Gustav Adolf Wislicenus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gustav Adolf Wislicenus, född 20 november 1803 i Battaune vid Eilenburg, död 14 oktober 1875 i Zürich, var en tysk präst och teolog. Han var far till Johannes och Hugo Wislicenus, bror till Adolf Timotheus Wislicenus samt farbror till Walter Wislicenus.

Wislicenus blev som teologie studerande i Halle an der Saale för delaktighet i därvarande "Burschenschafts" demagogiska rörelser dömd till 12 års fästningsstraff, men benådades 1829. Han blev kyrkoherde 1834 i Kleineichstedt och 1841 i Halle. Där anslöt han sig till den av Leberecht Uhlich grundlagda föreningen "de protestantiska vännerna", mest känd under den populära benämningen "ljusvännerna". Denna, som ursprungligen var en samlingsplats för en rätt moderat rationalistisk-liberal åskådning i motsats till den vid denna tid sig konstituerande ortodox-pietistiska strömningen, drevs genom den av den så kallade hegelska vänsterns idéer behärskade Wislicenus inflytande i allt radikalare, slutligen rent negativ riktning.

Särskilt betydelsefullt härför blev Wislicenus på föreningens sammankomst i Köthen 1844 hållna föredrag Ob schrift, ob geist? (fyra upplagor inom ett år). Till följd därav suspenderades han och avsattes 1846, varefter han var predikant vid en nybildad fri församling i Halle. Genom skriften Die Bibel im Lichte der Bildung unserer Zeit (1853) ådrog han sig en på två års fängelse lydande dom, men flydde till USA, där han ett par år förestod en uppfostringsanstalt i Hoboken. År 1856 återvände han till Europa och blev skolföreståndare i Zürich. Han utgav sedermera Die Bibel für denkende Leser betrachtet (två band, 1863–64; andra upplagan 1866).

Källor[redigera | redigera wikitext]