Marshall Rosenberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Marshall Rosenberg, född 6 oktober 1934, är en amerikansk psykolog och skaparen av Nonviolent Communication, också känt i Sverige som Giraffspråket. En kommunikationsprocess som hjälper människor att dela nödvändig information för att lösa konflikter och meningsskiljaktigheter på ett fredligt sätt. Han är grundaren och ordförande för ”the Center for Nonviolent Communication”, en internationell icke-vinstdrivande organisation.

Rosenberg föddes i Canton, Ohio, av judiska föräldrar: Jean (Weiner) Rosenberg och Fred Rosenberg. Hans familj flyttade till Detroit, Michigan, en vecka innan rasupploppen 1943. Han tog sin studentexamen på Cooley Highschool i Detroit.

1961 tog han sin fil dir i klinisk psykologi på universitetet i Wisconsin-Madison och 1966 blev han diplomatiserad. Han bor i Albuquerque i New Mexico, där ”the Center for Nonviolent Communication” är beläget.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Rosenberg är mest känd för sitt arbete med konfliktlösning genom hans system av ”livstjänande” Nonviolent Communication (NVC), men en stor del av sitt arbete har han ägnat åt utbildningsreformer.

Genom att bygga på idéer av Neil Postman, Riane Eisler, Walter Wink, Carl Rogers och andra involverar Rosenbergs bidrag till detta område att reformera skolor till ”livsberikande” organisationer med följande karaktäristik:

  • Människor är empatiskt sammanlänkade med vad var och en känner och behöver – de skuldbelägger inte sig själva eller låter bedömningar som innebär att det är något fel på andra dölja denna kontakt med varandra.
  • Människor är medvetna om denna ömsesidiga beroende natur av relationen och värderar att andras behov blir tillgodosedda lika högt som att deras egna behov blir tillgodosedda – de är medvetna om att deras egna behov inte kan bli tillgodosedda på andras bekostnad.
  • Människor tar hand om sig själva och andra enbart med intentionen att berika livet – de är inte motiverade av eller använder tvång i form av skuld, skam, förpliktelser, rädsla för straff eller önskan om belöningar.

Målet för dessa skolor är:

  • Att göra livet mer underbart
  • Att möta alla människors behov
  • Kontakt med sig själv och andra
  • Motivation av glädjen till naturligt givande, det vill säga att bidra till andras välbefinnande
  • Att lära sig att ta emot fritt från andra

Detta står i kontrast med traditionella skolor byggda på en ”dominanskultur” genom att:

  • Visa vem som har rätt och vem som har fel (t.ex genom betyg)
  • Lära studenter att lyda auktoriteter
  • Dela ut etiketter, bedömningar, diagnoser och moraliska omdömen (t.ex. genom etiketterna speciella behov, känslomässigt störd, hyperaktiv, ADHD
  • Motivera önskat beteende genom straff, belöningar, skuld, skam, plikter eller skyldigheter

Rosenberg lånar frasen ”dominanskultur” från Diane Reisler och bygger på Walter Winks teori att vi har levt under ett paradigm av dominanskultur under cirka 8000 år. Rosenberg säger att denna kultur använder sig av ett specialiserat språk och utbildningssystem för att möjliggöra att en liten minoritet kan härska över den överväldigande majoriteten av befolkningen, så att majoriteten inte tillgodoser sina egna livsbehov, utan tjänar de styrande.

Aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

The Center for Nonviolent Communication uppstod ur arbetet Rosenberg genomförde tillsammans med medborgarrättsaktivister under tidigt 1960-tal. Under denna period erbjöd han medlings- och kommunikationsträning till grupper som arbetade mot segregerade skolor och andra offentliga institutioner.

Han arbetade med lärare, chefer, anställda inom psykiatri och hälsovård, advokater, officerare, fångar, poliser och fångvaktare, präster, regeringstjänstemän och enskilda familjer.

Han är medlem av ”the Honorary Board of the International Coalition for the Decade for the Culture of Peace and Non-Violence” (2001–2010)

Sedan 2004

  • Träning i Nonviolent Communication har förekommit i Sverige, Schweiz, Italien, Tyskland, Danmark, Belgien, Österrike, Malaysia, Indien, Storbritannien, Nederländerna, Finland, Australien, Frankrike, Canada och USA.
  • Fredsaktivister har använt sig av Nonviolent Communication i krigshärjade och ekonomiskt utsatta länder som Israel, Palestina, Nordirland, Irland, Brasilien, Ryssland, Rwanda, Burundi, Nigeria, Sri Lanka, Serbien och Kroatien.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 2006 – Bridge of Peace Nonviolence Award from the Global Village Foundation (http://www.globalvillagefoundation.org/news.html)
  • 2005 – Light of God Expressing in Society Award from the Association of Unity Churches (http://www.unity.org)
  • 2004 – Religious Science International Golden Works Award
  • 2004 – International Peace Prayer Day Man of Peace Award by the Healthy, Happy Holy (3HO) Organization (http://www.3ho.org)
  • 2002 – Princess Anne of England and Chief of Police Restorative Justice Appreciation Award
  • 2000 – International Listening Association Listener of the Year Award