Gunnel Biberfeld
Gunnel Biberfeld, född Wikström 1936, gift med professor Peter Biberfeld, blev legitimerad läkare 1963 och sedan specialist i såväl klinisk virologi som klinisk immunologi[1]. Hon disputerade 1971 vid Karolinska Institutet över en avhandling om mykoplasmabakterien Mycoplasma pneumoniae[2], en bakterie som orsakar framför allt lunginflammation. Hon blev professor i klinisk immunologi vid Statens Bakteriologiska Laboratorium, senare omorganiserat till Smittskyddsinstitutet och var verksam där som anställd till pensioneringen och fortsatte sedan som emerita. I och med uppkomsten av hiv-pandemin kom hennes forskning att väsentligen inriktas på hiv-smittan och den fick internationellt genomslag med stöd från bland andra stiftelsen Bill & Melinda Gates Foundation.[3]
Gunnel Biberfeld är dotter till direktör Herbert Wikström och Elvi Andersson[4] samt syster till konsertpianisten Inger Wikström.
Arbetsmetod[redigera | redigera wikitext]
Biberfeld var resultatinriktad, snabb och hade stor arbetskapacitet, därav smeknamnet "The speedy Lady" som hon fick under sitt arbete i Tanzania och 2020 fanns i PubMed mer än 300 artiklar registrerade med henne som författare eller medförfattare, varav 14 från år 2015 och senare[5]. Hon arbetade både med laboratoriediagnostik, fältundersökningar och påverkan för att försöka engagera inflytelserika personer, så att forsknings- och projektresultat kunde omsättas i praktiken och att politiska beslut kunde påverkas.
Hiv-arbete[redigera | redigera wikitext]
Biberfeld var bland de första i Sverige som i arbetet kom i kontakt med den sjukdom som orsakade minskat antal CD4-positiva T-lymfocyter, senare kallad HIV, vilket därefter blivit hennes huvudsakliga arbetsfält där hon nått internationell ryktbarhet. Ett av de första internationella arbetena med HIV blev ett SIDA/SAREC-projekt startades 1986 i den Tanzaniska Kageraregionens huvudstad Bukoba, det område i landet där man först hade identifierat den kliniska sjukdomen AIDS. Projektet visade att 24% av befolkningen var hiv-positiv och nästan 30% av de unga kvinnorna var det. Biberfeld och medarbetare arbetade sedan med verksamheter dels för att förebygga smitta mellan mor och barn och dels med försök att framställa hiv-vaccin. Det förstnämnda var lyckosamt med antivirala medel, så kallade bromsmediciner till mamman före och efter förlossningen, vilket kraftigt minskade smittöverföringen till det nyfödda barnet, medan aids-vaccinet inledningsvis visade god skyddseffekt vid laboratorietester men vid klinisk prövning, under så kallad fas 2-prövning, påvisades ökad mottaglighet för hiv-smitta, varför undersökningen avbröts i förtid.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Uppslag: Biberfeld, Inez G”. Leg-läk (Sveriges Legitimerade Läkare, 2012 års utgåva). Stockholm: Socialstyrelsen. 2011. sid. 81. ISBN 978-913832593-3
- ^ Biberfeld, Gunnel (1971) (på engelska). Immunological, epidemiological and ultrastructural studies of Mycoplasma pneumoniae. Stockholm. Libris 8081479
- ^ "Paret Gates skänker 2,1 miljarder mot aids", Svenska Dagbladet 21 juli 2006
- ^ WIKSTRÖM, INGER, pianist, Blonay sur Vevey, Schweiz i Vem är Vem?: Norrland, supplement, register (andra upplagan, 1968), sidan 998.
- ^ ”Biberfeld G[Author”] (på engelska). PubMed. National Center for Biotechnical Information (NCBI). 2020. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=Biberfeld%20G%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=25798607. Läst 11 januari 2020.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Morner, Marco (2006). ”20 års outtröttligt arbete”. Smittskydd (Solna: Smittskyddsintitutet) (5): sid. 6-8. ISSN 1401-0690.
|