Gertrud Lilja
Gertrud Linnéa Lilja-Johansson, född 15 maj 1887 i Långasjö, Kalmar län, död där 20 december 1984,[1] var en svensk författare.
Biografi
Hon genomgick högre konstindustriella skolan i Stockholm 1917 och arbetade som ciselör 1917–1921 och som teckningslärarinna i Ronneby 1922–1933. Hon debuterade med novellsamlingen Den besvärliga gåvan 1924.
Gertrud Liljas noveller och romaner visade hennes människokännedom och klara berättarstil. Hon var mycket populär under 1930- och 1940-talen; många av hennes böcker utkom i flera upplagor, men hon glömdes sedan bort. För sin försörjnings skull var hon tvungen att också skriva i veckotidningar, vilket kan bidra till att hon inte ansågs seriös nog.
Bibliografi, urval
- Den ensamma och andra noveller, 1926
- Paulina: roman, 1927
- Människor: noveller, 1928
- Bergakungen (roman), 1930
- Vid vägkanten: minnen och meditationer, 1931
- Kvinnorna i släkten: en berättelse från Småland, 1936
- På allmän sal: noveller, 1937
- Så leva vi (roman), 1938
- Byborna (roman), 1940
- Hök och duva (roman), 1942
- Ovädret drar förbi (roman), 1944
- Det hemlösa hjärtat (roman), 1946
- Den enfaldiga: roman, 1953
- Men somt föll på hälleberget (roman), 1955
- Igår och idag: noveller, 1958
- Döttrarna: roman, 1964
Man får inte glömma hennes arbeten som konsthantverkare där hon ciselerat och drivit arbeten i metall.
Litteratur
Maria Nilsson: Att förhålla sig till moderniteten – en studie i Gertrud Liljas författarskap, 2003 (doktorsavhandling vid Lunds universitet)