Hoppa till innehållet

Gråt Fader Berg och spela

Från Wikipedia
Det så kallade ”Bellmanshuset” finns fortfarande kvar, men det är inte känt om det är just denna byggnad eller några av de andra runt den trädgård som gett ”Gröna Lund” dess namn som var den festlokal som avses i visan.[1]

Gråt Fader Berg och spela, Elegi över slagsmålet på Gröna Lund eller Fredmans epistel n:o 12 är en av Fredmans epistlar, skriven sommaren 1770 av Carl Michael Bellman.

I texten inleder Fredman, ackompanjerad av Fader Berg på flöjt, i enlighet med ett mönster från klassiska elegier och mediterar över numer förgången storhet och tidens härjningar, innan man får se att det som nu förhärjats är den kroglokal, Gröna Lund, de befinner sig i.[1] Det som härjat den är ett slagsmål, och i slutet får man i naivt predikande stil reda på vad som varit orsaken: Fredman har blivit full, druckit upp en soldats öl och dansat med någon annans flicka. Som ofta annars i epistlarna bygger denna således på en kontrast mellan den skira melodin och det elegiska anslaget, och den betydligt mer krassa verkligheten.[2]

Melodin är hämtad från arian The flocks shall leave the mountains ur Händels opera Acis och Galatea.[3][4]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]