Fredmans epistlar

Fredmans epistlar Diktcykel
Omslag till första upplagan
Författare	Carl Michael Bellman
Originalspråk	Svenska
Land	Sverige
Utgivningsår	1790
Huvudpersoner	Fredman, Ulla Winblad, Movitz, Mollberg, Fader Berg

Fredmans epistlar är en samling av 82 visor av Carl Michael Bellman, första gången utgiven 1790 av musikern och musikförläggaren Olof Åhlström. Tillsammans med den 1791 utgivna samlingen Fredmans sånger innehåller den huvuddelen av de sånger av Bellman som fortfarande framförs.

Titelpersonen Fredman är en försupen urmakare, ”utan ur, verkstad och förlag”, baserad på den verklige Jean Fredman. Som det andra ordet i titeln antyder var verket från början tänkt som en parodi på aposteln Paulus brev i Bibelns Nya Testamente. Endast vissa av sångerna följer denna plan, och övriga sånger tar en mängd olika former, från rena supvisor till finstämda pastoraler, och de skildrar födslar, sjukdom, dödsfall liksom begravningar.

Visorna är numrerade, men den ordning i vilka de förekommer i Fredmans epistlar är inte densamma som den ordning i vilken de skrevs av Bellman, och inte alltid den ordning han själv från början tänkt sig. Samtliga visor är även försedda med en rubrikrad, som antingen är en dedikation, en adressering från Fredman till en viss mottagare, en förklaring till visans handling, en anvisning om hur visan ska sjungas, eller två eller tre av dessa i förening. För att enkelt ange vilken epistel man menar brukar man uppge dess nummer, första raden i första versen, eller ibland till vem de riktas, till exempel "Fredmans epistel nr 1" (förkortas "Ep. 1"), även "Gu'tår båd' natt och dag" eller "Till Cajsa Stina".

Tillkomst

De tidiga verken

Det första verk Bellman skrev som berörde Fredman tillkom 1767, strax efter att förlagan Jean Fredman avlidit, troligen som en del av något spektakel för Bacchi orden där man parodierade tidens ordenssällskap. I "Ceremonielle wid Fredmans Begrafning" finns redan grundidén till epistlarna i form av en parodisk predikan. Senare samma år skrev den unge Bellman ytterligare en text där Fredman beskrivs som en apostel åt vinguden Bacchus, och som sände epistlar till de troende.

På våren 1770 utvecklade skalden temat och skrev flera visor som parodierade Bibeln, speciellt formerna i aposteln Paulus brev: bland annat det som senare skulle bli Epistel n:o 5. I denna fanns bland annat förvrängda namn på de menigheter som Paulus riktat sig till med sina brev – Gutårinter istället för korinther – liksom ålderdomliga språkformer, i likhet med den då gällande bibelöversättningen. Mottagarna uppmanas att arbeta hårt i vingården, en vändning direkt hämtad ur Bibeln men här given mer konkret tolkning.

Tillkomsten av de första epistlarna kan följas i en visbok som Bellmans hyresvärd Anders Lissander förde, där han skrev ner olika versioner som framfördes. Snart övergav Bellman bibelparodin och inriktade sina skildringar mera på dryckeslagen. Deltagarna blev allt eftersom tydligare gestaltade, med egna personlighetsdrag: Ulla Winblad, Jergen Puckel och Fader Berg tog form. Till skillnad från figurerna i ordensparodin hör medlemmarna i Fredmans församling till samhällets mindre bemedlade: underbefäl, hantverkare och tjänsteflickor.

Redan under 1770 tillkom tillräckligt många epistlar för att Bellman skulle börja fundera på att ge ut dem. Han skickade i början av 1770-talet vackert handskrivna exemplar till Eric von Stockenström och Johan Diedrich Duwall, vilka visar på hur författaren tänkt att det slutliga verket skulle se ut; det förra av dessa innehöll 25, det senare 50 epistlar. Av ett företal framgår att planen var att skriva totalt 100 epistlar, uppdelade i avdelningar om 25. Denna uppdelning har satt vissa spår i ordningen: Epistel n:o 1 har formen av inledning, medan epistlarna 25 och 50 tydligt tjänar som avslutningar av respektive avdelning. Verket skulle dock inte komma att ges ut förrän närmare tjugo år senare.

Inför utgivandet

Under 1780-talet såg några av Bellmans vänner, bland andra Olof Åhlström och Carl Jacob Lundström, till att de i vissa fall närmare tjugo år gamla epistlarna till slut började samlas in för tryckning. Bellman själv hade inte kvar manuskript till alla. Johan Henrik Kellgren, som tidigare kraftigt kritiserat Bellmans poesi i dikten Mina Löjen, hade vid det här ändrat sin syn på författaren, och åtog sig att vara granskare och skriva förordet.

Redaktionen bestämde ordningen på epistlarna, men följde i stort den plan som Bellman anlagt i det exemplar han skickat till Duwall i början av 1770-talet. Eftersom de använde flera olika handskrifter varierade kvaliteten på underlaget. Partier ströks i flera verk. Åhlström stod för arrangemang och notskrift. Bellmans insats var ganska blygsam. Han lade dock till ytterligare epistlar till de femtio som ingått i de tidigare renskrivna exemplaren. Han fick inte mer än 50 riksdaler för arbetet. Kellgren lyckades dock utverka ytterligare 50 riksdaler åt författaren av Svenska Akademiens medel.

Kellgrens förord

Det förord som Kellgren skrev har haft stort inflytande på senare tiders litteraturvetare. Flera av hans uppskattande formuleringar har citerats med gillande av senare författare. Av den kritik som framfördes i "Mina Löjen" finns inga spår, tydligen efter att Kellgren själv ändrat sin syn på konsten, och övergett klassicismens ideal för romantikens. När Bellman bryter mot den klassiska poetikens regler är det nu förtjänst i Kellgrens ögon, inte en synd. Att han inte skriver på samma maner som Anakreon är inte längre löjeväckande, utan ett tecken på han är ett "sant snille". Denna syn på den geniale diktaren som i stundens yra spontant skapar benådade verk har varit dominerande sedan dess, trots att mycket arbete låg bakom Bellmans verk.

Kellgren lägger dessutom vikt vid den svårighet som under arbetet uppdagats med att försöka få tag på goda handskrifter, såväl för text som musik; trots att Bellman varit inblandad har minnet inte alltid varit tillräckligt. Vad gäller musiken noteras att många melodier har lånats, men också att de ändrats och förbättrats, så att det inte är möjligt att söka reda på ursprungsmelodin. Dessutom noteras att Bellman inte varit skolad i notskrift: sådan har därför nedtecknats av Åhlström.

Musiken

Melodierna till visorna lånade Bellman från andra kompositörers verk; från operor, dansmusik, konstmusik, marscher och så vidare. Detta var ett medvetet grepp. Genom att ge en melodi en ny text uppstod komiska effekter då man kände till förlagan. Melodilånen är dock tämligen fria – ofta ändrade Bellman både tempo och i frasernas utformning, för att de skulle passa in till texten.

Framförande

Epistlarna är menade att framföras snarare än att läsas. Detta märks inte enbart på att de är satta till musik, utan även på de talade passager som presenterar miljön och handlingen i en viss epistel, liksom onomatopoetiska partier, då sångaren ska imitera ett visst instrument - en flöjt, en tuba, trummor och så vidare. Detta är då angivet i både texten och noterna. Bra exempel på detta är epistlarna 33, ”Stolta stad” och 51, ”Movitz blåste en konsert”. Sångerna framfördes från början dessutom med inslag av skådespeleri, för att ytterligare understryka komiska poänger. Bellman var själv en lysande underhållare, som var omvittnat duktig på att imitera människor, fågelsång och instrument.

Texternas stämningsläge växlar över hela skalan, från drastiskt beskrivande till mycket finstämda. De scener som målas upp varierar från krogslagsmål, supgillen, kärleksstunder (Ep. 72), barnsängar (Ep. 43, kallad "barnsängsepisteln"), baksmällor (Ep. 23), dans- och musikaftnar (Ep. 51 och 69), utfärder i naturen (Ep. 48 och 82), någons sjukdom (Ep. 27 och 30), dödsfall, begravningar (Ep. 81) och bröllop. Ofta är det Fredman eller någon annan som berättar, eller också återges handlingen i form av mustigt återgivna dialoger.

För en modern läsare känns språket, trots att mer än två sekel gått sedan visornas tillkomst, tämligen fräscht. En svårighet för nutida läsare kan vara de många referenserna, dels till den tidens klädesplagg, fordon, husgeråd, musikinstrument med mera, dels till figurer och händelser i den grekiska, romerska, kristna och fornnordiska mytologin. På 1700-talet var omfattande kunskap om antikens mytologi en självklarhet bland bildade människor, något som inte är lika självklart idag. På samma sätt var kännedomen om texterna i Bibeln och dess skildring av händelser och personer mer levande och större än i allmänhet är fallet idag. I de flesta moderna utgåvor av Fredmans epistlar finns dock en ordlista.

Bellmans och Fredmans Stockholm

Stockholm på 1770-talet var betydligt mindre än idag. Befolkningen uppgick till cirka 70 000 invånare, koncentrerad framför allt till Gamla stan, till nedre delen av Kungsholmen, samt till Södermalm. Det var trångt, bullrigt, bråkigt, smutsigt och ohygieniskt i de trånga gränderna. På malmarna kröp skogen in på stadens knutar. Djurgården var en oas med ett trettiotal lönnkrogar och värdshus. Det var ont om tjänligt dricksvatten i staden och som följd grasserade svåra epidemier. Barnadödligheten var enorm i förhållande till idag. Folk drack alkohol, främst öl och brännvin i en omfattning som nästan är ofattbar idag; brännvinet var en billig och lättillgänglig tröst för människor att ta till mot hungern, kylan, tristessen, sorger och bekymmer – i vissa fall ordinerades det till och med som medicin av läkarna. I Stockholm fanns 900 krogar (d.v.s. det gick 77 personer på varje krog), som beredvilligt serverade folket vad de ville ha av den varan. Landet styrdes av en teaterintresserad och flärdfull kung, Gustav III, som 1772 hade gjort sig till envåldshärskare, samt av dennes lierade vänner inom adeln. Den svenska stormaktstiden var sedan seklets början över och de många krigen hade utarmat nationen både ekonomiskt och befolkningsmässigt.

Personerna

I verket förekommer ett myller av mer eller mindre fasta personer, till stor del baserade på verkliga personer i den tidens Stockholm. I en förteckning i Fredmans epistlar nämns bland annat följande:

• Huvudpersonen Fredman, ”namnkunnig urmakare, utan ur, verkstad och förlag”.
• Sångmön Ulla Winblad, ”nymf och prästinna i Bacchi tempel”.
• Fader Berg, ”tapetmålare och virtuos på flera instrumenter”.
• Fader Bergström, ”namnsdagsblåsare i Katrinatrakten”.
• Korpral Mollberg, ”ägde hus på Hornsgatan, var en tid fabriksidkare, så ryttare, utan hus, häst eller schabrak, omsider dansmästare”.
• Fader Movitz, ”konstapel, namnkunnig av sin konsert på Tre byttor; komponerat musiken till Serlachii Vårblommor”.

Fredmans epistlar och eftervärlden

Fredmans epistlar har utgivits i ett nästan oräkneligt antal utgåvor. Till detta kommer att epistlarna publicerats i visantologier och andra sammanhang.

Under 1800-talet var man dock tämligen tvehågsen gentemot både Bellman och hans verk. Vissa av epistlarna framfördes, i synnerhet de som tog upp naturlyriska ämnen (exempelvis Ep. 54, "Aldrig en iris", Ep. 71, "Ulla, min Ulla" och Ep. 82 "Vila vid denna källa". I synnerhet de två sistnämnda är synnerligen populära inom körers repertoar). Man ansåg, med tidens moralistiska syn, att Bellman var en lastbar författare, som genom sina visor uppmanade till fylleri och syndigt leverne.

Tolkningar och skivinspelningar

Evert Taube har berättat att man ofta sjöng Bellmans visor i hans föräldrahem. Man kan också märka tydliga Bellmaninfluenser i Taubes egna diktning.

På 1960-talet fick Bellman en renässans i och med de trubadurer och visdiktare som samlades kring Vispråmen Storken i Stockholm. Där samlades en ny generation vissångare, som tog sig an Bellmans visor på ett nytt sätt. Fred Åkerström kallade Fredmans epistlar för det första svenska socialreportaget. I kretsen kring ”Storken” märks utöver Åkerström även Sven-Bertil Taube, Cornelis Vreeswijk och Olle Adolphson, som alla gjorde insjungningar av visorna ur Fredmans epistlar.

Bland andra tolkare av Fredmans epistlar på scen och grammofon kan nämnas Ulf Bagge och Mikael Samuelson. Bland dem som spelat in en större mängd epistlar på främmande språk finns engelsmannen Martin Best.

Lista över samtliga epistlar

Kägelspelet hos Faggens, från Epistel 55. Målning av Peter Eskilson.

Uteslutningstecken (...) har använts när titeln har kortats ner.

Epistel n:o	Titel	Första rad
1	Til Cajsa Stina	Gutår, båd natt och dag
2	Til Fader Berg, rörande Fiolen	Nå skrufva Fiolen
3	Til en och hvar af Systrarna	Fader Berg i hornet stöter
4	Enkannerligen til Anna Stina	Hej Musikanter ge Valdthornen väder
5	Til the trogne Bröder på Terra Nova i Gaffelgränden	Käre bröder, så låtom oss supa i frid
6	Til the Galimater på hinsidon then Konungiliga Djurgårdenom	Käraste bröder, systrar och vänner
7	Som synes vara en Elegie, skrifven vid Ulla Winblads säng, sent om aftonen	Fram med basfiolen, knäpp och skrufva
8	Til Corporal Mollberg	Dörrarna öppna, fiolerna klara!
9	Till gumman på Thermopolium Boreale och hennes Jungfrur	Käraste bröder, systrar och vänner
10	Klingar väl vid Flöjtraver	Systrar hören min musik
11	Til Bröderne och Systrarna på Lokatten	Hej! sade Fredman hvar gång han hörde Valdthorn börja skråla
12	Elegi öfver slagsmålet på Gröna Lund	Gråt Fader Berg och spela
13	Till Brodren Bredström	Nå, är nu alla församlade här
14	Till poeten Wetz	Hör J Orphei Drängar
15	Enkannerligen til Theophilum Skomakar-Gesäll …	Käraste min Theophile
16	Enkannerligen til the Birfilare på then Konungsliga Djurgården	Fader Bergström fingra ditt Oboe, blås
17	Til Syster Lisa	Systrar och Vänner och hvar en mig känner
18	Til Gubbarna på Terra Nova i Gaffelgränden vid Skeppsbron	Gubbarna satt sig at dricka
19	Til Systrarna på then Konungsliga Djurgården	Trumslagarn kommer, flickor god dag!
20	Til Fader Berg och Jergen Puckel	Står du och gråter?
21	Hvarutinnan Han 1:o Afmålar Natten med dess nöjen …	Skyarna tjockna
22	Til the Nybyggare på Gröna Lund	De dyrbaraste gåfvor
23	Som är ett Soliloquium, då Fredman låg vid krogen Kryp-in …	Ack du min moder, säg hvem dig sände
24	Til kära mor på Bruna Dörren	Kära Syster! Mig nu lyster
25	Som är ett försök til en pastoral i Bacchanalisk smak …	Blåsen nu alla
26	Rörande Mutter Berg och angående Lotta i Kolmätargränden och hvad som passerat	Hvar står Fiolen?
27	Som är dess sista tankar	Gubben är gammal, urverket dras
28	Om ett anställt försåt emot Ulla Winblad	I går såg jag ditt barn, min Fröja
29	Til de förnäma	Movitz tag dina pinnar
30	Til fader Movitz, under dess sjukdom, Lungsoten	Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar
31	Över Movitz, då han blev uppiskad på gatan …	Se Movitz, vi står du och gråter
32	Til fader Movitz, hvarutinnan han liknar honom vid ett Skepp	Kors! utan glas, du ser ut, din Canalje
33	1:o om Fader Movitz's öfverfart till Djurgården, och 2:do om den dygdiga Susanna	Stolta stad
34	Til Movitz, när elden var lös i hans Qvarter uti Kolmätar-gränden	Ach hvad för en usel koja!
35	Angående sin Sköna och hennes obeständighet	Bröderna fara väl vilse ibland
36	Rörande Ulla Winblads flykt	Vår Ulla låg i sängen och sov
37	Til Mollberg på post vid Kungs-trädgården	Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind
38	Rörande Mollbergs Paradering vid Corporal Bomans Graf	Undan ur vägen
39	Öfver Bergströmskans Porträt på Liljans krog, i Torshella	Storm och böljor tystna ren
40	Angående Bröllopet hos Bensvarvarns	Ge rum i Bröllops-gåln din hund!
41	Vid et tillfälle då Christian Wingmark miste sin nattkappa i Slagsmålet med Mollberg	Mollberg satt i paulun
42	Rörande Kortspelet på Klubben	Ren Calad jag spår och tror
43	Til Ulla Winblad, skrifven vid et ömt tillfälle	Värm mer öl och bröd
44	Öfver Bredströmskans och Movitz melancholi	Movitz helt allena
45	Till Fader Mollberg rörande hans Harpa …	Tjenare Mollberg hur är det fatt?
46	Huru Mollberg skal bjuda til begrafning efter Mutter på Krogen Wismar …	Undan ur vägen, ge rum för Courirn
47	Angående Mollbergs återkomst til Sterbhuset på Krogen Wismar	Kommer intet Mollberg? Jo nyss på stund
48	Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommar-morgon 1769	Solen glimmar blank och trind
49	Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769	Mamsell Ulla, märk Mamsell
50	Om des sista Ögnekast på Ulla Winblad vid Hännes återfart ifrån Djurgården	Phoebus förnyar de gyllende skyar
51	Angående Concerten på Tre Byttor	Movitz blåste en Concert
52	Til Movitz när hans Fästmö dog	Movitz, mitt hjerta blöder!
53	Angående Slagsmålet nedanför Danto-Bommen hos T. en höstnatt	Vid et stop öl och några supar
54	På St. Cathrina Kyrkogård	Aldrig en Iris på dessa bleka fält
55	Rörande Mollbergs Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommar afton 1770	Så ser Han ut midt bland de strålar
56	Angående Mor Maja på Förgylda Bägaren	Se Mollberg med svart råck och flor
57	Om Barnsölet	Allting är rigtigt clareradt och gjordt
58	Öfver Kilberg, Bacchi man och Ordens Officiant i Templet	Hjertat mig klämmer
59	Til Lo-Katten	Hurra Courage, Bagage! God dag Bröder!
60	Til Bränvins-Advocaten Fader Kulkus om något som passerat	Sitter du ännu och ljuger
61	Til K. Mor på Fyrkanten	Kära Mor!
62	Angående sista Balen på Gröna Lund	Movitz Valdthornet proberar
63	Diktad midt i veckan	Fader Bergström, stäm up och klinga
64	Rörande sista Balen hos Frömans i Horns-Kroken	Fäll dina ögon och skäms nu din tossa
65	Om Styrmans-Dottren Gretgens död på Fabriken	Movitz med flor om armen, hålt!
66	Til Movitz Målare	Se hvar Movitz sitter där
67	Til Mutter på Tuppen	Fader Movitz, bror!
68	Angående sista balen på Grönlund	Movitz, i afton står Baln
69	Om Mollberg Dansmästare	Se dansmästarn Mollberg, bröder
70	Om något som passerade i Artilleri-Lägret Anno 1773	Movitz vik mössan högt öfver öra
71	Till Ulla i fönstret på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag	Ulla! min Ulla! Säg får jag dig bjuda
72	Lämnad vid Cajsa Lisas Säng, sent om en afton	Glimmande Nymph! blixtrande öga!
73	Angående Jergen som förskref sig til Fan	Fan i Fauteuillerna! stolarna kullra
74	Om Bergströmskans Porträt	Min Son! Dina kärl, dina skålar
75	Til sin Rival Fader Movitz, på Caisa Lisas Namnsdag	Skratta mina barn och vänner
76	Til Mutter på Wismar, rörande Hans Jergen, då han blev utpiskad ifrån Balen	Se Hans Jergen hur han sig bockar
77	Angående Jungfru Sophia på Lokatten och om något som passerat	Klang mina Flickor! Se skyarna glimma
78	Som är et Fägne-Spel på Fader Didriks Namnsdag år 1780, sammastämt på Amsterdam …	Knapt Jeppe hant ur gluggen gå in
79	Eller Afsked til Matronorna, synnerligen til Mor Maja Myra i Solgränden vid Stortorget, Anno 1785	Charon i luren tutar!
80	Angående Ulla Winblads Lustresa til Första Torpet, utom Kattrumps Tullen	Liksom en Herdinna, högtids klädd
81	Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen, diktad vid Grafven	Märk hur vår skugga
82	Eller Oförmodade Afsked, förkunnadt vid Ulla Winblads Frukost en sommar-morgon i det gröna	Hvila vid denna källa

Referenser

• Lönnroth, Lars (2005). Ljuva karneval! om Carl Michael Bellmans diktning. Stockholm: Bonnier. Libris 9713222. ISBN 91-0-057245-4 

Vidare läsning

Litteratur

• Göran Hassler (red.), Peter Dahl (illustrationer), Ulf Bagge (noter och arr.) (1989). Bellman - en antologi. Stockholm: En bok för alla/Litteraturfrämjandet. ISBN 91-7448-512-1 
• Lars Huldén (1963), Ordstudier i Fredmans epistlar / Lars Huldén., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113528436, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022141 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Fredmans epistlar.
  Bilder & media
• Wikisource har originalverk som rör Fredmans epistlar.
  Fredmans epistlar
• Fredmans epistlar som digitalt faksimil hos Litteraturbanken