Gallienus
Gallienus (Publius Licinius Egnatius Gallienus), född 218, död september 268, var en romersk kejsare som regerade oktober 253 - september 268. Gallienus regerade under tredje århundratet vilket var en period av krig med både externa och interna fiender, religiöst förtryck, ekonomiska svårigheter och epidemier. Han regenttid var också en period vilket har få och oftast högst opålitliga källor.
Gallienus upphöjdes till romersk kejsare av sin far Valerianus år 253. Gallienus och hans far fick mycket att stå i, hot mot det romerska riket från olika Germanska folkgrupper som Frankerna, Alemannerna och Goterna, de nomadiska Sarmaterna och Sassaniderna, liksom revolter i de egna leden. Hans far och högre i rang kejsare Valerianus gav sig av mot perserna och deras härskare Shahpour I, men förlorade vid Edessa, tillfångatogs år 260, hans öde efter tillfångatagandet är omtvistat.
Gallienus fick nu ensam kämpa mot uppstickare i de egna leden som Ingenuus, Regalianus Postumus och Macrianus, förutom barbarerna från norr.
År 268 ställde goter återigen till med problem, och Gallienus gav sig efter dem. Ett kronologisk tidsförlopp är väldigt svårt att framställ pga de dåliga källorna. Vissa historiker hävdar att han avgick med segern i ett slag vid Naissus i Moesia medan vissa hävdar att det var hans efterföljare Claudius II Gothicus.
Hursomhelst blev Gallienus mördad utanför Mediolanum (dagens Milano) när han belägrade en annan usurpator, hans general Aureolus
Källor för perioden då Gallienus härskade är väldigt få och av dålig kvalité. En källa. Scriptores Historia Augusta, hävdar att det fanns under den här perioden 30 usurpatorer, många av dom under Galienus tid.
| Företrädare: Valerianus |
Romersk kejsare 253 - 268 med Valerianus (253-260) |
Efterträdare: Claudius II Gothicus |
