äro eldar
  • På värdshuset Kopparflöjeln
  • Om en tillbörlig vrede
  • En madrigal
  • Maj i Munga
  • Ett hjärta
  • Böljeby-vals
  • Aspåkers-polska
  • Sång till säckpipa
  • Bulan
  • Fem farliga F
  • Äppelskörd
  • Svinaherden och greven med det goda ölsinnet
  • Kom i lunden
  • Sång till psaltare
  • Löskekarlarnes sång
Dalmålningar, utlagda på rim
  • Eden
  • Elie himmelsfärd
  • Jone havsfärd
  • Jungfru Maria
  • Majgreven
  • Tuna ting
  • Den rike ynglingen
  • Yttersta domen

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Bo Bergman kallade samlingen för "en knippe af de vackraste och mest förtroendeingifvande lifshymner i vår moderna lyrik".[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nils P. Sundgren (1962). Svalans svenska klassiker. Erik Axel Karlfeldt. Stockholm: Bonniers. sid. 6. Libris 8217655 
  2. ^ ”Omslag av Albert Engström till Fridolins Lustgård 1901”. Erik Axel Karlfeldts dikter. Albert Bonniers förlag. 1956. http://runeberg.org/eakdikt/0123.html. Läst 20 december 2016 
  3. ^ B.H.B. (1902). ”Erik Axel Karlfeldt: Fridolins lustgård. Ord och Bild. Elfte årgången. 1902. Wahlström & Widstrand. sid. 511. http://runeberg.org/ordochbild/1902/0557.html. Läst 20 december 2016 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]