Gelfiltrering

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gelfiltrering, även känt som GPC (Gel Permeation Chromatography) är en kromatografisk metod för att separera proteiner och andra större molekyler baserat på storlek. När man utför gelfiltrering separerar en analyt baserat på dess storlek. Metoden kallas även SEC (Size Exclusion Chromatography).

Vid gelfiltrering använder man vanligtvis en gel av en polysackarid som är formad till små kulor. Kulorna består av fina kanaler och suger därför lätt upp vätska och sväller. Den svällda gelen placeras i en kromatografikolonn. Proteiner med olika molekylstorlek vandrar olika fort genom kolonnen. Anledningen till det är att kanalerna i gelkulorna har olika vidd. Ju mindre molekylerna är desto lättare kan de tränga in i de smala, slingrande kanalerna. Små molekyler transporteras på så sätt en längre väg genom kolonnen än stora molekyler. Vägen blir längst för de allra minsta molekylerna eftersom de passerar genom flest kanaler. De största molekylerna tar genvägen förbi gelkornen och kommer på så vis först ut ur kolonnen. Man kan säga att gelfiltreringen ger "omvänd silverkan".

Gelfiltrering används när man vill analysera polymerer eller när man vill rena den önskade produkten. När man undersöker polymerer tar man i huvudsak hänsyn till dispersiteten (Đ) och molekylmassan. Genom gelfiltrering kan man bestämma Đ och tillsammans med ytterligare data kan man även bestämma molekylmassan av analyten. För att bekräfta att separationen är lyckad krävs ytterligare påvisning av filtreringens resultat.

Gelfiltrering som metod utvecklades av de svenska kemisterna Jerker Porath och Per Flodin, som publicerade upptäckten 1959. Metoden kommersialiserades av Pharmacia.

Se även[redigera | redigera wikitext]