Grön dvärgbiätare

	Grön dvärgbiätare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Praktfåglar; Coraciiformes
Familj	Biätare; Meropidae
Släkte	Merops
Art	Grön dvärgbiätare; M. orientalis
Vetenskapligt namn
	§ Merops orientalis
Auktor	Latham, 1802
Utbredning
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Grön dvärgbiätare^[2] (Merops orientalis) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.^[3] Arten förekommer i Afrika strax söder om Sahara men också i Nildalen samt vidare österut i södra Asien till Vietnam. Den delas allt oftare upp i tre olika arter: sahelbiätare (M. viridissimus), arabisk biätare (M. cyanophrys) och orientbiätare (M. orientalis i begränsad mening).

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare är som namnet avslöjar en mycket liten biätare, endast 20–25 centimeter lång inklusive två till åtta centimeter av stjärtspröt. Den är huvudsakligen nästan helt grön med svart ögonbrynsstreck och ett svart band mellan bröst och strupe.^[4]

Fågeln förekommer i tre relativt distinkta populationer som allt oftare behandlas som tre egna arter (se nedan). De i Afrika söder om Sahara samt i Nildalen (sahelbiätare, viridissimus-gruppen) är relativt lika de syd- och östasiatiska (orientbiätare, orientalis-gruppen), med ljusgrön strupe, smalt och distinkt bröstband och långa stjärtspröt. De senare har gröna vingpennor istället för bronsfärgade och har rostfärgad hätta och ansikte. Den geografiskt mellanliggande populationen i Mellanöstern (arabisk biätare, cyanophrys-gruppen) är dock tydligt avvikande, med lysande blå haka och ögonbrynsstreck, mörkare blågrön undersida och korta stjärtspröt.

Underarten orientalis i Maharashtra, Indien
I Nepal

Arten lockar med hårda kitt eller rullande krritt, medan sången är en varierande serie av gälla visslingar.^[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare delas traditionellt in i åtta underarter fördelade i tre grupper, med följande utbredning:^[3]

viridissimus-gruppen
- Merops orientalis viridissimus – savann från Senegal till Eritrea, Etiopien och västra Sudan
- Merops orientalis flavoviridis – halvökenstäpper från Tchad till Rödahavskusten i Sudan
- Merops orientalis cleopatra – Nildalen, från Nassersjön till Nildeltat
cyanophrys-gruppen
- Merops orientalis cyanophrys – Arabiska halvön
- Merops orientalis najdanus – Centralarabiska platån
orientalis-gruppen
- Merops orientalis beludschicus – norra delen av Persiska viken till Baluchistan och västra Indien
- Merops orientalis orientalis – Rann of Kutch till Bangladesh och Sri Lanka
- Merops orientalis ferrugeiceps – Assam och Myanmar till Vietnam

Tillfälligt har den påträffats i Grekland (orientalis), Irak, Qatar och Bahrain.^[5]

Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN de tre underartsgrupperna som skilda arter, sedan 2021 även tongivande International Ornithological Congress: sahelbiätare (M. viridissimus), arabisk biätare (M. cyanophrys) och orientbiätare (M. orientalis i begränsad mening).

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Grön dvärgbiätare är en vanlig och oskygg art som är välkänd i hela sitt utbredningsområde. Den häckar i öppet landskap med inslag av buskar, i Afrika och Arabien i arida områden, längre österut i mer blandade miljöer. Olikt andra biätare kan de ses långt från vatten.^[6]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten jagar ofta från en låg utkiksplats, ofta bara en meter upp eller lägre, gärna på stängseltrådar eller ledningar. Liksom andra biätare lever den främst av insekter, framför allt bin, getingar och myror.^[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar från mars till juni. Som andra biätare gräver den en tunnel i en sandbank. men häckar inte som de flesta andra i kolonier. Det häckande paret bistås ofta av andra individer som hjälper till en form av kooperativ häckning.^[7] Tre till fem ägg läggs i en kammare längst in i den upp till 1,5 meter långa tunneln. Äggen är helt runda och glansigt vita.^[8]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, alla som livskraftiga efter att de alla har stora utbredningsområden och stora populationer som dessutom ökar i antal.^[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Birdlife International 2017 Merops orientalis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 240. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 139. ISBN 978-84-941892-9-6
^ [a b] Ali, S; S D Ripley (1983). Handbook of the birds of India and Pakistan. "4" (2nd). Oxford University Press. sid. 108–111
^ Sridhar, S.; K. Praveen Karanth (1993). ”Helpers in cooperatively breeding Small Green Bee-eaters (Merops orientalis).” (PDF). Curr. Sci. (Bangalore) 65: sid. 489–490. Arkiverad från originalet den 2016-03-03. https://web.archive.org/web/20160303192240/http://ces.iisc.ernet.in/praveen/Publications/Helpers%20in%20cooperatively%20breeding%20small%20green%20bee-eater%20(Merops%20orientalis).pdf. Läst 21 maj 2018.
^ Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds (Fourth). Gurney and Jackson. sid. 295–296. https://archive.org/details/popularhandbooko033226mbp

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör grön dvärgbiätare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Merops orientalis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2017 Merops orientalis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 240. ISBN 978-91-7424-039-9

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 139. ISBN 978-84-941892-9-6

[hbk-6] [a b] Ali, S; S D Ripley (1983). Handbook of the birds of India and Pakistan. "4" (2nd). Oxford University Press. sid. 108–111

[7] Sridhar, S.; K. Praveen Karanth (1993). ”Helpers in cooperatively breeding Small Green Bee-eaters (Merops orientalis).” (PDF). Curr. Sci. (Bangalore) 65: sid. 489–490. Arkiverad från originalet den 2016-03-03. https://web.archive.org/web/20160303192240/http://ces.iisc.ernet.in/praveen/Publications/Helpers%20in%20cooperatively%20breeding%20small%20green%20bee-eater%20(Merops%20orientalis).pdf. Läst 21 maj 2018.

[whistler-8] Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds (Fourth). Gurney and Jackson. sid. 295–296. https://archive.org/details/popularhandbooko033226mbp

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]