Grand tour

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För cykelloppen, se Grand Tour (cykellopp).
För TV-serien, se The Grand Tour.
Letters from several parts of Europe and the East, 1763

Grand tour kallades internationellt den resa som förr avslutade utbildningen för huvudsakligen adelns ungdomar.[1] På äldre svenska kallades fenomenet bildningsresa eller peregrination[1] (av latinets peregrinus - "pilgrim"), ord som dock inte måste avse just denna typ av resa. På tyska är den vanligaste termen Kavalierstour. Grand tours förekom mellan 1500– och 1800-talet och en resa pågick vanligen under flera år och kostade stora summor pengar[1].

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Ända sedan 1200-talet hade svenskar rest utomlands för att söka högre utbildning, först till Sorbonne i Paris, senare till Prag och sedermera till olika lärosäten i Tyskland. I de fall adliga ynglingar studerade vid utländska universitet var det för att kvalificera sig för högre kyrkliga ämbeten, vilka också var tätt knutna till statsstyrelsen.[2] I och med reformationen stängdes denna karriärväg, men Gustav Vasas och hans söners arbete med att etablera en statsorganisation av tidigmodern typ innebar att adeln fick nya skäl att skaffa sig boklig bildning, då den måste meritera sig för statstjänst i en alltmer komplex byråkrati. Därtill behövde adeln utbildning för att konkurrera med de ofrälse sekreterare, inte sällan av utländsk härkomst, som kungamakten gärna använde på framskjutna positioner. Mot sådan bakgrund etablerade den svenska adeln, liksom adeln i länder som Danmark, England, Nederländerna, Polen och Tyskland, vid 1500-talets mitt en delvis ny typ av resa avsedd att avsluta adelsynglingarnas förberedelser före inträdet i vuxenlivet. Denna resa kallades i svenska sammanhang oftast peregrination medan begreppet grand tour kom i bruk på kontinenten på 1600-talet.[3]

Resans syfte och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Den adliga peregrinationen syftade till att ge resenären olika färdigheter och erfarenheter. Besök vid utländska lärosäten betraktades som obligatoriska, särskilt som det svenska riket saknade ett fungerande universitet under 1500-talet. Att studier inte var allt markeras dock av att antalet adliga peregrinationer ökade ungefär samtidigt som verksamheten vid Uppsala universitet väcktes till liv och kraftigt förstärktes vid 1600-talets början. Ett skäl till ökningen var adelns behov av att ägna sig åt de så kallade exercitierna, det vill säga övningar i framförallt dans, fäktning och ridning, vilka vanligen organiserades i anslutning till universiteten samt på särskilda institutioner som ridakadamier, till exempel i Paris.[4] Ytterligare ett skäl var att adelsynglingarna måste skaffa sig vad riksdrots Per Brahe (1520-90) på 1580-talet benämnde ”landsförfarenhet”, nämligen insikter i kontinentens ekonomiska, kulturella, militära, politiska och sociala förhållanden.[5] Sådant inhämtades via besök vid allmännyttiga inrättningar, handelshus, kyrkor, slagfält, hov, anslående byggnadsverk med mera och erfarenheterna därifrån fick betydelse för 1600-talets statsbyggnadsprocess vars målsättning var att, utöver en modernisering av statsapparaten, åstadkomma en förbättring av riket på alla plan så att landet kunde jämföras med kulturländerna på kontinenten.[6]

Resmål[redigera | redigera wikitext]

I internationell bemärkelse kan sägas att grand touren blomstrade från omkring 1550 fram till 1800-talets mitt då ångbåtar och ångtåg ändrade förutsättningarna för allt resande. Viktiga destinationer på grand tour-resorna var metropoler som Amsterdam, Haag, Paris, Rom, Venedig och Wien samt, i takt med Englands växande betydelse som stormakt och handelsnation, London. Andra betydande resmål var städer med berömda universitet som Leiden, Heidelberg och Strasbourg och kulturella centra som Florens.[7] Som själva namnet antyder fick grand tour betydelse för den moderna turismen, bland annat genom att guideböcker blev en egen och mycket populär litterär genre.[8]

Påbjudna resmål[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”grand tour”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/grand-tour. Läst 18 december 2016. 
  2. ^ Eliasson, Pär, 1992, "Resande studenter under 600 år" i Lychnos: årsbok för idé- och lärdomshistoria.
  3. ^ 1944-, Niléhn, Lars, (1983). Peregrinatio academica : det svenska samhället och de utrikes studieresorna under 1600-talet. CWK Gleerup. ISBN 9140048713. OCLC 13349314. https://www.worldcat.org/oclc/13349314. Läst 29 juni 2018 
  4. ^ 1971-, Winberg, Ola, (2018). Den statskloka resan : adelns peregrinationer 1610–1680. Acta Universitatis Upsaliensis. ISBN 9789151302898. OCLC 1038629353. https://www.worldcat.org/oclc/1038629353. Läst 29 juni 2018 
  5. ^ 1520-1590., Brahe, Per, greve, (1971). Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk.. Nordiska museet. ISBN 9171080538. OCLC 1167476. https://www.worldcat.org/oclc/1167476. Läst 29 juni 2018 
  6. ^ 1971-, Winberg, Ola, (2018). Den statskloka resan : adelns peregrinationer 1610–1680. Acta Universitatis Upsaliensis. ISBN 9789151302898. OCLC 1038629353. https://www.worldcat.org/oclc/1038629353. Läst 29 juni 2018 
  7. ^ J., Towner, (1996). An historical geography of recreation and tourism in the western world, 1540-1940. John Wiley. ISBN 0471949906. OCLC 34669294. https://www.worldcat.org/oclc/34669294. Läst 29 juni 2018 
  8. ^ Antoni., Mączak, (1995). Travel in early modern Europe. Polity Press. ISBN 074560840X. OCLC 31288184. https://www.worldcat.org/oclc/31288184. Läst 29 juni 2018