Härjulf Hornbrytare
Härjulf Hornbrytare (Heriulfuer Hornbriotr) var en norrman som skall ha levat på 800-talet och är huvudperson i "Härjulfssagan", som berättar om hur Härjedalen fick sin första fasta befolkning.
Bakgrund
Härjulf omnämns i ett gränsdokument från ett allting i Svegs socken år 1273, som är den äldsta skriftliga källan till Härjedalens historia och som nu förvaras i Riksarkivet i Köpenhamns diplomatarium. Dokumentet avhandlar riksgränsen mellan Sverige och Norge, bland annat den mellan Dalarna och Härjedalen. En av de ingående delarna i dokumentet är en berättelse av Tord i Trosavik (Trasviken vid Hedeviken), som tillsammans med tolv åldermän på tinget vittnade om att det var norrmän som först bebyggde Härjedalen, och att den förste var Härjulf med tillnamnet Hornbrytare. Tord i Trosavik räknar därefter upp femton generationer av ättlingar till Härjulf. Den åttonde ättlingen, cirka 250 år efter ankomsten i slutet av 800-talet, skall ha hetat Ljot Dagsson och det var han som enligt Tord byggde den första kyrkan i Härjedalen (idag Lillhärdals kyrka), förmodligen någon gång mellan 1050 och början av 1100-talet.
Härjulfsberättelsen
Enligt Tord i Trosavik var Härjulf märkesman, bar kungens märke (baner) i strid och processioner, hos den norske kungen Halvdan Svarte, och ingick alltså i kungens hird. Härjulf råkade så småningom i onåd hos kungen då han vid ett bråk vid ett stort gille slog ihjäl en av kungens närmaste män genom att krossa dennes skallben med Halvdans silverbeslagna kungliga dryckeshorn. Härjulf slog med sådan kraft att hornet brast, därav namnet hornbrytare, och tvingades därefter fly från kungens hov. Han flydde till svearna och kung Anund i Uppsala där han fick en fristad. Han blev först väl mottagen av Anund, men efter en tid upptäcktes han i "sängalag" med kung Anunds yngre släkting Helga och tvingades då att fly. Helga följde med Härjulf, och de flydde tillsammans med några trogna män åt norr till gränstrakterna mot Norge, och kom slutligen till en dal som var öde, men nu kallas Heriardal. Härjulf och Helga slog sig ned vid en plats som fick namnet Sliarosvellir, där Slyån mynnar ut i Härjån, nära gränsen till Särna i Dalarna.
Övrigt
Nära nuvarande Lillhärdal i Härjedalen finns en plats som kallas Slyos, som av folktraditionen utpekas som Härjulfs boplats, och där har påträffats kulturlager från både vikingatiden och medeltiden.[2] En gymnasieskola i Sveg, Härjulfskolan, har fått hans namn.[3]
Härjulf omnämns också i den isländska Landnamsboken nedskriven på 1200-talet.
Referenser
Tryckta källor
- Härjulf Hornbrytare i Norrländsk uppslagsbok, Band 2, 1994
Noter
- ^ Statyn över Härjulf och Helga i Lillhärdal från Härjedalens kommun
- ^ Lillhärdals kyrkby och fäbodar från Länsstyrelsen i Jämtlands län
- ^ Härjulfskolan i Härjedalen Arkiverad 7 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
Vidare läsning
- Nils-Erik Eriksson: "Sägnen om Kettil Jamte och Härjulf Hornbrytare" i Jamtlis årsbok Jämten, 1993
Externa länkar
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.