Göran von Otter

Göran Fredrik von Otter, född 4 augusti 1907 i Sörby församling i Kristianstads län, död 4 december 1988 i Stockholm, var en svensk friherre och diplomat.

Göran von Otter var son till överstelöjtnanten friherre Fredrik von Otter och friherrinnan Elsa Wrede samt sonson till statsminister Fredrik von Otter. Han var elev vid Sjökrigsskolan (KSS) 1926–1928, blev juris kandidat 1932 och gjorde tingstjänstgöring 1932–1935, blev attaché för Utrikesdepartementet 1935 med placering i Wien 1937 och i Budapest 1938. Han blev andre vicekonsul i London 1939, andre legationssekreterare i Berlin 1939, förste legationssekreterare 1942, stationerad vid UD 1944, i Helsingfors 1945, i Bryssel 1949, legationsråd vid FN-delegationen 1951–1953, byråchef i UD 1955–1959 (tf 53), beskickningsråd i Bonn 1959–1962, fick ministers namn 1959 och var slutligen generalkonsul i London 1962–1973.

Under sin tjänstgöring vid legationen i Berlin träffade han 20 augusti 1942 av en händelse på ett tåg från Warszawa till Berlin Waffen-SS-officeren Kurt Gerstein som just besökt koncentrationslägren Treblinka och Belzec. Gerstein, som var djupt religiös, var chockerad av vad han sett och berättade om gasningar i syfte att uppgifterna skulle föras vidare till de allierade. Uppgifterna nådde Utrikesdepartementet i Stockholm, men vidarebefordrades sannolikt inte.

Göran von Otter gifte sig 1934 med Anne-Marie Ljungdahl (1912–1997) och de fick barnen Birgitta von Otter 1939, Casten von Otter 1941, Mikael von Otter 1945 och Anne Sofie von Otter 1955.

Källor

• Henrik Arnstad: Spelaren Christian Günther. Sverige under andra världskriget, Wahlström & Widstrand 2006, ISBN 91-46-21084-9