Gil-Galad
Ereinion Gil-galad är en fiktiv karaktär i J.R.R. Tolkiens värld om Midgård. Han var den sjätte och siste av Noldors storkonungar i Midgård. Han är son till Orodreth (i Silmarillion var han är son till Fingon), som i sin tur var son till Angrod av Finarfins hus.
Gil-galad var en ättling till Noldor, Teleri och Vanyar, för hans gammelfarmor Eärwen, som var gift med Finarfin, är dotter till Olwë av Teleri och hans gammelfarfars farmor Indis, gift med Finwë, var en av Vanyar. Men trots det så räknas han som en av noldor.
Gil-galad hade sitt kungarike i Lindon i norr. Under Gil-galads regeringstid smiddes maktens ringar av alvsmederna i Eregion och alverna tvingades kämpa mot Sauron ett flertal gånger. Gil-galad mötte sin död av Saurons hand i den så kallade Sista alliansen mellan alver och människor när Sauron nedkämpades och härskarringen togs ifrån honom av Isildur.
Biografi
Första åldern
Gil-galad var son till Fingon. Han föddes i Midgård under mitten av 400-talet i den första åldern, och han bodde med sin familj i Hithlum. Gil-galads farfar Fingolfin var Noldors storkonung i Midgård. Mellan år 455-56 i den första åldern förde Morgoth krig i Beleriand i Dagor Bragollach. Fingolfin dödades när han var i strid med Morgoth och Fingon blev storkonung av noldor. Gil-galad var fortfarande ett litet barn då, och Fingon sände honom för att bo med Círdan vid Falas hamnar längre söderut om Beleriand. Fingon dödades av balrogen Gothmog under Nirnaeth Arnoediad år 472. Fingons bror Turgon blev då storkonung. Det är oklart varför Gil-galad inte ärvde titeln från sin far. Det kan troligen vara för att han var för ung på den tiden.
År 473 blev Falas hamnar angripna av Morgoths styrkor. Många alver dödades eller tillfångatogs, men Círdan kom undan med Gil-galad och några andra alver. De seglade söderut och bosatte sig på Balars ö. De bosatte sig på fastlandet på floden Sirions mynningar. Turgon dödades år 510 när Morgoths styrkor plundrade Gondolins dolda rike. Gil-galad blev då tilldelad titeln som Noldors storkonung i Midgård.
År 538 blev bosättningen vid Sirions hamnar angripen av Fëanors söner, som ville ta tillbaka en av de Silmariller som deras far skapade, som alven Elwing hade i sitt förvar. Gil-galad och Círdan skickade fartyg för att försöka stoppa attacken, men de var för sent. Alverna som överlevde attacken följde Gil-galad och hans folk på Balars ö. Morgoth besegrades i Vredens krig i slutet av den första åldern. Under kriget blev Beleriand förintat och hela kontinenten sjönk under havet. Efter kriget reste många alver till Valinor, medan andra stannade kvar i Midgård, och Gil-galad blev ledare över alverna i Midgård.
Andra åldern
Gil-galad och hans folk bodde i Lindon, ett kustområde väster om Blå bergen som var allt som återstod av Beleriand. Gil-galads folk bodde också öster om Blå bergen. Elrond och Círdan var bland alverna som bodde i Lindon med Gil-galad. Den norra delen av Lindon kallades för Forlindon, där Gil-galad hade sitt hem. Den södra delen av Lindon kallades för Harlindon. Alven Celeborn kan ha härskat över en förläning i Harlindon under en tid i början av den andra åldern. Círdan bodde i Grå hamnarna, en hamnstad i Lhûnviken som grundades år 1 i den andra åldern, där alverna kunde bygga skepp för att kunna segla till Valinors förlovade land.
Under år 600 i den andra åldern kom flera fartyg till Grå hamnarna från Númenor. Gil-galad välkomnade deras kapten Vëantur och ett vänskapsband formades mellan alverna i Lindon och människorna från Númenor. År 725 tog Vëantur med hans barnbarn Aldarion till Grå hamnarna för att träffa Gil-galad och Círdan. Aldarion blev vän med dem, och genom åren gjorde han många resor till Midgård. Aldarion gav frön från Mallornträd som växte i Númenor till Gil-galad. Fröna kunde dock inte planteras i Lindon, så Gil-galad gav dem till Galadriel som senare planterade Mallorn-träd i Lothlórien med fröna från Númenor. Gil-galad gjorde Aldarion till en av hans rådgivare. Aldarions kunskap om människor och deras språk var användbart för Gil-galad, och han gav Gil-galad värdefull information från sina resor.
Gil-galad var medveten om att en okänd tjänare till Morgoth blev allt starkare i den östra delen av Midgård. Han delade inte med denna vetskap till Aldarion, men han skickade ett brev till Aldarions far, kung Tar-Meneldur av Númenor, där han förklarade sina rädslor för Morgoths tjänare. Tar-Meneldur var osäker om att mobilisera sitt folk till krig och skicka det stöd som Gil-galad begärde i hans brev. Han beslutade sig för att ge över herraväldet, liksom beslutet, till hans son Aldarion. Men när Aldarion blev kung var Númenor inte starkt nog för att bekämpa den växande ondskan i öst. När Aldarions dotter Tar-Ancalime efterträdde honom gav hon inte heller något stöd till Gil-galad.
Den onda kraft som slog rot i Midgård var Morgoths tidigare löjtnant, Sauron. År 1200 i den andra åldern förklädde sig Sauron för att försöka komma in i Lindon. Han kallade sig för Annatar, gåvornas herre, och han påstod sig vara ett sändebud från Valar. Gil-galad visste då inte om hans hemliga identitet, men han litade inte på Annatar och skickade iväg honom. Gil-galad skickade varningar till andra alver om den misstrogne Annatar, men de lyssnade dock inte på honom. Alverna i Eregion välkomnade Annatar och under hans undervisning började de smida Maktens ringar. Sauron återvände sedan till Mordor och runt år 1600 smidde han en egen ring för att härska över de andra ringarna. Alverna i Eregion förstod då att de hade blivit lurade. De bestämde sig för att gömma de tre ringarna, som de hade gjort utan Saurons hjälp. År 1693 fick Gil-galad ringarna Narya och Vilya. Han gav Narya till Círdan och tog Vilya som sin egen för en tid - han gav den senare den till alven Elrond.
Sauron förklarade krig mot alverna och han beordrade sina styrkor att invadera Eregion. Gil-galad skickade förstärkningar från Lindon under ledning av Elrond, men Saurons styrkor var fler än deras. Eregion ödelades och Sauron tog människornas nio ringar och minst sex av dvärgarnas sju ringar. Men maktens tre ringar förblev gömda, och Sauron antog att vissa eller alla av dem var i Gil-galads ägo. Gil-galad hade skickat ett brev till Númenors kung för att be om hjälp. Tar-Minastir, Númenors kung skickade förnödenheter och soldater till Gil-galad, men deras stora flotta blev försenad. Saurons styrkor nådde Lindons gränser år 1700. Gil-galad kämpade för att försvara floden Lhûn tills númenors stora flotta till slut anlände och drev tillbaka Saurons styrkor. Saurons främsta styrka besegrades av numenoreanerna i slaget vid Gwathlo år 1701. Elrond belägrades i Vattnadal av en annan armé till Sauron, men Gil-galad kom till hans hjälp och tillsammans besegrade de den sista fiendestyrkan och gjorde ett slut på kriget i Eriador.
Efter kriget hölls ett rådslag, där Gil-galad utsåg Elrond till sin viceregent, och Elrond bosatte sig i Vattnadal, som blev ett starkt fäste för alverna i östra Eriador. Under flera århundraden efter Saurons nederlag växte Gil-galads makt i nordvästra Midgård. Människorna från Númenor blev undanröjda från alverna, och många var avundsjuka på alvernas odödlighet och att de var de enda som fick tillåtelse att resa till Valinor. De flesta av numenoreanerna slutade resa till Lindon. Istället undvek de den nordvästra Midgård där Gil-galad regerade och reste söderut där de erövrade mark och rikedomar. Men en liten grupp numenoreaner, kallade de Trogna, blev vänner med alverna och höll kontakt med Gil-galad.
År 3319 övertalade Sauron kung Ar-Pharazon av Númenor att segla till Valinor till trots mot Valar, och till följd av detta blev Númenor förintat. De Trogna, med Elendil som deras ledare lyckades fly från förintelsen. Elendils skepp kom till Lindon och han blev vän med Gil-galad. Elendil grundade ett nordrike vid namn Arnor öster om Lindon, medan hans söner Isildur och Anarion grundade ett sydrike vid namn Gondor i södra Midgård nära Mordor. Gil-galad byggde de Vita tornen på Tornkullarna till Elendil. I det högsta tornet, Elostirion fanns Elendils Palantír. År 3429 blev Gondor angripet av Mordors styrkor. Året därpå bildade Gil-galad och Elendil den Sista alliansen mellan människor och alver för att utmana Saurons makt. Gil-galad ledde en armé av alver österut från Lindon. Elrond blev hans härold och Círdan följde också med honom. Till strid bar Gil-galad en skinande rustning och en hjälm, och han bar det stora spjutet Aeglos och en silversköld med vita stjärnor. Elendil såg Gil-galads ankomst från tornet Amon Sûl på Väderklint och de fortsatte till Vattnadal år 3431. Deras förenade arméer var den största armén som samlades i Midgård sedan Valars här förde krig mot Morgoth under Midgårds första ålder.
Den Sista alliansens styrkor passerade Dimmiga bergen och marscherade söderut längs floden Anduin. Gil-galad tillkallade skogsalverna från skogarna i Rhovanion. Alliansen fick sällskap av Amdírs styrkor från Lothlórien och Oropher och Thranduil från Grönmården. År 3434 kom de till den stora slätten framför den Svarta porten till Mordor. Den Sista alliansen besegrade Saurons styrkor i slaget vid Dagorlad. Gil-galad och Elendil ledde sina arméer in i Mordors rike och belägrade Barad-dûrs torn där Sauron hade sin lya. Belägringen av Barad-dûr varade i sju år och många alver och människor dödades under striderna. Men till slut kom själve Sauron ner från sitt torn, och på sitt finger bar han Härskarringen. På sluttningarna av Domedagsberget kämpade han med Gil-galad och Elendil. Gil-galad dödades av Saurons svarta hand som brände som en flamma, och Elendil blev också dödad, men tillsammans lyckades de kasta ner Saurons fysiska kropp. Elendils son Isildur lyckades hugga av Saurons ringfinger från dennes hand och Saurons ande försvann från sin kropp och gömde sig under många år tills den reste sig på nytt.
Gil-galad lämnade ingen arvinge, och ingen efterträdde honom som storkonung, men hans namn var länge ihågkommet i sagor och sånger.
Etymologi
Gil-galads namn betyder "Strålglänsande stjärna" på det alviska språket sindarin. Namnet består av elementen Gil ("stjärna") och galad ("strålglans"). Hans hederstitel (epessë) var Ereinion som betyder "Kungaättling", från erain = "kungar" och ion = "son".
Gil-galad var även kallad Rodnor, som var hans fadernamn, medan Gil-Galad var hans modernamn. Hans namn på Quenya var Artanáro ,