Gens Cornelia

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingången till Scipionernas grav
Fyra Scipioner: statyerna tros föreställa Scipio Africanus, Scipio Asiaticus, Scipio Aemilianus och Scipio Nascia Corculum

Gens Cornelia var en av de mest framstående patriciska ätterna i Antikens Rom. Under republiken räknades de till gentes maiores (de större släkterna), och en fjärdedel av de senatens talmän och Roms överstepräster vi känner till var Cornelier. Ätten var uppdelad i många grenar, både patriciska och plebejiska, vissa med mycket avlägset släktskap till varandra. De patriciska grenarna hette: Arvina, Blasio, Cethegus, Cinna, Cossus, Dolabella, Lentulus, Maluginensis, Mammula, Merenda, Merula, Rufinus, Scapula, Scipio, Sisenna och Sulla. Bland de plebejiska grenarna fanns Gallus och Balbus, och det fanns även andra cognomen som bars av frigivna slavar ur släkten.[1][2]

Enligt Cicero hade Cornelierna traditionen att till skillnad från andra ätter begravas obrända, vilket bekräftats sedan man fann Scipionernas grav vid Via Appia i Rom. Denna tradition bröts när Sulla begravdes.[1]

Personer ur den Cornelianska ätten[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]