Giraffspråket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Giraffspråket, även kallat Nonviolent Communication, är en kommunikationsmodell som skapades runt 1970 av den amerikanske psykologen Marshall Rosenberg. Han utvecklade sin modell utifrån sitt arbete med grupper inom näringslivet, offentliga organisationer och etniska minoriteter i USA. Rosenberg såg det som att människor han mötte ofta inte var tillräckligt medvetna om sina känslor, önskningar eller behov. Snarare att de hade lärt sig att klassificera sig själva och andra utifrån de normer som dominerar i den kultur de lever i. Han fick sina influenser bland annat från buddismen, icke-våldsläran ahimsa, Carl Rogers humanistiska psykologi, O J Harveys socialt kognitiva teorier samt Martin Bubers existentialistiska relationsfilosofi.[1]

Rosenberg menar att det inte finns något egentligt nytt i hans modell. Att han bara har samlat ihop kunskap som varit känd i århundraden och vill genom sin modell påminna om vad människor redan vet, och hjälpa dem att leva i harmoni med varandra.[1]

Flera av Rosenbergs böcker har kommit ut på förlaget Friare Liv. Bland annat boken Nonviolent Communication, ett språk för livet, som handlar om konflikthantering, medling och pedagogik. En annan författare som skrivit om Giraffspråket är den danska pedagogen och forskaren Bodil Wiersøe som skriver om sin tolkning av giraffspråket i boken Empatisk kommunikation - Giraffspråket i pedagogiken. I boken Skapa kontakt och möten med medling - att agera tredje part med Nonviolent Communication av Liv Larsson, beskrivs hur modellen används vid bland annat medling.

Marshall Rosenberg under en föreläsning i Nonviolent Communication workshop, Neve Shalom ~ Wahat al-Salam, Israel (1990)

Symbolerna Varg och Giraff[redigera | redigera wikitext]

Rosenberg har skapat Giraffen som en symbol för ett förhållningssätt. Anledningen till det är att det är ett djur med ett stort hjärta. Giraffen, menar han, stannar upp och reflekterar, ser långt, sticker ut halsen och gör sig sårbar. Symbolen ska förtydliga vår förmåga att kunna lyssna till vilka känslor och behov som finns bakom bland annat aggressiva beteenden. Vargen är symbol för invanda, oreflekterade och ofta omedvetna tankemönster. Vargen visar tänderna och angriper och använder ett språk som sårar, motverkar kontakt och ökar risken för destruktiva konflikter.

Vargantagande är

  • att anta att min sanning är hela sanningen
  • att andra måste vara överens med mig
  • att andra ser saker som jag gör
  • att andra människors erfarenheter är ogiltiga för att de inte stämmer med mina erfarenheter
  • att lägga skulden på andra för hur jag själv mår
  • att det är andras fel att det blivit som det blivit

Vargen står för den dömande, straffande och tvingande kommunikationen. Språkbruket har sina rötter i hierarkiska, politiska och sociala strukturer. Vargen har också en annan sida, den underkastar sig, förebrår sig själv och missuppfattar, gör sig till offer för omständigheterna.[1]

Några grundantaganden i Giraffspråket

  • Ärlighet och mod att visa sig precis sådana vi är, är grunden för all genuin kommunikation.
  • Det är en del av den mänskliga naturen, att vi har lust till att ge och ta emot. Vi har det bäst när vi ger och tar emot av fri vilja.
  • I en konflikt tenderar vi att blanda ihop känslor, tankar och värderingar. Det minskar förståelsen för andra människors synsätt och känslor. Giraffspråket hjälper oss att sortera vad som är vad.
  • Bakom varje aggressivitet, kritik, och avvisande beteende finns det en människa med obemötta känslor och behov. Jag kan välja var jag lägger fokus; på aggressionen, kritiken och avvisandet eller på känslor och behov som ligger bakom.
  • Det går inte att göra någon annan ledsen, glad, arg eller att få någon att känna någonting. Som människor väljer vi hur vi förhåller oss baserad på våra tankar, känslor, förväntningar, tidigare erfarenheter, behov och värderingar.
  • Sann kommunikation förutsätter att vi i varje ögonblick är beredda att ändra vår egen ståndpunkt. Använder vi modellen för att "få någon dit vi vill" är det manipulation, det vill säga att vi bryter mot modellens tanke om fri vilja.
  • En förutsättning för att finna lösningar är att vi fått empati för våra känslor och obesvarade behov. Det går inte att lösa andras problem, däremot kan vi bidra till att den andre hittar sin egen styrka, genom att lyssna och möta den personens känslor.[1]

De fyra stegen i Giraffspråket[redigera | redigera wikitext]

  1. Vad jag observerar
  2. Hur jag känner
  3. Vilka behov jag har
  4. Mina önskemål konkret och positivt

Genom att använda dessa steg, som inte behöver vara i en strikt ordning, men däremot behöver alla fyra finnas med i en ärlig och rak kommunikation.

Nonviolent Communication[redigera | redigera wikitext]

Flera uttryck för samma modell används i engelskan. Vanligast är Nonviolent Communication (förkortad NVC, eller Compassionate Communication eller Collaborative Communication[2][3] NVC fungerar ofta som en konfliktlösningsmodell. Man fokuserar på tre aspekter av kommunikation: själv-empati, definierad som en djup och inkännande medvetenhet av ens egen inre upplevelse, empati, definierad som att lyssna till någon annan med djup medkänsla, och ärligt själv-uttryck, definierad som autentiskt uttryckande av sig själv på ett sätt som troligen inspirerar medkänsla hos andra.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson,Liv. Skapa kontakt och möten med medling - att agera tredje part med Nonviolent Communication 
  • Rosenberg, Marshall. Nonviolent Communication - Ett språk för livet. Friare Liv 
  • Smith, Anne-Christine (2001). Giraffspråket - Känslans kommunikation - en väg till kontakt och förändring. Höganäs: Kommunlitteratur AB. ISBN 91-7251-011-0 
  • Wiersøe,Bodil. Empatisk kommunikation - Giraffspråket i praktiken 
  • Gates, Bob; Gear, Jane; Wray, Jane (2000). Behavioural Distress: Concepts & Strategies. Bailliere Tindall 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Smith
  2. ^ ”The Center for Collaborative Communication”. http://www.collaborative-communication.org/. Läst Nov. 11, 2011. 
  3. ^ Gates