Håkan Steffansson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Håkan Steffansson, född 13 december 1822 i Sunnemo socken, död 1875, var en svensk mekaniker.

Håkan Steffansson var son till en bonde i Sunnemo, och visade tidigt fallenhet för mekaniska arbeten. 1840 tog han anställning vid Sunnemohyttan som snickar på gjuteriets modellavdelning. Han arbetade därefter vid Lövstaholm och Dejefors bruk där han fick undervisning i ritning. Han vidare utbildade sig vid Bergsskolan i Filipstad och Teknologiska institutet i Stockholms praktiska avdelning. Under en period arbetade Steffansson i Finland, under byggmästare Ahlströmer från Karmansbo som blivit bergsmekanikus vid Finländska Bergsstaten. Under tiden utförde Steffansson flera byggnadsprojekt vid Fiskars bruk. 1844 återkom han till Sverige och fick då flera byggprojekt i södra Sverige. 1850 erhöll han anställning vid Falu gruva som konstmästare, som Carl Gustaf Husbergs efterträdare. Under sin tid här utförde han flera viktiga insatser. Steffansson kom på idén att använda laggade trätuber som vattenledning som ersättning för de äldre träsumparna. Steffansson anlade även det nya sågverket vid Domnarvsfallet Det var även han som fick uppdraget att säkerställa att alla broar klarade transporten då Carl XIV Johans sarkofag skulle transporteras från Älvdalen till Gävle. Vid Falu gruva förbättrade han Fredriks konsthjulhus och vattenhjul 1853, uppförde det stora vattenhjulet vid Creutz spelhus 1855. 1861 avgick Steffansson som konstmästare.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Håkan Steffansson, biografi av Tommy Forss i Dalarnas museums årsbok 2001.