Patricier

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Patricier (latin patricius, patricii "ättlingar till fäderna", av pater, fader) var i antikens Rom under kungatiden, det vill säga före 509 f.Kr., och tidig republik en privilegierad samhällsklass. Patricierätternas huvudmän tillhörde under kungatiden senaten, medan de i republikens första tid hade ett reelt, om än inte formellt, monopol på viktiga ämbeten. I striden med plebejerna blev de efter hand tvungna att ge upp några av sina privilegier.

Patricier kallades under den senare delen av medeltiden och långt in i nyare tiden i Tyskland och Schweiz storborgare som tillhörde vissa ansedda släkter och uteslutande för sin räkning gjorde anspråk på de högre stadsämbetena. Patricier var (heders)titel för vissa höga ämbetsmän eller furstar. Många adelsätter i Europa härstammar ifrån dessa patricier.

I vidare mening kan patriciatsbegreppet även användas om ett i praktiken styrande skikt inom den styrande eliten, även i historiska sammanhang där det inte föreligger formella regler som utesluter andra grupper.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]