Greve av Rosenborg

Från Wikipedia
Vapen för grevarna av Rosenborg

Greve av Rosenborg är en dansk adelstitel som under loppet av 1900-talet har givits åt prinsar inom det danska kungahuset som har ingått äktenskap utan monarkens tillåtelse och därmed förlorat sin arvsrätt till den danska kronan och därmed också sina bördstitlar. Grevetiteln syftar på Rosenborgs slott i Köpenhamn.

Grevarna av Rosenborg tilltalas - liksom sina grevinnor - Excellens och tillhör rangrullans klass 1. Som alla ogifta döttrar till grevar får grevarna av Rosenborgs döttrar den danska titeln komtesse.

Titeln är ärftlig och det har funnits sju prinsar som på detta sätt har lämnat det danska kungahuset. Detta har resulterat i sju linjer grevar av Rosenborg. Sedan prins Aages linje hade utdött med den barnlöse sonen Valdemar - avliden i Paris 1995 - återstår (2012) som levande sex av dessa genealogiska linjer.

Vapen

För den förste greven av Rosenborg, nämligen prins Aage, fastställdes 1914 ett vapen med ett gående blått lejon och tre röda hjärtan på ett gyllene fält (en heraldisk reduktion av det danska riksvapnet). Aage tilläts att kröna skölden med samma rangkrona som han hade använt som arvsberättigad prins. För hans eventuella efterkommande fastställdes ett vapen kvadrerat i hans eget och ett talande vapen för Rosenborg: ett slott och en ros av silver på rött fält. I hjärtskölden placerades ätten Oldenburgs vapen. Aages bröder Erik och Viggo - samt deras manliga ättlingar - fick samma titlar och vapen när de ingick icke-ståndsmässiga äktenskap.

Fyra ytterligare grenar med titeln skapades i och med prinsarna Olufs, Flemmings, Ingolfs och Christians äktenskap. Några nya vapen skapades dock inte för dessa grenar förrän 2004. Vapnen för de fyra grenarna var samma som för de tidigare med den skillnaden att stamfaderns mor representerades i hjärtsköldens vänstra halva, och i vänster sköldhållare.

Referenser

  • Nils G. Bartholdy (2009). ”Greverne af Rosenborgs våbener” (på danska). Heraldisk Tidsskrift (Heraldiska sällskapet) 11 (101): sid. 1-22. Läst 13 mars 2012. 

Se även