Fiskars bruk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fiskars bruk, bruksegendom i orten Fiskars i västra Nyland, var redan på 1600-talet en av de mest betydande egendomarna i Finland. År 1649 erhöll handlanden P. Thorvöst i Åbo privilegier att anlägga masugn, stångjärnshammare och manufakturverk vid Fiskarsån i Pojo socken. Ännu i början av 1700-talet ägdes bruket av denna familj.

År 1752 såldes Fiskars bruk av J. Montgomery till Ch. och W. Tottie i Stockholm och 1755 köptes det av John Jennings och Robert Finlay. År 1778 överläts alla verken av Finlays konkursbo till J. & C. Hasselgren i Amsterdam. År 1783 köptes samtliga anläggningarna av B. M. Björkman. Efter dennes son ägdes bruket från 1822 av assessorn John Jakob Julin, som med insikt och kraft uppdrev bruksavkastningen och förbättrade jorden. Särskilt åtnjöt Fiskars finsmiden under hans tid högt anseende. Under bruket lydde då egendomar om sammanräknat 76 mantal (belägna i sju socknar) samt dessutom Orijärvi vidsträckta koppargruvor, åtskilliga mindre järngruvor, Kärkelä kopparbruk i Karislojo (anlagt 1765), Koskis järnbruk i Bjärnå (privilegierat 1679), Antskogs bok- och vaskverk (anlagt 1630), samt klädesfabrik (ägdes sedermera av ett aktiebolag).

Efter Julins död 1853 splittrades lägenheterna mellan hans arvingar. Bruket och största delen av egendomen övertogs av sonen E. L. von Julin. Stigande konkurrens och andra ogynnsamma förhållanden verkade emellertid nedåtgående för affärerna. År 1884 ombildades affären till ett aktiebolag, och kom att utvecklas till dagens industrikonglomerat Fiskars.

Fiskars bruk är beläget i en av Finlands mest odlade bygder.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fiskars, 1904–1926.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • P. Fager: "Minnesblad ur Fiskars bruks historia 1649-1899", 1899