Grime

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Grime är en genre av elektronisk dansmusik som uppstod i östra London i början av 2000-talet.[1] Grime växte fram ur musikgenren UK garage och har som många andra genrer av dansmusik hämtat mycket ur den jamaicanska sound system-kulturen. Genren är tydligt influerad av andra musikgenrer som jungle, drum and bass, reggae och hiphop.[2] Likheterna med hiphop är att grime nästan uteslutande är rapbaserat, då emceeing är en av genrens viktigaste beståndsdelar. Det som skiljer grime och UK garage är att grime är hårdare, mörkare och betydligt mindre "dansgolvsvänligt". Musikstilen karaktäriseras av sina snabba breakbeats, oftast runt 140-bmp/minut, mörka bas och ofta konstiga, futuristiska och osammanhängande elektroniska ljud.

Grime spred sig från början genom piratradiostationer och undergroundspelningar, fester och raves. Genren fick senare större genomslag med hjälp av MC:s som Wiley, Kano, Dizzee Rascal och Lethal Bizzle. Andra framstående artister inkluderar MC:s som Skepta, Millie B, JME, Jammer och Stormzy, samt framstående grupper eller "crews" som Roll Deep, N.A.S.T.Y. Crew, Boy Better Know och Ruff Sqwad. Idag har genren stort genomslag såväl i hemlandet som internationellt, och har beskrivits som en av de viktigaste musikgenrerna att komma från Storbritannien på flera årtionden.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Framväxt[redigera | redigera wikitext]

Grime uppstod i början av 2000-talet i London. Genren har sitt ursprung kopplat till piratradiostationer i Storbritannien som Rinse FM, Heat FM och Deja Vu det var genom piratradio som artisterna först syntes och byggde sin publik. Piratradiostationer var i början av 2000-talet ett väletablerat fenomen i Storbritannien, framförallt i London, och många av grimes föregångare som UK garage och jungle hade under 1980- och 1990-talet växt med hjälp av piratradion. På grund av att moderna sociala medieplattformar inte fanns och att mainstream-radio och -TV generellt var väldigt ointresserade av genren var piratradion otroligt viktig för hur genren utvecklades. Det var vanligt att man sände live och hade MC:s och DJ:s i studion i realtid, istället för att bara sända låtar. MC:s kom till studion och rappade över de instrumentaler som DJ:n spelade, mycket likt hur en liveshow skulle vara upplagd. I grimes tidiga dagar var det ovanligt att fans visste hur artisterna på piratradiokanalerna såg ut. Detta gjorde MC:ernas röst otroligt viktig för deras framgång. I en konkurrenskraftig och förhållandevis liten och smal genre, tvingades MC:s utveckla distinkta vokalstilar, ad-libs och accenter för att stå ut från mängden på piratradiosändningarna. Till skillnad från en liveshow där en eller två MC:s var showens värdar, kunde flera personer sändas på piratradion - ibland upp till 10 MC:s live under en sändning.[4]

I slutet av 1990-talet växte UK garage i popularitet och fann också kommersiell framgång med show på Kiss 100 och BBC Radio 1. Medan mycket av det populära UK garage låter som garage blandat med soul och R&B-influenser, dök också upp ett "mörkare garage"-ljud som var mer instrumental och mindre sång, vilket gav mer utrymme för emceeing. MC-rollen blev mer framträdande och betydelsefull på radioprogrammen, och garage-kollektiv som So Solid Crew, Heartless Crew och Pay As U Go började bana väg för vad som skulle så småningom kallas grime.[5][6][7][8][9] Medlemmar av dessa crew och kollektiv skulle börja experimentera med tillgängliga program för skapande av musik, som Fruityloops för att skapa egna instrumentaler att ta med till spelningar. Det var vanligt att man laddade ner musikprogram genom fildelningsprogram som Napster eller LimeWire.

Vad som var den första grime-låten diskuteras ofta. Vissa menar på att Pay As U Gos "Know We" eller så Solid Crews "Dilemma" (båda släppta 2000) är de första grime-produktionerna, dock "Eskimo" av Wiley (producerad julen 1999,[10] men släpptes 2002) och "Pulse X" av Youngstar (släppt 2002), anses också ofta vara de första renodlade grime-låtarna.[11] Andra spår som var bland de första som märktes som grime inkluderar "Ice Rink" och "Igloo" av Wiley och "Creeper" av Danny Weed.

Grime är inte en förskjutning av tidig elektronisk musik eller hiphop, utan snarare en genre som bygger på en mängd olika influenser. Tidigare innovativa artister som Dizzee Rascal och Wiley kunde ta de starka dumma trummorna av trumma och bas, lyrik och vokalstilar i Storbritanniens garage och förändra några av dancehallens rytmer för att fånga alla tre genrers essenser och lägga till en ny dimension som var i lägre tempo till mixen. Genrens popularitet växte exponentiellt i Storbritannien, eftersom människor över scenens musikaliska spektrum uppskattade grime eklektiska mix av instrumentering och subkulturer. Denna hybridisering förenade många olika musikscener, vilket möjliggör att den sprids i samma mun-till-mun-och-mix-baserade stil som hip-hop, men ändå tilltalar fans av elektronisk musik. Grime fick däremot aldrig samma uppmärksamhet världen över som den gjorde i Storbritannien. Liksom många andra mindre mainstreamformer av brittisk elektronisk musik, förblev dess huvudscen och fanbas i Storbritannien.

Liksom de tidiga dagarna av hiphop var en viktig aspekt av grime konflikterna och rap-striderna, som ofta dokumenterades av producenten och Boy Better Know-medlem, Jammer. Jammer, som är känd för att ha varit värd för clashing-tävlingar, förde MC:er för att slåss i den legendariska Lord of The Mics-serien - ett viktigt del av grimes historia, där några av dagens bästa MC-spelare skulle gå head-to-head med sina motståndare. Dessa sessioner spelades ofta in på olika platser över hela London - av vilka många finns på YouTube. För att se några av de mest ikoniska clasherna kan man titta på: Wiley vs Kano, Skepta vs Devilman och Demon vs Bashy.[12]

Dizzee Rascal, Wiley, Kano och Lethal Bizzle var bland de första som ledde genren till mainstreammedias uppmärksamhet 2003–2004, med deras album Boy in Da Corner (2003), Treddin 'on Thin Ice (2004), Home Sweet Home (2005) och Against All Oddz (2005). Dizzee Rascal blev hyllad av kritiker och fick stor kommersiell framgång med debutalbumet Boy in Da Corner som 2003 vann det prestigefyllda Mercury Music Prize.[13]

Undergenrer och olika stilar[redigera | redigera wikitext]

Många undergenrer inom grime var från början namn som användes för att beskriva hela genren, och i början av 2000-talet möttes namnet "grime" med stort motstånd från stora delar av scenen.[14] Grime blev slutligen det övergripande namnet för många olika nischer inom genren.

8 - bar[redigera | redigera wikitext]

Grime kännetecknas vanligtvis av fyra beats till en bar, i 8 eller 16 barcykler. Det är en av orsakerna till att grime inofficiellt kallades 8 bar eller 16 bar i början. 8-bar är en subgenre eller stil först sedd i Youngstars instrument "Pulse X".[15] 8-bar karaktäriseras av instrumentaler som är 8 bars (ca 14 sekunder) långa och går om varandra, vilket innebär att efter varje 8-bars som en MC rappar börjar en ny rytm. Detta var i motsats till "nu shape", en annan stil av grime som uppmuntrade 16–32 barmönster.[16]

Eskibeat[redigera | redigera wikitext]

Eskibeat var namnet som Wiley gav genren i början av 2000-talet. Eskibeat kommer från början från eskimo, det engelska ordet för Eskimå - den folkgrupp som lever i några av jordens kallaste miljöer. Detta reflekterade Wileys sinnesstämning under tiden, vilken var "kall" och "arg". Eskibeat har senare utvecklats till sin egen undergenre till grime och har dragit mycket inspiration från Wileys instrumentaler Igloo och Eskimo, två av de första exemplen på både grime och eskibeat. Eskibeat har under årens gång haft en massiv inverkan på grimes utveckling.

Sino-grime[redigera | redigera wikitext]

Sinogrime är en term som myntades av Kode9 2005 för att beskriva en stil med grime som inkorporerade östasiatiska motiv, såsom traditionella östasiatiska instrument och samples från vintage Kung Fu-filmer. Stilen fanns emellertid före detta, till exempel i Jammers instrumentella "Chinaman" som släpptes 2003 och inkluderade ett sampling från kampsportfilmen Twin Warriors från 1993. Stilen användes ursprungligen av många MC:s och producenter, som DJ Target, Wiley, Terror Danjah, Ruff Sqwad, Jammer, Geenus, DJ Wonder och Wookie.[17] I en intervju 2003 sa Wiley att han "brukade titta på många Kung Fu-filmer" och brukade gå till en butik som heter Sterns för att hitta världsmusik att ta prov på.[18] Dizzee Rascal sade att hans låt "Brand New Day", som släpptes 2003, inspirerades också av Kung Fu-filmer. Begreppet gäller inte nödvändigtvis grime tillverkad i Japan eller Kina, såvida inte instrumentet inkluderar östasiatiska motiv. Journalisten Dan Hancox föreslår att sinogrime återspeglade en förskjutning från att titta mot Amerika för inflytande och istället se till öst. Detta var möjligen resultatet av den ökande populariteten av japanska videospel och kinesiska filmer som innehöll musik från deras respektive länder.[19]

Sublow[redigera | redigera wikitext]

Sublow var en tidig undergenre till grime och var från början tillsammans med bland annat Eski-beat ett namn som användes för att referera till hela genren. Sublow definieras av tunga syntar, djup bas och skarpa rytmer.

Rhythm and Grime[redigera | redigera wikitext]

Rhythm and Grime, även känt som R&G, är en stil som under 2004–2005 pionjerades av producenterna Terror Danjah, DaVinChe och Scratcha DVA, tillsammans med stöd från BBC 1Xtras DJ Cameo. Stilen blandade grime med R&B, som visar upp en mjukare sida av grime, ofta med tillhörande R&B-sång, samtidigt som det hårda ljudet av grime var 140 bpm. Många R&B-sångare i Storbritannien, som Sadie Ama, Lady Ny, Katie Pearl och Gemma Fox skulle uppträda över R&G-instrument, vanligtvis utan en MC som rappade vid sidan av dem.[20] Många grimeartister gjorde också olika R&G-spår, som Ruff Sqwad, Wiley, Kano, Skepta och Dizzee Rascal. Lady Ny har uttalat att hon var den första kvinnan som sjöng på grime, och den första kvinnan som tog fram en blandning.[21] Det fanns en viss push back mot R&G från människor som tyckte det var för amerikaniserat, till exempel DJ Logan Sama som hänvisade till R&G som att ha "gimmicks".[22]

Svensk grime[redigera | redigera wikitext]

Den mest framstående grime-artisten i Sverige är Max Peezay. Peezay har bland annat gjort albumet Discokommitén (2005), vilket är ett av få exempel på svensk renodlad grime. Albumet, likt mycket grime, innehåller tydlig samhällskritik och en blek socialrealism. På albumet finns även samarbeten med bland annat MC:n Trim från genrens integrala kollektiv Roll Deep. 2007 vann Peezay P3 guld i kategorin hiphop/soul.[23]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Boakye, Jeffrey (2017) Hold Tight: Black Masculinity, Millenials and the Meaning of Grime
  • Collins, Hattie (2016). This is Grime. Libris 19504914. ISBN 9781473639270 
  • DJ Target (2019) Grime Kids. Amazon Länk
  • Hancox, Dan (2018). Inner City Pressure: The Story of Grime. Amazon Länk

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”An Idiot's Guide to EDM Genres” (på engelska). Complex. https://www.complex.com/music/an-idiots-guide-to-edm-genres/. Läst 19 februari 2020. 
  2. ^ ”Hip-Hop Or Dancehall? Breaking Down The Grime Scene’s Roots” (på engelska). Complex. https://www.complex.com/music/2016/06/hip-hop-dancehall-breaking-down-the-origins-of-grime/. Läst 19 februari 2020. 
  3. ^ Holden, Steve (10 november 2017). ”Academic study finds grime as 'disruptive and powerful' as punk” (på brittisk engelska). BBC Newsbeat. http://www.bbc.co.uk/newsbeat/article/41559356/academic-study-finds-grime-as-disruptive-and-powerful-as-punk. Läst 12 februari 2020. 
  4. ^ ”The Voices of Pirate Radio Grime” (på engelska). daily.redbullmusicacademy.com. https://daily.redbullmusicacademy.com/2018/08/voices-of-pirate-radio-grime. Läst 19 februari 2020. 
  5. ^ Staff, MTV News. ”Grime 101: 7 Things You Should Know About The U.K. Genre” (på engelska). MTV News. http://www.mtv.com/news/2129670/uk-grime-music-a-history/. Läst 19 februari 2020. 
  6. ^ Hancox, Dan (24 januari 2017). ”Wiley: the enigmatic Godfather of Grime” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/music/2017/jan/24/wiley-godfather-grime. Läst 19 februari 2020. 
  7. ^ ”Grime: the complete history in 10 perfect tracks”. Mixmag. https://mixmag.net/feature/history-of-grime. Läst 19 februari 2020. 
  8. ^ ”Pay As U Go Crawled So That Grime Could Walk” (på amerikansk engelska). trenchtrenchtrench.com. https://trenchtrenchtrench.com/features/pay-as-u-go-cartel-crawled-so-that-grime-could-walk. Läst 19 februari 2020. 
  9. ^ AnotherMan. ”A Brief History of Grime, as Told by DJ Target” (på engelska). AnotherMan. https://www.anothermanmag.com/life-culture/10370/a-brief-history-of-grime-as-told-by-dj-target. Läst 19 februari 2020. 
  10. ^ ”Hyperdub Archive: Eski Beat: An interview with Wiley – Part 2 (November 2003) - fabric blog”. fabric london. https://www.fabriclondon.com/blog/view/hyperdub-archive-eski-beat-an-interview-with-wiley-part-2. Läst 19 februari 2020. 
  11. ^ ”Grime: The genre's underrated pioneers | Red Bull Music”. web.archive.org. 13 september 2019. https://web.archive.org/web/20190913224559/https://www.redbull.com/sg-en/meet-the-underrated-and-unsung-pioneers-of-UK-grime. Läst 19 februari 2020. 
  12. ^ ”How Grime Made it from UK Underground to the Mainstream | V Magazine”. vmagazine.com. https://vmagazine.com/article/grime-grime-made-underground-mainstream/. Läst 19 februari 2020. 
  13. ^ ”CBC.ca - Arts - Music - Grime Wave”. web.archive.org. 26 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070126235949/http://www.cbc.ca/arts/music/grimewave.html. Läst 19 februari 2020. 
  14. ^ ”How A Record Named Grime Paved The Way For Dubstep” (på engelska). Red Bull. https://www.redbull.com/gb-en/how-a-record-named-grime-paved-the-way-for-dubstep. Läst 12 februari 2020. 
  15. ^ ”Grime: A Beginner's Guide” (på amerikansk engelska). Highsnobiety. 23 april 2015. https://www.highsnobiety.com/2015/04/23/best-grime-tracks/. Läst 19 februari 2020. 
  16. ^ ”Grime: The History Of The UK's Answer To Hip-Hop | Pulseradio”. web.archive.org. 21 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190221001521/http://pulseradio.net/articles/2016/08/explaining-grime-the-history-of-the-uks-answer-to-hip-hop. Läst 19 februari 2020. 
  17. ^ ”lower end spasm.: London Orient: Kode9 Sinogrime Minimix”. web.archive.org. 15 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101015181045/http://dot-alt.blogspot.com/2009/11/london-orient-kode9-sinogrime-minimix.html. Läst 19 februari 2020. 
  18. ^ ”Hyperdub Archive: Eski Beat: An interview with Wiley – Part 1 (October 2003) - fabric blog”. fabric london. https://www.fabriclondon.com/blog/view/hyperdub-archive-eski-beat-an-interview-with-wiley-part-1-october-2003. Läst 19 februari 2020. 
  19. ^ ”Track By Track: Dizzee Rascal’s Boy in Da Corner | Red Bull Music Aca…”. archive.ph. 7 april 2019. http://archive.ph/EWXdZ. Läst 19 februari 2020. 
  20. ^ ”R&G: A Brief History of Grime’s Softer Side” (på engelska). Pitchfork. https://pitchfork.com/thepitch/1415-rg-a-brief-history-of-grimes-softer-side/. Läst 19 februari 2020. 
  21. ^ ”NY: THE INTERVIEW! | MTV UK”. web.archive.org. 10 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150110145155/http://www.mtv.co.uk/music/urban/225339-ny-the-interview. Läst 19 februari 2020. 
  22. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 12 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140512214858/http://www.dallasdancemusic.com/music-dj-producer-talk/158378-interview-w-dj-logan-sama-grime-scene-where-where-its-going-etc.html. Läst 19 februari 2020. 
  23. ^ Alla vinnare och nominerade 2007”. Sveriges Radio. 27 januari 2012. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4933889. Läst 19 februari 2020.