Grön dvärgbiätare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grön dvärgbiätare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Green Bee eater David Raju (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljBiätare
Meropidae
SläkteMerops
ArtGrön dvärgbiätare
M. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Merops orientalis
AuktorLatham, 1802
Utbredning
Merops orientalis distribution.PNG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grön dvärgbiätare[2] (Merops orientalis) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare är som namnet avslöjar en mycket liten biätare, endast 20–25 centimeter lång inklusive två till åtta centimeter av stjärtspröt. Den är huvudsakligen nästan helt grön med svart ögonbrynsstreck och ett svart band mellan bröst och strupe.[4]

Fågeln förekommer i tre relativt distinkta populationer som vissa behandlar som egna arter (se nedan). De i Afrika söder om Sahara samt i Nildalen (viridissimus-gruppen) är relativt lika de syd- och östasiatiska (orientalis-gruppen), med ljusgrön strupe, smalt och distinkt bröstband och långa stjärtspröt. De senare har gröna vingpennor istället för bronsfärgade och har rostfärgad hätta och ansikte. Den geografiskt mellanliggande populationen i Mellanöstern (cyanophrys-gruppen) är dock tydligt avvikande, med lysande blå haka och ögonbrynsstreck, mörkare blågrön undersida och korta stjärtspröt.

Arten lockar med hårda kitt eller rullande krritt, medan sången är en varierande serie av gälla visslingar.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare delas in i åtta underarter fördelade i tre grupper, med följande utbredning:[3]

Det råder vissa oenigheter kring artens inre systematik. Vissa inkluderar flavoviridis i viridissimus.[5] Vidare placeras fåglar i Sri Lanka ofta i underarten ceylonensis, liksom fåglar på centrala och östra Arabiska halvön i muscatensis, samtidigt som najdanus inkluderas i muscatensis.[5]

Grön biätare har även påträffats tillfälligt i Grekland (orientalis), Irak, Qatar och Bahrain.[6]

Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN de tre underartsgrupperna som skilda arter: Merops orientalis i begränsad mening, Merops cyanophrys samt Merops viridissimus.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare är en vanlig och oskygg art som är välkänd i hela sitt utbredningsområde. Den häckar i öppet landskap med inslag av buskar, i Afrika och Arabien i arida områden, längre österut i mer blandade miljöer. Olikt andra biätare kan de ses långt från vatten.[7]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten jagar ofta från en låg utkiksplats, ofta bara en meter upp eller lägre, gärna på stängseltrådar eller ledningar. Liksom andra biätare lever den främst av insekter, framför allt bin, getingar och myror.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar från mars till juni. Som andra biätare gräver den en tunnel i en sandbank. men häckar inte som de flesta andra i kolonier. Det häckande paret bistås ofta av andra individer som hjälper till en form av kooperativ häckning.[8] Tre till fem ägg läggs i en kammare längst in i den upp till 1,5 meter långa tunneln. Äggen är helt runda och glansigt vita.[9]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, alla som livskraftiga efter att de alla har stora utbredningsområden och stora populationer som dessutom ökar i antal.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2017 Merops orientalis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 240. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 139. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ [a b] Ali, S; S D Ripley (1983). Handbook of the birds of India and Pakistan. "4" (2nd). Oxford University Press. sid. 108–111 
  8. ^ Sridhar, S.; K. Praveen Karanth (1993). ”Helpers in cooperatively breeding Small Green Bee-eaters (Merops orientalis).” (PDF). Curr. Sci. (Bangalore) 65: sid. 489–490. Arkiverad från originalet den 2016-03-03. https://web.archive.org/web/20160303192240/http://ces.iisc.ernet.in/praveen/Publications/Helpers%20in%20cooperatively%20breeding%20small%20green%20bee-eater%20(Merops%20orientalis).pdf. Läst 21 maj 2018. 
  9. ^ Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds (Fourth). Gurney and Jackson. sid. 295–296. https://archive.org/details/popularhandbooko033226mbp 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]