Härlige Harry

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Härlige Harry
Genre Komedi
Skapad av Susan Harris
Regissör Andy Cadiff[1]
Steve Zuckerman[1]
Medverkande Richard Mulligan
Kristy McNichol (1988–1992)
Dinah Manoff
David Leisure
Park Overall
Paul Provenza (1992–1993)
Lisa Rieffel
(1992–1993)
Marsha Warfield (1993–1995)
Estelle Getty
(1993–1995)
Musik "Life Goes On" med Billy Vera
Antal avsnitt 170
Längd (per avsnitt) ca 25 min
Antal säsonger 7
Land USA
Språk Engelska
Sändning
Originalkanal NBC
Originalvisning 1988-1995
IMDb

Härlige Harry är en amerikansk komedi tv-serie visad första gången 1988, originaltiteln är Empty Nest och är en spin-off på Pantertanter skapad av Susan Harris.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Serien handlar om barnläkaren Harry Weston vars liv vänds uppochner när hans fru dör och hans två vuxna döttrar flyttar hem igen till föräldrahemmet i Miami. Den äldsta dottern Carol är neurotisk och ängslig och den yngre dottern Barbara är en tuff polis. De två väldigt olika systrarna grälar ofta och tävlar om sin pappas uppmärksamhet. En ytterligare familjemedlem är hunden Dreyfuss, en Saint Bermastiff.

Grannen Charley Dietz dyker också ständigt upp i Westons hem helt utan förvarning för att snylta mat, reta Carol och kläcka ur sig sexistiska kommentarer. Charley är en casanova som arbetar på ett kryssningsfartyg, varför han ofta dyker upp i uniform.

Även Harrys Westons yrkesliv har ett stort utrymme i serien. I de första fem säsonger arbetade Harry på ett sjukhus där han fick hjälp av sin kloka, men också väldigt bitska, sjuksköterska Laverne. I säsong sex har Harry gått i pension från sin tjänst, men börjar istället arbeta på en centralt belägen klinik som drivs av den tuffa Dr Maxine Douglas. Laverne, som har fått sparken av Harrys ersättare på sjukhuset, kom också att arbeta där.

I början av serien visar det sig att Pantertanterna (Bea Arthur, Rue McClanahan, och Betty White) var grannar till Harry Weston. Alla damerna i Pantertanter gästmedverkade också i serien och vice versa. Medan Estelle Gettys karaktär Sophia blev så småningom vanligt förekommande i serien.

Ledmotiv[redigera | redigera wikitext]

Showen ledmotiv var "Life goes on", skriven av John Bettis och George Tipton, framförs av Billy Vera. De första tre säsongerna var låten gjord i en långsammare, mer melankolisk men komiskt form. Den ursprungliga vinjetten visade Harry Weston som tar Dreyfuss ut på en promenad runt staden, med stillbilder på de andra ordinarie medverkande i serien.

Med den tredje säsongen debuterade en ny öppningssekvens. Denna bestod av klipp från seriens avsnitt och bilder på de regelbundna medverkande i serien. I de sista fyra säsongerna gjordes ledmotivet i ett högre, mer optimistisk arrangemang med kvinnliga backupsångare.[2]

I rollerna (urval)[redigera | redigera wikitext]

Gästroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] hämtat från: Engelskspråkiga Wikipedia
  2. ^ Empty Nest” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Empty_Nest&oldid=717886383. Läst 24 maj 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]